Det är en ny erfarenhet ...
Brukar inte ha några som helst problem med att vara själv.

Just nu är allt så bakvänt bara...
Jag jobbar när mina nära och kära har semester och iväg på annat.
Sedan är dygnet felvridet då jag jobbar natt.

Sover en bra bit in på dagen och det känns så bortkastat på nåt vis.
Jag älskar ju mornarna.

Dessutom då jag jobbar så sover alla i bussen och det är tyst, mörkt och stilla.
Jag är verkligen ingen kvälls/nattmänniska.

Idag då jag vaknat så var mitt viktigaste uppdrag att se till min dotters bostad.
Tog med mig badkläder och fikakorg.
Åkte till Skärsjön och tänkte ligga där och lapa sol och bada några timmar.

Det var bara att glömma!
Folk låg överallt som i en sardinburk.
Aldrig att jag klämde mig ner där.

Åkte tillbaks och in på en grusväg där jag visste att det fanns en mysig sjö.
Knökafullt överallt...husvagnar, husbilar och badklädda människor.

Tog mig åter hem till stan.
Kände att det inte var meningen att jag skulle sola och bada idag.
Till katternas glädje så tog jag min fika på balkongen.

Kände mig ensam helt enkelt.
Så det fick bli det som jag förstod var orsaken till min känsla.
Sova...jag hade bara sovit 4 timmar efter nattens jobb och det är för lite.

Somnade två vändor.
Värmde mig mat och tog en dusch senare.
Kändes genast mycket bättre.
Men jag saknar min älskade och mina döttrar, barnbarn.