Denna dag blev nog lite för mycket för fröken Niva.

Först 4.5 km promenad till jobbet med start kl 3.00 hemifrån.
Bytte om och körde igång dagen.

Trubbel genast.
Trafikledningen ringde och meddelade att Oslobussen som jag skulle invänta, var minst 10 minuter sen.
Busshaveri i Örebro och det som skulle komma rullande, var en förortsbuss från Örebro Länstrafik.
Icke anpassad för en massa bagage.
17 resenärer fick jag därifrån.

Lastade snabbt och utan krångel.
Lämnade Västerås 15 minuter försenad.
Stressen hängde över mig då det stod 6 till i Enköping och väntade.

Pinnade på allt vad jag förmådde via Varpsund.
Ville inte ut på stora vägar vid den tiden.
Köer garanterat.
Anlände Arlanda 10 minuter sen.
Jättenöjda resenärer och jag fick mängder med beröm för proffsig körning och toppeninformation.

Tänk om Swebus visste hur vi sliter för att lösa problemen...

Många klappar på axeln fick jag.

Hemåt igen efter spetsvändning.
Toabesök var bara att glömma.
Bytesförare väntade ju i Västerås.

Kort rast och sedan iväg igen.
Fick bussen sen och mycket kunder.
Återigen sen iväg och kunder i Enköping som betalade ombord.
5 minuter till lades på förseningen där.

Jag körde så snabbt och smidigt jag bara förmådde.
Kramp i magen och illamående av stressen

Snabbvändning igen men jag tog ett toabesök, tvungen då jag hade så ont i magen av krampen.
Fort till Västerås och bussen till depån.
Försenad ca 7 minuter.

Fortsatte stressa när dottern hämtade och vi åkte och storhandlade.
När stressen började lägga sig så blev jag jättetrött.

Handlade klart och dottern körde hem mig med fullastade kassar..
Var tvungen att pusta kort innan jag plockade in allting.
Sedan var det tvättstugan.
Tog hissen ner med fulla kassar.
Drog igång tre maskiner

Hem igen och i duschen.
Helt slut vid det laget....
Fixade mat.
Soppa och en bagel med ost.
Satt som en padda i soffan tills det var dags att hämta upp tvätten och ladda tre nya maskiner.
Hängde upp allt.

Fixade kaffe och somnade till kort i soffan direkt efter första munnen.
Resten blev kallt.

Åt en burk tonfisk innan jag hämtade upp resten av tvätten.
Hängde upp och kände hur trött jag var när jag gick omkring härhemma och fixade.
Satte i den nya kolsyrepatronen så vi får bubbelvatten igen.
Startade diskmaskinen
Plocka undan de sista varorna och kröp i nattlinnet.
Damp ner i soffan och där är jag nu....

Jösses....
Idag blev det mycket gjort med lite energi i kroppen

Jag vet inte om det beror på att jag stängt ner fb ett tag, tredje veckan nu, men besöken på min blogg har ökat rejält.

Kan också vara att jag bloggar mera.

Kul är det hursom och jag välkomnar nya läsare och kramar om mina trogna :)

Lite kul är det, att mitt liv, mina tankar och alla mina påfund och hyss är intressanta.
Jag är nog inte någon passiv människa direkt utan det händer en hel del ständigt.

Jag vet ju inte vad benämningen "ha tråkigt" inte ens betyder :) Vill leva och känna att jag uträttar någonting.

Bloggen är en viktig ventil för mig själv, där jag får ur mig sådant som finns i min hjärna.
Jag är ju heller inte rädd för att utmana livet, utan försöker göra det som känns bra och rätt för mig.

Att vara perfekt är heller inget för mig.
Jag är den jag är och passar det inte så finns det en väg att gå, bort ifrån mig.

Jag vet att det finns en del som stör sig på mitt sätt att vara.
Som säkert gärna skulle sätta mig i en gungstol och få mig att bromsa mig... Men se, det går inte :)

Närmar mig 60 och det känns till viss del på orken stundtals och livsfårorna i ansiktet.
Annars är inte skillnaden stor mot tidigare.
Längtar faktiskt efter min 60 årsdag.
Precis som jag gjorde när jag skulle fylla 40 och 50.
Viktiga milstolpar på nåt vis.

Just idag känner jag att en trygghet och stabilitet i arbetet vore viktigt.
Gillar inte den oro och turbolens som råder i vår branch.
Det fattas beslut ovanför våra huvuden som vi inte får vara delaktiga i annat än när beslutet tagits och förändringen sker.
Det ger en oro inombords.

Känns som vi inte kan lita på någonting längre, eller någon.
Det går rykten ständigt och spekuleras högt och lågt.
Sådant är obehagligt upplever jag.

Jag har själv 6 fullt aktiva år kvar att förvärvsarbeta och dessa vill jag ha trygga och meningsfulla.
Inte ständigt pressas in i väggen av stress och jakt på pengar, sekunder och mål som stundtals känns horribla.
Prioriteringar på fel ställen, ohörsamhet och rent ut sagt ren nonchalans vad gäller individen som utför arbetet.

Så upplever jag det idag och det känns riktigt ledsamt och jobbigt.
Jag älskar mitt arbete som bussförare men inte till vilket pris som helst.

Innerst inne vill jag inte byta arbete, igen!
Men det ser inte bättre ut än att jag måste.
För att få en meningsfull tillvaro på den biten i livet.

Jag hatar att bli utnyttjad!
Att inte bli lyssnad på.
Har ju ändå varit i branchen sedan 1985 och innehar en del erfarenhet.
Men idag verkar det inte ha något som helst värde.
Den riktigt intresserade, aktiva, passionerade bussföraren är ett utdöende släkte.
Det är mera ett jobb idag än ett kall, som det var då jag började köra.
Ett måstejobb som någon bara gör....under stor stress.

Trist när ett roligt arbete förstörs så.

Nåja, nu är ju livet inte bara jobb.

Jag älskar min underbara sambo av hela mitt hjärta.
Kan inte tänka mig livet utan honom längre.
Hemmet är vår trygghet och samlingspunkt.
Vi har nu bott ihop i drygt 7 månader och det känns bara bättre för var dag som går.
Vi växer samman.

Det vi kan sakna emellanåt är mera tid tillsammans.
Där kommer jobbet återigen in.
De tider vi jobbar och långa pass, gör att vi ses alldeles för lite.
Båda tränar vi hårt nu och det gör vi för vår hälsas skull.
Vi ska leva länge hade vi tänkt och hålla oss friska.

Drömmen vore ju att kunna jobba mindre.
Kanske gå ner på 75% framöver så vi får tid att leva också.
Men det är otänkbart som det ser ut nu.
En valp hör också till vår dröm.

Vi har våra familjer och varandra.
Det räcker långt.
Livet förändras ständigt, nära lämnar det jordiska och lämnar spår efter sig.
Allt går vidare i allt mer rasande tempo.
Ett ekorrhjul som bara ökar i hastighet runtikring oss.

Så ser livet ut....

Nu skall jag göra mig iordning för att gå till jobbet idag.
Efter jobb blir det bilen till affärn och storhandla.
Förråden behöver fyllas på och jag slutar jobba vid 13.30 då jag börjar 4.20

Ingen träning idag.
Behöver återhämtning också.
Tvättstugan senare i eftermiddag så det räcker gått med den motionen.
Kuta upp och ner till och från källaren, säkert 4-5 gånger.
5 km promenad till jobbet.

Räcker gott på en vilodag :)