Idag hade vi tid hos Familjens jurist för bouppteckning.

Den enda som fanns på plats var jag, som tagit hand om min syster dödsbo, med allt vad det innebär.

Det har inte varit enkelt kan jag lova.
Ordna med begravning, se till att den blev betald.
Många instanser har jag varit i kontakt med för att lösa allting längs färd.Timmar i kö hos banken, samtal och möten med socialen osv, osv...

Som tur var behövde jag inte befatta mig i tömning av bostaden hennes och inte heller var jag med vid urnsättningen
Kände liksom att vi tog farväl där i kapellet vid min systers kista.

Under färd har jag känt en enorm oro inför hur allt skall lösas, då det inte fanns medel att tillgå.
Räkningar, påminnelser och inkassokrav har trillat in vartefter och fortsätter hela tiden.
Känns så olustigt med dessa inkassobrev.... Jag har aldrig i mitt liv fått något sådant själv.
Nu kommer det då in till ett dödsbo och jag kunde inget göra åt det.

Idag kunde jag då äntligen lägga allt i händerna på en jurist som tar hand om det som nu står på tur.
Bouppteckning och deklaration.
Slutklämmen närmar sig och för mig är det en enorm lättnad att lämna över till en sakkunnig.

Hon var mycket nöjd med allt jag åstadkommit så långt och alla papper jag noggrant lagt i en fin ordning i en egen pärm.
Jag kunde där hos henne redogöra för allt och lämna hos henne för sammanställning.

En stor börda lämnade mina axlar då jag tog hissen ner från 19:e våningen i Skrapan, där mötet var.

Gick hem, trött , svettig och yr igenom centrum.
Hem till en stor kopp starkt kaffe.

Tårarna rann på mig då jag högt pratade med min syster, som jag saknar så....
Jag berättade att jag hoppas och önskar, av hela mitt hjärta att hon har det bra där hon nu är.

Kändes lite som att även jag nu får tid att sörja henne, min lillasyster.

En oro inom mig, som jag burit sedan hon somnade in i den eviga sömnen 7:e maj, får nu möjligheten att släppa.

Jag ber för min mor och för min systers barn.
Ber om styrka och hopp om att sorgen och saknaden lägger sig på en nivå som alla tre orkar bära.

Livet går vidare....

Allt tar sin tid och kraft...

Vila i frid min lillasyrra.

Storasyrran fixar det praktiska.

Min Tisdag gick åt till att i stort sett hålla mig på fötter bara.
Mådde pyton hela dagen.

Yr, kallsvettig, andfådd och en huvudvärk från helvetet. Hostade upp tjockt klegg.Stickningar i fötterna, på knäna och fingrarna.

Tog tabletter som hjälpte en stund och straxt kom värken smygande igen.

Det fanns ju saker som behövde göras och dem gjorde jag, under stor ansträngning.
Många vilopauser...

Sambon kom hem från att ha hjälpt sina föräldrar att handla och vi åkte ut för att ordna med vårt.
När kvällen kom var sängen en gudagåva.
Somnade på småtimmarna, kallsvettig och knepig.

Ville gjorde mig sällskap hela dagen