Jobbade mina timmar idag och kände hela tiden hur trött jag var.
Gör det som krävs av mig i arbetet men absolut inget mera.

Min gnista har slocknat och det spelar ingen roll vad jag gör eller vad som sker ikring mig, den förblir släckt.

Sov en kort stund liggande över tre stolar på min rast, efter att jag ätit litegrann.

Mina stamkunder tittar lite undrande på mig då jag knappt orkar le ens när de går ombord på min buss.

Åkte med kollegan ner till Resecentrum och gick sedan hem därifrån.
Gick totalt 6 km idag med den raska promenaden till jobbet imorse, i regnet med paraply.
Så motion får jag och ser till att få, trots att jag är så trött.

Kom hem medan kärestan ännu var hemma, innan hans andra del av arbetsdagen, som var delad med en 5 timmars rast mitt i.
Han hade haft timmar av turbolens som vanligt med sin del av släkten.
En circus som aldrig verkar ta slut.

När han åkt och jobbat så saknade jag honom genast.
Ville att han skulle varit hemma och nära mig.
Men det går ju inte
Hans närhet och omsorger behövs mera överallt annanstans.
Sedan måste ju jobbet skötas givetvis.
Han är också helt slutkörd och i behov av en lång ledighet, borta från allt som rycker och sliter i honom ständigt.

Jag åt lite mat och tog en stor kopp kaffe, med min egna goda morotskaka.
Somnade på soffan med tv:n på innan ens halva koppen var urdrucken.
Fullständigt slut.
Sov i över en timme och vaknade helt snurrig och knappt medveten om vart jag befann mig i tillvaron.

Nåt är helt galet fel när jag är så trött!

Jag är så less på mitt jobb just nu.
Behöver semester!!

Nio arbetsdagar kvar och jag kämpar, dag för dag