Jag har på fb en sida som jag gärna läser kloka inlägg ifrån.
Den heter Utforska sinnet.
Det skrivs en hel del bra infallsvinklar på allt vad gäller livet.

Människor har sagt till mig igenom åren att jag är en orolig själ.
Må så vara att jag är det.
Men varför vara kvar i någonting, som inget ger annat än svårmod och energiutflöde, ingenting åter.

Det har så många gånger varit på det viset att jag måste passa in i det befintliga.

Att göra om sig själv för att passa in i ett förhållande eller ett arbete, tar mer än det ger.
När den egna identiteten går i bitar.
Det enda som blir kvar är en splittrad känsla och en oro som förgör.

När jag träffade min nuvarande sambo, var jag i ett läge i livet, då jag hade tagit beslutet att leva singel resten av mitt liv.
Med förhållande kraschat bakom mig, just för att jag inte klarade av att anpassa mig till det liv som fanns framför mig.

Jag var ganska övertygad om att den man som klarade av att leva med mig, inte fanns.
För jag vägrade att göra om mig helt, anpassa mig till den grad att min egen personlighet inte längre existerade.

Det kändes skönt på något vis.
Samtidigt fanns tanken att leva ensam inte var det jag egentligen ville, men i den stunden rätt.

Beslutet gav mig enorm styrka.
Jag slutade dejta och tackade nej till dem som ville ha mera kontakt med mig än vänskap.

Inrättade mitt liv med jobb, boende, träning, samt.umgänge med min vuxna barn och barnbarnen.
Jag styrde mitt eget liv helt och hållet och mådde riktigt bra i det.
Hade en struktur, god hälsa och stressfritt i det stora hela.

Men inte nöjde jag mig med det.
Jag ville uppleva mera och bytte då jobb till annorlunda körningar och bussar.
Tog i och med det in stressen in i mitt liv.
Samtidigt har jag upplevt en himla massa kul och intressant som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Under den tiden kom det också in en människa in i mitt liv, som först blev en underbar vän som jag kände att jag kunde anförtro allt.
Detta utvecklade sig sedan till förälskelse, passion och kärlek. Idag har vi bott ihop i ett år.
Min älskade sambo.

Så livet som singel är förbi och jag älskar tillvaron med min kärlek, som jag inte trodde ens fanns.

Jag är en person som inte ger upp saker i första taget men när det börjar förgöra mig som person, så ser jag till att hitta en avfart från den vägen som inget ger mig.

Där står vi båda idag vad gäller arbetslivet.
Att vara kvar i någonting som inget ger tillbaks, är inget att satsa på.

Vi har tryggheten i varandra.
Två självständiga, självgående individer som valt att vandra fram i livet tillsammans.
Vi får se vart vi hamnar framöver.
Kanske lämnar vi stan för någonting helt annat...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...