Jag har ju i hela mitt vuxna liv tränat någonting.
Mycket gång, cykling, jogg, simning, spinning och lättare styrketräning.
I alla år har jag sett till att hålla mig i form.
Genomfört massor med löpartävlingar som Stockholm Marathon, Göteorgsvarvet, Midnattsloppet i flera städer, halvmaror lite varstans och mängder med milslopp.
Cyklat Tjejvättern, åkt Tjejvasan....

Sedan följde två år i rad som jag insjuknade i influensa.
Var fruktansvärt sjuk och återhämtade mig inte fast tiden gick
Började gå upp i vikt några kilon för varje år.
Kollades upp ordentligt med hälsan och det uppdagades en läckande hjärtklaff.

Den är oförändrad och har inte blivit sämre de senaste åren, så det ligger inte som något hinder längre.

Sen har jag gjort tappra försök att komma i form och gå ner de kilon som jag inte vill bära omkring på.
Komma i form så jag kan träna till tävlingar igen. Härlig motivation med bokad tävling framför.
Men det är svårt.
Jag kommer en bit på väg och så händer det något med arbetslivet som tar all min tid och kraft.

På detta pandemin också med uppsägning som följd och ett jagande efter arbeten.

Så från att jag mått toppen i träning och tävlingsform till att vara en överviktig, trött, sliten och håglös individ som kämpar dagligen med att orka med jobbet som inte ger någonting annat just nu än lön som behövs för att bo och leva.

Jag vet att om det bara ordnar sig så jag får köra det som jag vill och älskar.
Dvs Beställningskörningar, så återvänder min vilja och ork till att även träna och äta på ett vettigt och sunt sätt.

Så länge arbetsdagarna bara är ett måste och ett harvande med sånt jag absolut inte trivs med så får jag inte gnistan åter.

Jag är uttråkad och likgiltig.

Kom igång bra med milslånga promenader i detta jobbet men det togs snabbt bort. Långrasterna försvann och ersattes med städjobb och annat som jag inte vill ha i min befattning som bussförare.
Självklart varje dag med egna bussen, det gillar jag och utför gärna, men inte lokaler och andra fördon i timmar varje dag. Detta i en 75% ig anställning.
Väldigt märkligt!
Det landar på över 100% ändå.

Jag trivs inte!
En förändring måste till innan jag förintas i själen.

Jag är Bussförare

Jag saknar mina beställningskörningar som kunde ta mig till vilka ställen som helst i hela Norden.
Mina härliga Eckerö körningar.
Alla lagkörningar.

Jag längtar till denna sommar då jag får köra Tågersättningsbussar till Stockholm.
6 veckor med bara stora fina bussar.
Inte små pluttar som jag nu skuttar omkring med på grusvägar i skogarna.

Jag vill ha rejäla körningar.
Långa dagar och nätter vid ratten.
Till destinationer överallt. Gärna övernattningar på andra orter.
Saknar "min" dubbeldäckare.
Mina kollokörningar med släp efter bussen, mellan Stockholm och Värmland.
Hotellnätterna, träningspassen tidiga mornar innan jobbet.
Allt jag fick uppleva överallt och nya människor ikring mig ständigt
Det egna ansvaret och känslan att ge den service mina gäster ville ha.

Minns bara den fantastiska resan för två somrar sedan till Danmark och Norge med gäster från hela världen.
Vilka helt fantastiska 11 dagar vi var iväg. Underbara minnen!

Eller när jag fick köra gäster till Fotbollsgalan, Svenska Damlandslaget i fotboll.
Köra Landslagsbussen med norrlandstjejerna på Tvpucken turnering i 5 dagar.
Eller när jag fick äran att köra 52 Ambassadörer från hela världen i dagarna två i dubbeldäckaren.
Vilken körning!! Helt underbart.

Får jag bara jobba som jag behöver för att motiveras så ordnar sig även träningen.
Den bakar jag smidigt in i arbetsdagarna och de lediga dagar som då känns riktiga. Då känns det att jag gjort något som är värdefullt för mig, företaget jag kör för och mina gäster.

Jag har arbetat och levt i bussbranchen sedan 1985 och jag älskar att vara bussförare.
För mig är det inte bara ett jobb, utan en livsstil

Jag vill känna att jag uträttar något bra.
Inte bara harvar omkring för att få pengar i plånboken.

Mår jag bra så kommer resten efter
Träning, balans och välmående.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...