Jag har ju inte smak och luktsinnet iordning alls sen jag hade Covid19.
Så stark mat är super då det biter i munnen.
Den här är toppen :)
Chilli

Undrar hur folk tänker som kommer hit till snö och stundtals rätt isiga vägar med däck på bilen som absolut inte fungerar här.

Senast igår var det en bil som försökte ta sig uppför vägen/backen upp till Duveds Linbana, där vi kör med bussarna hela dagarna upp och ner.
Han kom halvvägs upp och insåg att det inte var någon bra ide.
Började sedan kana baklänges nedför backen och var en stund ute i snödrivorna på sidan av vägen.

Nu gick det bra. Jag beskådade eländet en bra bit bort för att inte störa. Skistar personal stod i avaktan för att se hur det hela skulle sluta. Isiga spår i den backen efter bilar som kanat och haft sig gjorde att jag var tvungen att ringa efter grusning av backen då den blev glashal även för oss bussar.

Det resulterar istället i att när det är grusat så kör folk som fan istället. Möte mitt i med en strassnisse med skidhjälm på skallen och noll koll på läget får vi leva med istället då.
Jag föredrar riktigt vinterväglag utan grus, då tar folk det lite lugnare.

Dessutom är det väldigt många människor som inte har den blekaste aning om vart dom har sin bil.
Backar och har sig så det står vilt till överallt.
Med stor risk att köra på andra fordon och människor. Små barn är ofta i farozonen för sådana backare.

Jag är sån att när det kommer en sådan bilförare som inte kan hantera sitt fordon, att jag stannar och står stilla med min buss och låter personerna ifråga stöka klart med det dom håller på med.
Vägrar beblanda mig i röran och dessutom är det så att om jag står stilla så kan ingen komma och påstå att bussen gjort något.

Jag har full förståelse för att det kan vara oroligt och otäckt med nya ställen.
Men för sjutton!!! TA DET LUGNT!!

Lämna stressen hemma och ta den inte med hit till vintersemesterparadiset Åre.

Sedan dessa felparkerare.
Det står skyltar uppe överallt i bussarnas vändzoner med " jagskabara" folket skiter fullständigt i dessa.
Parkeringar finns överallt!
Det är bara att åka dit.
Men "jagskabara" folket måste stå precis intill just den del där de sedan ska med sina skidor på axeln.
Helt livsfarligt för dessa individer att gå några steg extra.

En del av vår arbetsdag här i Duved/Åre levererad i text :)

Igår Fredagvar det först på förmiddagen jättefint väder med klarblå himmel och sol på fjällen.

Sedan plötsligt blåste det upp ochdet yrde snö i byar.
-16 visade mätaren på men det kändes som -30

Verkligen ombytligt väder här, timme för timme

Nu är Jul och Nyårshelgerna över för denna gång.
Vi trodde att resandet på Skidbussarna skulle minska men icke, det fortsätter, om än mindre kaotiskt än tex Nyårshelgen.

Förstår att folk är less på pandemin och vill ut på något roligt.
Men den är inte över på långa vägar.

Jag är så tacksam att vi nu kunnat stänga framtill i bussen så vi förare inte måste ha folk i knät.
Visst väcker det irritation hos vissa som anser att det är deras fulla rätt att gå in och ut via framdörren och sitta framme vid oss förare och hosta rakt ut i luften.

Nu handlar det om liv och hälsa.

Visst, jag har haft Covid19 men jag vill ändå inte få ny smitta och sedan ta med mig det hem till mina nära och kära.
Jag kommer nära människor men det är utomhus i friska luften.
Där kan jag också gå åt sidan och bara styra upp med hjälp av min starka Trafikledarröst :)
Det kommer jag långt med.
Informera och berätta hur vi jobbar snidigast vid av och pålastning av skidor och brädor.

Dagarna går fort nu tycker jag när det fortsätter att vara mycket resande.
Jättebra!!
Snart får jag åka hem till mina nära och kära och sova med min älskade katt.

Jag åker hem troligtvis på natten den 15/1 eller sticker tidig morgon 16/1.
Beror helt på hur trött jag är.
Hemresan känns bara som en stund för mig själv i vila de nästan 61 milen jag har.
Fast kostnaden skrämmer.
Dieseln är ju uppe i 20.50 redan och det bara stiger.

Nu har jag tre dagar fyllda med jobb innan en dags ledighet.
Jag har inget behov av ledigheten nu då jag känner att jag hittat balansen i jobbet
Får min vila på nätterna och det räcker gott.
Men lagen gäller och jag måste vara ledig tyvärr.

Är hellre längre ledig för att kunna åka hem istället.
Jag är ju här för att jobba och inget annat.
Är inte intresserad av att vara social med de andra som bor i huset heller utan sköter mitt och vistas lediga tiden i mitt rum eller ute.

Ser på väderleksrapporten att det ska komma mera snö.
Jättebra! Då får jag skotta snö och få träning samtidigt.

Igår var det sånt härligt ljus igen så jag var bara tvungen att ta ett foto till på den vackra kyrkan här i Duved.
Snön och ljuset! Helt underbart.

Det var en kort stund som uppe på fjället så himla vackert.
Nu blir ju dagarna ljusare och längre så jag hoppas på sol här i Duved också framöver.

Efter två dagars ledighet var det dags att jobba igen och det såg jag verkligen fram emot det med glädje.

Det har ju snöat en hel del här och naturen är så grymt vacker att man tappar andan.
Fjällen, ljuset och de gnistrande snöflingorna. Jag njuter hela tiden av det jag ser.
Samma vyer varje dag men så oerhört varierande i sin skönhet.

Skottade snö på morgonen först innan jobbet.
Det hade kommit ner ett mjukt lätt täcke under natten som i stort sett var bara att sopa bort.

Kollegorna skrattar åt min glädje över snön och skottningen.
Det här är ju deras vardag
Jag är ju inte alls van söderifrån att ha sån här vacker snö.

Körde sedan ut min goa varma buss, som varit en sväng in på verkstan igen och fått ett filter rengjort då värmen krånglade ännu en gång.
Hon är lite lynnig min Juicy.
Lever sitt eget liv med värmen invändigt.

Så kan det vara.
Våra duktiga grabbar på verkstan fixar allt. Inget sitter i vägen när det gäller deras vilja och kunskap att få fram bra bussar åt oss förare.
Min buss har ju verkligen konstrat på många vis just med värmen.

Nu är hon nöjd med grabbarnas handpåläggning känns det som, då jag till och med fick vrida ner värmen fast det var -12 ute och blåst på kvällen.

Ganska mycket folk i farten hela mitt arbetspass. Hade över 500 resande under hela passet.
Jul och nyårsresenärerna har ju åkt hem så det här är nya skidåkare.
Glada, trevliga och mysiga människor.

Underbart vinterväglag kör jag på och njuter av det.
Jobbade på och fixade alla mina timmar.
Jag jobbar ju aktivt varje vända och varje lastningen för att möta kunden, informera och hjälpa till.
Det uppskattas oerhört av alla.
Dessutom får jag röra på mig under hela arbetspasset.
Sitter bara när jag förflyttar bussen mellan backarna.

En kvinna uttryckte sin glädje när jag landade bussen på eftermiddagen vid ett av stoppen.
Hon strålade som en sol och sa:
Jag blir så glad när det är du som kommer körande.
Sådant värmer.

Jag får mycket feedback för min hjälpsamhet och uppstrukturering vid lastning.
Många är ju här första gången och vet inte hur allt går till
Med vänlighet och tydlighet ger jag information med stort leende både på svenska och engelska.

Allt sånt ger en trygghet för kunden.
Deras osäkerhet försvinner och landar i trygghet istället. Som det ska vara.
Så vill jag själv bli bemött när jag kommer till nya ställen
För mig ett jätteroligt sätt att jobba på och helt naturligt i min värld.
Detta är ju ett serviceyrke.
Jag hör till dessa människors semesterresa och upplevelse.

Dagen gick väldigt snabbt och kvällen kom. Resandet lugnade ner sig och jag var trött och väldigt nöjd med dagen när jag parkerade Juicy vid 21 tiden.

Snö kallt och vackert ute när jag skottade det sista som var kvar efter en av bilarna som stått parkerad.
Nu är det fint på depån.

Mat i magen och sova vid 22.30

Hade en kväll igår då jag var på mitt rum och plockade med allt möjligt.
Känner att min ledighet här blir lite för långrandig och jag får tråkigt
Är ju här för att jobba.

Snön föll så vackert därute och jag läste en av böckerna jag fick i julklapp.

Tände värmeljus och ett ställde jag vid den söta Skyddsängeln jag fick av min dotter i julklapp.

Den ser så fridfull ut och sprider sin aura av energi ut i rummet där i ljusets sken.

Fick så tråkiga besked hemifrån under eftermiddagen.
Duvhöken har återigen varit på besök i hönsgården och dödat vår fina gamla Berit och vår vackra ståtliga tupp Bedis.

Bedis offrade sitt liv för att försvara hönorna mot odjuret som attackerade.

Så fruktansvärt sorgligt då Bedis är mitt barnbarns älskling och skötebarn.
Bedis var så fäst vid mitt barnbarn att så fort han hörde hennes röst eller såg henne så kom han springande och det skulle kramas.

Bedis har varit hennes sen han låg i ägget. Hon var med när han kläcktes och hälsade honom välkommen till livet.
Nu är hans liv släckt av detta förbannade monster som attackerar när vi minst anar

Till våren får det bli en helt inbyggd hönsgård dit inget kan ta sig.
Nu är det delvis nättak och trädgrenar.
Den jäveln tar sig in fast det är massor med hinder i vägen.

Nu har vi bara två hönor kvar.
Tupparna måste vi ju ta bort då de var för många och nu när Bedis är bortahar vi ingen tupp alls.

Barnbarnet är helt otröstligt.

Vi ska bygga ny hönsgård och kläcka fram nya kycklingar till våren.
Vi ger inte vika för rovfåglarna och rävar.
Jag har ju gallerväggar som vi kan bygga utav och sedan näta in hela taket.

Se så stolt Bedis var med sin älskade matte.

Den andra bilden är tagen bara en timme innan Bedis slogs för sina hönors liv och hans liv släcktes så brutalt.

Åkte med en kollega igår för att se Östersunds Flygplats.
Vi har ju körningar dit och tillbaka och dessa vill jag köra någon gång framöver.

Jag har ju inte så mycket att göra när jag måste vara ledig från jobb här.
Så det blev en trevlig resa fram och åter.
Nu vet jag hur det går till.

En fin liten flygplats.