Jag har stängt in mig på mitt rum, här på hotellet i Lido di Jesolo.

Jag är arg och ledsen, på mig själv och på att jag inte klarar denna resa, utan att känna mig liten och misslyckad.

Varför har jag sådana enorma krav på mig själv?
Att jag måste prestera till 100% för att själv vara nöjd och glad över det jag gjort.

Just nu skulle jag bara vilja krypa in i min älskades famn och låta tårarna rinna....det gör de ändå..
Han har hjälpt mig i text så gott han förmådde då han förstod att jag är på väg att tappa tron på min egen förmåga här..

Känner mig ensam och misslyckad.

Det som jag såg fram emot så länge...som jag förberett mig för mentalt, blev inte alls som jag trodde.

Jag har inte förmågan att ta för mig i detta intensiva land!
Låter mig köras över att dessa hektiska människor som lever här.

Jag har blivit en grå tyst mus här, jämfört mot hemma där jag glöder och skrattar, bjuder på mig själv och tar för mig.
Framförallt när jag jobbar.

Här är jag bara i vägen med våran stora fina buss.
Vi blir bortkörda av polisen, utskällda av bilister.
Vänlighet i trafiken existerar inte här.
För mig är detta en chock.

Det lugna svenska/finska inom mig har inget värde här.Det blir nedtrampat och bortkastat.
Min vänlighet är skrämd till tystnad istället.

Få butiker jag varit in i har expediten ens svarat på min hälsning.
I matvarubutiker har jag fått frågor i kassan som jag inte förstått och då svarat på engelska...att jag inte förstår.
Mötts då av ännu mera italienska, irriterat och följt av huvudskakningar.

Måste jag kunna Italienska för att få bli vänligt bemött?

Jag vill inte börja gestikulera, gorma och tuta när jag kör min buss.
Vill bara komma fram som alla andra...men det tar lite längre tid då mitt ekipage är 4 meter högt och 14 meter långt.
Jag kan inte rusa fram som bilisterna gör här.

Har sett några linjebussar här i Jesolo och de kör som galningar...
Vräker sig fram överallt.

Jag kan inte göra så med våran stora buss.Den tar plats!
Den platsen tillåts jag inte ta utan trängs undan, gång på gång och detta har medfört skador på mitt fordon.

Skador som gör mig så förbaskat ledsen och besviken...
För jag är inte sån som kör sönder mitt arbetsredskap.

Mitt självförtroende är i botten!
Totalt körd så lågt ner att jag mår pyton.

Vill bara härifrån...över gränsen till Österrike och Tyskland.
Där känns jag mera välkommen med mitt vänliga sätt.

Autobahn kräver sitt och där gillar jag att köra.
Det är ett högt tempo men det gör mig inget.
Där ligger vi för att bränna mil.

Full uppmärksamhet och koncentration krävs.Det har jag inget problem med.

Men detta röriga, hektiska, irriterade och ilskna som råder här och nu, det fixar jag inte!

Ikväll ska jag köra här igen..fasar för det!
Hur mycket ilska kommer jag att möta...
Hur känner jag mig inatt när jobbet är klart.

Det är tidigt upp imorgon och vi ska lasta allt för att komma iväg härifrån vid 9 tiden.
Jag behöver inte köra...det tar kollegan första timmarna.

Hoppas vi hinner ut ur Italien innan jag ska ratta igen.

Jag vill aldrig mera åka hit igen!!
Det utsätter jag inte mig för.

Varför skulle jag?

Som min älskling skrev till mig...
För att fixa köra här måste man gå in i sin egen bubbla.
Det kan inte jag....
Jag vill ha samarbete i trafiken.
Inte hetsk ilska och tutningar

 

nån speciell

13 juli 2016 11:57

Kämpa på nu tjejen,det ordnar sig. KRAM

Sirpa

13 juli 2016 22:07

Kämpar som alltid:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...