Det är ett bra tag sedan som jag skottade snö ordentligt.
Imorse var det dags då jag visste att det snöat under natten och det behövdes skottas på morgonen.

Tog på mig kläder som funkade för jobbet och storhandskarna.
Gav mig ut och satte igång.
Det hade kommit ner ca 2 dm nysnö som var väldigt lätt men det blev ju tungt ändå när det var sån mängd.

Skottade gångar vid huset. Bort till en kollegas stuga intill också. Trapporna.
Gick sedan upp till bussdepån och skottade mellan bilar och småbussarna.
Sedan bilparkerinfen där min bil står.
Chefen var ute med stora maskinen och körde av snö överallt.
Snabbt gick det och bra blev det efter hans körning.
Märks att alla här är van vid mycket snö.

Höll på över en timme innan jag kände att det nog var dags för lite morgonkaffe.
Gick in och bytte om till torrare kläder.
Bryggde kaffe och bredde mig ett par frukostmackor.

Skönt att få jobba med kroppen ordentligt. Mina händer värkte givetvis. Det kommer jag inte ifrån. Tant börjar ju ha Artros i fingrarna och det känns efter att ha hållit snöskoveln nån timme.

Efter frullen var det snart dags att gå på möte med chefen och oss blåbär som kör Skidbussarna för första gången denna säsong.
En liten uppdatering och uppföljning på tiden som gått.

Sedan tog han med oss på en biltur till Copperhill och visade lite omgivningar samt en skoltur som kollega ska köra när skollovet är över.
Lite Årehistorik fick vi ta del av och vackra vyer.
Tyvärr var det ganska disigt och molnigt idag.

Så vackert överallt med snön.
Det speciella ljuset här som jag älskar.

Tog sedan en lång varm dusch.
Åt lite lunch och lade mig och vilade.
Gick senare ut och borstade av min bil och tog även bort drivor av snö som hängde på min buss på sidorna från taket.
Bakdörren hade åkt upp på min buss då luften gick ur den och det var snö inne i bussen.
Fram med borste och få ut allt.
Starta bussen, bygga upp luften så dörren stängdes och sedan satte jag fast den med spännband så den inte skulle åka upp.

Jag hade att göra mest hela denna lediga dag och det är bra.
Gillar inte att vara sysslolös.
En kollega har så svårt att sova i den säng han har som är smal och för låg för honom. Han själv är rätt stor och dåliga knän. Svårt att resasig ur sängen.

Vi bytte sängar då jag hade en 90 säng med riktiga sängben. Stabil.
Den jag nu har här är 80 bred, låg och har annorlunda ben.
Känns lite ostadig men det gör inte mig något då jag inte har problem med att röra mig.

Känns bra att kunna hjälpa till så kollegan kan sova bättre och resa sig utan att slita knäna ur led

Drog mig tillbaka till mitt rum och vilade.
Smorde in mina torra fötter och ben.
Låg sedan och läste bok i nattlinne och morgonrock när chefen kollade om jag kunde ta en buss och åka snabbt iväg och köra extra en tur då ordinarie haft för mycket kunder.
Nekade då jag var så nervarvad, kladdig av lotion på fötter och ben och dessutom inte ens klädd
Kunde inte göra en rivstart iväg bara sådär i det tillståndet.
Såna körningar handlar om minuter och sekunder iväg snabbt
Det mäktade jag inte.

Annars är det helt ok att jag fick frågan.
Nästa gång kanske jag inte är så bunden

Imorgon är det jobbardag igen och min buss ska in på verkstan.
Värmen har tydligen börjat krångla i den igen.
Får ta en annan buss istället just imorgon.

Att jobba, bo och verka som jag nu gör medverkar till att göra min värld väldigt liten.
Allt kretsar kring samma mest hela tiden. Säkert bra för mig några månader då jag behöver landa och samla kraft och energi som gått förlorad.

Märker av att jag får hemlängtan så fort jag är ledig.
Saknar mitt eget hem, barnen och barnbarnen, katterna och framförallt min älskade Nova som brukar sova med mig mest varje natt när jag är hemma.

Ännu är det två veckor kvar innan det bär iväg hemåt.
När jag är hemma sedan så finns en tid på Hjärtmottagningen i Västerås och väntar.
Det är dags för ultraljud av min glappande hjärtklaff.

Har också mejlat till tandläkaren i Torshälla då en tand gått sönder. En stor bit har brytits loss och jag är orolig över att det ska börja värka i tanden.
Har inte råd med tandläkare här i Åre.

Har nu denna morgon tagit mig en lång dusch. Passade på att göra riktigt rent i duschen.
Plockat undan torr tvätt som hängt uppe inatt. Det är så varmt och torrt i det här huset att tvätten torkar på nolltid.

Plockade ur diskmaskinen. Känns skönt att jag städade igår så det är rent och fint ett tag. Kommer ju att jobba väldigt mycket snart igen och då räcker inte tiden till att städa och dona.

Mina två lediga kollegor sover länge om mornarna så det är väldigt begränsat med vad jag kan göra här i huset utan att störa deras skönhetssömn.

Det är -5 grader ute. Gryning över fjällen.

Jag har ont i magen och vet inte riktigt varför. Hade det innan jag åt frukost och har det nu även efter jag ätit.

Ska snart gå ut och borsta bort snön från min bil. Det gör jag då och då för att det inte ska vara så mycket den dagen jag behöver bilen.
Den skulle behöva tvättas men gör jag det så fryser allt.
Så jag låter bli.

Den 6/12 kom jag hit till Duved med fullastad bil.
Det var en förväntansfull Sirpa som lastade ur alla grejer och bar upp till rummet jag skulle ha som min bostad under säsongsanställningen här i Duved, hos Svenssons i Saxvallen.

Jag minns hur trött jag var efter den långa resan på drygt 61 mil som jag körde i ett svep med endast stopp för tank och kissaiskogen :)

Gjorde ändå rummet hyfsat klart innan jag stupade isäng och sov ganska bra fast det var helt nytt ställe.
Dagen efter fortsatte jag med rummet och såg mig sedan omkring på depån och bekantade mig med nya kollegor.

Idag är det den 3/1 och snart en månad sedan jag kom hit.
Jag är inboad och trygg i mitt lilla rum.
Väldigt tacksam över att jag fick just det här rummet som är ett av de två största som finns här. Med stort fönster som är viktigt för mig.
Jag tillbringar mycket tid härinne då jag inte jobbar
Tillhör ju inte den direkt sociala sorten av individ då jag är privat.
Har inte behov av att umgås med kollegorna på fritiden. Ser inte på tv nere i tvrummet.
Har mitt och plocka med och jag har ju fått flera böcker i julklapp som jag börjat beta av.

Det var väldigt tufft att komma in i det nya, väldigt annorlunda jobb här i Duved/Åre.
Jag visste ju hyfsat vad det var jag gav mig in på när jag var hit på besök då tidigare med dotter och barnbarn.

Ändå blev det så mycket mera än jag anat. En kamp med mig själv till att börja med.
Vara så långt borta hemifrån så långa perioder visade sig vara värre än jag trodde.
Jag var väldigt trött också och det gjorde allt jobbigare.
Trötthet efter Covid och det förra jobbet.

Inför första hemresan hade jag enorm hemlängtan som gjorde ont i hjärtat.
Saknade mina barn och barnbarn, katterna och mitt eget hem som jag älskar. Jul hemma var ett absolut måste, det fanns inget annat i min värld.

Arbetet i sig här är ganska enformigt och det blev också en stor omställning för mig som är van vid att resa överallt i beställningskörningar.
Nu kör jag samma sak varje dag och det tog tid att vänja mig utan att bli fullständigt uttråkad.
Jag har ställt om mig nu och hittar guldkornen i jobbet genom att njuta av alla de härliga kunder som reser mellan liftarna i min buss.
De kommer från världens alla hörn och för mig är det jätteintressant att checka av vartifrån.

Senast igår kväll hade jag på ett stort gäng supertrevliga, glada och energisprudlande Litauer som var så tacksamma över att jag förbarmade mig över deras dilemma med att inte hitta i Åre och till sitt boende.

Det var så bussen vibrerade av positiv energi efter att gänget gått av och alla vinkade så glatt så länge de såg mig :) när jag rullade vidare.

Sånt gillar jag och suger till mig energin som en törstande blomma.
Det är precis vad jag behöver efter den senaste tidens energiutflöde som pågick på det tidigare stället jag hade anställning. Där jag sade upp mig och lämnade bakom mig då det kändes helt galet fel att försöka leverera det jag hade att erbjuda.

Här får jag så enormt mycket tillbaka hela tiden då jag jobbar.
Ett givande och tagande och faktiskt att inflödet är större till mig och jag tar allt detta tillvara och lagrar i min själ och mitt hjärta.

Visst finns det riktiga "typer" som reser här också, men dessa lägger jag ingen som helst energi på för det är bortkastat.
Stöddiga, dryga och energisugande semesterfirare som anser att just dom är världens gåva till omgivningen och alla ska buga sig vid deras fötter

För mig är dessa individer kunder som går in och ur min buss, inget mera.
Jag är trevlig och ler som jag brukar.

Mitt krut lägger jag på resten som är helt fantastiska människor. Dom är många kan jag lova :)
Glada och förväntansfulla.
Alla hälsar, pratar och är så tacksamma över att bussen och jag finns för dom.

En månad har gått och Nyåret som är ett av de värsta och hektiska tiderna här har passerat med glans.
Det var jättemycket jobb och jättekul!
Jag var helt slut när kvällen kom och mina 12 timmarsdagar var över.
Men det var en skön trötthet.
Jag kände att jag gjort någonting bra och att det hade blivit uppskattat.

Nu är det lugnare på bussarna igen.
En ny rusch kommer sedan när det är dags för Sportlovet.

Nu har jag ledigt två dagar efter att ha jobbat 6 dagar i sträck
Vi får inte köra mer än 6 dagar innan ledighet måste till enligt kör och vilotidslagen.
Jag behöver vara ledig och hinna ikapp lite i orken och göra lite annat än bara fara fram på de härliga snöiga vintervägarna.

Vaknade tidigt även denna morgon fast jag släckte sänglampan 23.30 igår.
Vaknade vid 5. Dagens första kopp kaffe i magen.
Fixade ju klart städning och tvätt igår så den här dagen är helt i ledighetens tecken. Körde dessutom extra igår kväll.

Ska börja med att ta en lång och skön dusch.
Sedan får jag se vad det blir.

Första månaden är injobbad och jag trivs bättre och bättre för var dag.
Njuter väldigt av att ha en "egen" buss som jag sköter om.
Hon heter Juicy och är en Scania.
Hon kommer från Norge så hon pratar Norsk :)
Det står Stopper på den lysade skylten i taket när kunderna trycker för hållplatstopp.

Juicy och jag växer ihop mer och mer för varje dag vi jobbar tillsammans.
Jag rattar fram henne som om hon vore en liten smidig bil i backarna.

Nytt År 2022 och nya möjligheter.

Jag gör mitt allra bästa för att året ska bli ett givande år.

Ett spännande år :)

Skulle varit ledig i dagarna tre men nu blev det inte så.

Idag har jag städat här i huset.
Tvättat all min tvätt och alla handdukarna som vi använder här i huset.

Var in med en kollega till Åre by och skulle köpa headset men det var stängt då det är Söndag.
Tänkte inte på det då jag jobbar mest hela tiden.

Handlade lite bananer och knäckebröd på Ica. Åkte upp till Rödkullen och kollade in den färdväg bussen har, ifall jag åker på att köra det också nångång.

Kom sedan åter huset och hängde tvätt.
Åt lunch och fixade klart städningen.

Låg sedan och vilade en kort stund.

Vid 16 tiden var det dags att ta på jobbarkläder igen och köra det extra jag hade tackat ja till att köra.

Så jag jobbar 5 timmar ikväll och det känns helt ok då det ger lite extra klirr i kassan.
Ledig kommer jag ändå att vara i två dagar.
Det måste jag ju då jag jobbat 6 dagar i ett sträck.

Det har snöat en hel del sen igår och är jättefint överallt.

Tassade tyst nedför trapporna till köket nu mitt i natten och fixade mig en nattmacka.

Somnade ju vid 22 tiden igår kväll och hade då ätit lite vid 19 tiden så magen tyckte att det var dags för lite påfyllning.

Vet att om jag försöker sova hungrig så går det inte nå bra.

Det var så skönt med stillheten och tystnaden som rådde när jag stod där i köket och grejade till mackan i skenet av ljuset från fläktlampan vid spisen.
Mörkt ute och helt tyst.
Inga smällare utan bara stillhet.

Mina kollegor hade lagt sig skulle jag tro efter tolvslaget och sov gott
De hade ätit nyårsmiddag som jag valde bort.
Kände att jag bara ville vara för mig själv.

Nu är mackan uppäten och jag ska läsa lite i den bok som jag påbörjade igår kväll innan ögonlocken föll ner och jag somnade

Kommer att jobba en lång dag till nu Nyårsdagen innan det är dags för ledighet.
Ser fram emot den då det känns i hela kroppen att jobbet som skidbussförare här i Duved/Åre är rätt krävande.

Jag är ju inte den som sitter stilla vid ratten och glor utan jobbar ständigt aktivt med att möta kunderna, lasta/lasta av skidor, informera och finnas även för mina kollegor när vi har fullt upp på bussarna.
Allt för att jobbet ska flyta på smidigt och enkelt för kunden och för oss förare.

Kände igår morse när jag vaknade av träningsvärk i hela kroppen av allt fysiskt. Det är bra men det sliter också.
11 timmar med full fart och lite till med en timmes rast mitt i då jag kan kliva ur bussen och få i mig mat och ta av extrakläderna en stund.

Nyårafton var det också mycket folk i farten. Då hade vi inte kvällskörningarna alls utan kunde köra i depå redan vid 17 tiden.
Milt ute, endast -1 grad så det gick att tvätta bussen till min stora glädje.
Svabbade av den noga invändigt också, så en fräsch och fin buss väntade in det nya året.

Sådana temperaturomsvängningar det är. Från -18 i onsdags till -1 igår.
Hoppas nu på att det håller sig på minussidan och inte börjar töa igen som tidigare innan Jul.
-10 är rätt lagom och gärna lätt snöfall var och varannan dag så det fylls på med snö och håller sig vitt och fint.

Efter Nyårsdagens arbetspass har jag jobbat på i 5 dagar i rad med 11-12 timmars dagar.

Jag behöver städa här i huset, tvätta och kanske åka in till Östersund för att köpa mig ett nytt headset till mobilen.
Framförallt få ge mig ut och röra på mig och ta foton, besöka fjälltoppar och se mig omkring här i omgivningarna.

Jobbet i sig är jättekul tycker jag nu när det varit mycket folk här.
Tiden går snabbt och jag trivs ju med att serva och prata med folk, se till att deras vistelse är trevlig även i skidbussen.

Jag är här för att jobba och det gör jag verkligen.
Känns också som att mina kunder trivs med att ha mig som deras chaffis.
Får mycket goda ord dagligen.
Många förvånas över att möta mig från morgon till sen kväll.
Får frågor ofta om hur långa dagar vi egentligen har och om jag någonsin är ledig.
Svarar med att jag ju är här för att jobba och ledig när jag måste enligt lagar och bestämmelser.

Ledigheten behövs men den får inte bli för lång tycker jag.

Vaknade straxt innan 12 slaget av ett hysteriskt smällande alldeles utanför där jag bor.

Jag tycker så himla synd om alla stackars djur som lider så fruktansvärt av allt smällande, bombande och sprakande.

Minns så väl tiden när vi hade hästar och hur jobbigt det var när grannarna sköt raketer rakt över vårt stall och rädslan över att vårt höloft skulle ta eld när raketerna landade på taket.

En av våra hästar måste vi ge lugnande varje nyår och påsk.
Fruktansvärd balansgång med att ge tillräckligt men heller inte för mycket.
Han fick inte lägga sig ner för då kunde han dö.
Så jag var hos honom i timmar för att övervaka.

Min mammas hund var också livrädd för allt vad smällare hette.

Varje år får man läsa om djur som farit illa. Som skadats svårt och måste avlivas.
Allt detta lidande för att vi människor måste ha detta oväsen i fyllan och villan.

Nog finns det bättre sätt att fira Nyår.

Så jag bojkottar allt vad smällare och fyrverkeri ställer till det.

Tillönskar jag alla och en var!
Hoppas på ett bättre 2022 än det år vi lämnar bakom oss.

Själv tillbringar jag Nyårsafton på mitt rum i Duved och läser en god bok innan det är dags att sova.
Arbetsdag imorgon också.
En lång sådan.

Sover nog gott vid 12 slaget.