Min dag började så tidigt, redan 4.15 så jag varvar ner för idag i soffan just nu.

Arbetsdagen var lite knasig, med en buss som levt ett eget liv.
Den larmade för allt möjligt och betedde sig underligt så jag inte vågade slappna av i körningen.
Den skall tydligen in på kalibrering imorgon då detta var orsaken till alla konstigheter.

Avslutade dagen med en körning till och från Skinnskatteberg som var lite hal och läskig.
Kom till mitt byte sent då det var mycket kunder och många transaktioner på betalkortsterminalen, sånt tar tid.

Rullade hemåt trött och hungrig vid 13.30 tiden.
Åt lite och tvärslocknade på soffan halvsittande, helt färdig!!

Vaknade en timme senare, alldeles groggy i huvudet.
Efter en stund kom beslutet att ta fram mitt gå/joggband som stått i sovalkoven sen jag flyttade in i höstas.
Har inte viljat använda den för att komma ut så mycket som möjligt, men framförallt för att inte störa grannarna.Den låter ju en hel del.

Nu valde jag bandet då jag inte ville ut och halka omkring på isiga gator.
Kände att jag ville röra på mig på nåt vid ändå.
På med dojor och bandet igång.

Det blev 30 minuter i ganska hårt tempo.3 km blev det och jag var genomsvettig.
Körde löpstyrka på det, plankan 2 minuter bla :)) Svetten sprutade.
Har ju för varmt hemma för träning.

Kändes jättebra efter stretch.

Färgade håret och sms:ade med älsklingen under tiden färgen verkade.Duschade
Skönt att få både träning och håret fixat, fast jag var så trött när arbetsdagen var slut.
Allt går om man ger sig den på det:))

Helgen har gått helt i kyrkans och vilans tecken.
Har inte ens tränat i Söndags som det var tänkt och jag lider inte av det:)
Känns bara kanonbra i knopp och kropp att jag tillåtit mig sova ut och bara softa annars.

Självklart har hushållsstsslorna blivit gjorda och resten av tiden blev i kyrkan.
Med nya sysslor, människor och intryck.
Mina känslor var efter Lördagens Kyrkvärdsutbildning så stora att jag hade svårt att företa mig något mera. Så omvälvande att åter hitta tillbaka till min sanna tro, som ger mig en stor, härlig och trygg grund att stå på.
Var totalt 10 timmar i kyrkan i helgen:)
Härligt!

På kvällen igår fick jag så ett, för oss välbehövligt samtal i telefon med min käresta.
Han kämpar med sitt och vi har inte träffats sedan i Torsdags.
Så blir det periodvis då båda har egna liv.

Idag har vi varit ett par i 8 veckor och hunnit med att uppleva så mycket.
Sådant som inte hör vårt liv till egentligen.
Allt går framåt och jag lever i tron att vi sedan ska får vår egentid i lugn och harmoni.
Utan detta ständiga kaos utifrån.

Att vi ska få en chans att landa i varandra någon gång.

Straxt är det hopp i uniformen, iväg till veckans första arbetspass.
Förmiddagsvecka:)
Ska göra denna vecka till den hittills bästa i mitt liv.