Alla inlägg den 21 augusti 2015

Av Sirpa - 21 augusti 2015 04:17

Själen börjar komma ikapp igen och det känns i hela mig.
Jag landar i ett lugn som får hela mig att bara le, må bra, samla kraft.

Senaste, nästan tre månaderna har varit hektiska med byte av arbetsplats, lära mig allt det nya, fruktansvärt långa arbetspass och flytten till Surahammar.
Människor har lämnat mitt liv och nya har tillkommit.
Ett ständigt flöde...

Allt har krävt sin energi.
Mitt i detta närvaron av en människa, som jag trodde, hade mig som en person av betydelse i sitt liv.
Det insåg jag ganska snart, att så inte var fallet.
Jag var bra att ha ibland, när det passade denne och dennes liv.En tillfällig njutning.

En standby person blev jag :)
Känner att mitt liv och jag som person har ett större värde än så, här på jorden.

Sånt suger energi...när man lever i skuggan av en drömtillvaro som aldrig kommer bli verklighet.

En dröm som inte var annat än en illusion, en skapelse ur den i stunden rådande känslan, lyckan och glädjen.
I samtalen, skratten och närheten.

Här på Öland, i mitt paradis, får jag tiden och chansen att bearbeta sådana saker som ligger inom mig och bara smärtar.
Här får jag kraften till att ta steget vidare.

Vissa människor är ämnade att komma in i ens liv och sedan bara försvinna.
Kanske inte på ett enkelt sätt, men ändå med insikten att det inte var meningen.

Här får jag lugnet inom mig, till att tänka sunt, steget längre än hemma i vardagen som kräver sin kraft.

Ikväll tog jag det slutgiltiga steget till att leva i min egen harmoni.
Bara ta in människor in i mitt liv som tillför mig någonting.
Som vill ha mig nära och uppskattar mig för den jag är.

Som inte puttar mig åt sidan så fort det egna livet suger.
Jag vill höra till en människas hela liv och inte bara dennes utvalda delar.

Jag är ingen prinsessa som måste skyddas ifrån drakar och demoner, utan jag kan bära livet, bara jag får en chans.Ingen har rätten att döma ut mig, bara för att den själv inte kan hantera läget i livet.

Då går jag, vill inte vara en parasit som finns där och suger av tid som denne människa hellre lägger på alla andra.
Jag har inte krävt någonting, är inte sådan.
Men om jag inte ens är värd någon minut att fysiskt möte, så anser jag inte att jag har något värde.

Förstår nu att jag väljs bort...för att jag råkar vara kvinna.
Då hör jag till en kategori som är besvärlig, krävande, elak och manipulerande.
Jag är inget av detta!!
Så jag vänder på klacken, lyfter mitt huvud högt och går min väg.

Vandra vidare, utan mig!

En ny människa har kommit in i mitt liv, försiktigt, steg för steg, ord för ord.
En människa som tillför mig oerhört mycket bara genom att finnas till.
Som talar med mig...inte bara till mig.

Jag är delaktig i dennes liv i ord och framtidstänk.
Jag simmar lugnt.
Dag för dag, närmar vi oss varandra.

Ikväll, innan sovdags, berättade jag om min Gudstro, som jag bär i mitt hjärta.
Som för mig är en av grundpelarna till min glädje i livet.
Vetskapen att det ständigt finns någon som bär mig, när min egen ork ligger nere för stunden.
Det är för mig en trygghet.

Att leva som kristen är för vissa människor oroande.Det är något som i deras liv är främmande.
Just tron att en kristen människa lever på ett visst vis.
Vi är placerade inom normer och ramar som är skapade ur historien.

Hur det såg ut i gamla tider.
Likaså kopplas det samman med fanatism...det gillar jag inte.

Min tro är bara min och den tvingar jag inte på någon annan.
Jag uppsöker friden i kapell och kyrkorum när jag känner för det.

Jag ber i tystnad, utan att någon märker det:)Till det behövs inget annat än min egen sinnesfrid.

Jag bär min tro i mitt hjärta.
Gud finns överallt!
Gud behöver inte uppsökas eller kallas på, utan finns i allt.
Min Gud finns i mitt hjärta, i kärlek och harmoni med livet, vardagen, glädjen och sorgen, i skrattet och i gråten.
Alltid!

Mina tankar sorteras upp vartefter, här i mitt paradis.
Jag minns när jag var här i Maj, på min födelsedag.
Då fick jag via bud en underbart vacker bukett från personen jag trodde jag hade en betydelse hos.

Den dagen lägger jag i vackert minne.Jag hade nog ett värde då.
Men det är borta....

Vackra minnen kan jag bära inom mig.
Tråkiga minnen får vingar och flyger bort, försvinner.
Jag är ingen som ältar gammalt, eller blir bitter av tråkiga händelser.
Mitt liv skall vara givande, inte sugande.

Min själ landar i mig igen:)
Det är skönt, rogivande och energibyggande.

Jag laddar batterierna i min trötta kropp, i min sargade hjärna.Genom att låta den vila.
Solen ger den sin värme, väcker glädjen i hjärtat och glittret i mina ögon igen.
Jag mår bättre för varje dag som går här i mitt paradis.

Ligger nu vaken i nattens tystnad.
Min mage gör ont....
Men själen känns läkt igen och det är viktigast.

Jag känner närvaron av någonting som vill mig väl, som vakar över mig i natten.
I mina tankar, drömmar....
Så skönt att bara vila i nuet, här i min egen husvagn på mitt Öland:)

Titti katt ligger nära mig.
Känner värmen från hennes lilla kropp, pälsens mjukhet.

I en husvagn en bit bort sover min vän M som varit med mig idag och solat.Vi har haft goda samtal.
Han hjälper mig att hitta mig själv igen, genom sitt sätt att vara.
Nära med sin vänskap, sitt vänliga leende och sitt bestämda sätt, som jag trivs med.

I en vagn bara några meter ifrån mig, sover min dotter och mitt lilla barnbarn.
De ger mig också kraft att helas igen.
Med sin kärlek och omsorg.

Mamma och mormor:)
Det är jag det...bär det med stolthet!
Jag har ett värde hos dessa människor som finns nära mig här.
Jag betyder någonting i deras liv.
Det känns härligt!

Inatt kom det hit en till människa, till sin husvagn, som betyder mycket för vår familj.
Han kom med sina barn och deras vänner.För lite ledighet innan sommaren är slut.

Så jag är inte ensam här...det känns tryggt!

I en säng, 6-7 timmars bilresa bort, sover en man som jag längtar efter att få träffa snart igen.
En god människa, som nyss kommit in i mitt liv:)
Vi har så mycket att prata om....

Mitt arbete har jag lagt åt sidan medans jag är här.
Hoppas på att pusselbitar faller på plats medans jag inte finns närvarande.
Att det tas ett ansvar för att rätta till sådant som blivit tokigt längs färden i det nya.

Jag kommer åter Måndag eftermiddag, med förnyade krafter och nya tankebanor:)
Med själen läkt och ordningen återställd i sinnet.

Av Sirpa - 21 augusti 2015 02:48

Min älskade bil har rullat nu över 18000 mil.Den är jättefin och jag är en stolt ägare.

Ville ju under många år köpa en V70 och förra året slog jag till.
I samma veva kom också husvagnen in i mitt liv.

I veckan hade jag V70 inlämnad på verkstad för byte av bussningar bak.
Den hade knirkat ett tag och min servicetekninker på Bilia påtalade i våras, vid servicen då att de behöver bytas.

Nu fick inte han det jobbet då det skulle kostat så fruktansvärt mycket.

Lämnade in den hos en kille i Surahammar som reparerat våra bilar under åren jag bott där.
Det hamnade på en helt annan prisnivå och jobbet blev utfört, minst lika bra som hos det andra företaget.

Jag är jätteglad över att detta blev gjort innan jag skall dra hem Sävsjövagnen på Söndag.

Det är ju en stor belastning på bilen att dra en så stor husvagn som jag har.

Känns så tryggt att ha en verkstad som jag vet att jag kan lita på.
Han skulle aldrig skinna mig på pengar.

Nästa reparation är byte av bromsbelägg och skivor fram.
Låter det gå över på nästa lön så jag vet att jag har pengar till det.
Min tillvaro som timanställd kräver försiktighet med pengarna.

Vill kunna betala mina räkningar varje månad, det är viktigt för mig.



Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8 9
10 11 12
13
14
15 16
17 18
19
20 21 22 23
24 25
26
27
28 29 30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards