Tisdag eftermiddag, innan jag började mitt arbetspass för dagen, ringde Tittis veterinär Lina.

Hon lät glad och positiv som alltid.
Våran bästa Vettis :)

Provsvaren hade anlänt och Tittis levervärde var helt normalt igen.
Det kändes jättebra och glädjande.
Troligtvis var det stressen som uppkom i hennes lills kropp vid krampanfallet.

Blodsockret var skyhögt och likaså det långsiktiga värdet på sockret, som sträckte sig ca 2 veckor tillbaka.
Det är ju drygt 2 veckor sedan som Titti blev så sjuk.

Nu ska vi jobba med att få ner det värdet, sakta men säkert.
Till en nivå som är bra.
Jag ska ge mera insulin from torsdag och mäta noga, flera gånger om dagen.
Den kommande veckan blir det lättare då jag jobbar förmiddagar.
Kommer att mäta med stickan och även testa om jag kan få ur henne nån droppe blod tills Lina ringer igen, nästa Torsdag.

Imorgon skall jag borsta tänderna på henne med den nya gelen jag köpte.Som ska motverka tandköttsrodnad.
Hennes andra, kvarvarande huggtand är lite röd vid tandkanten.Det ska vi jobba bort, jag och Titti.

Kändes tryggt med Linas samtal då jag nu vet hur jag på bästa sätt kan hjälpa och finnas för min älskade kattfröken, som betyder så oerhört mycket för mig.

Det är så härligt att vakna på morgon och se hennes vackra ögon först av allt.Höra henne spinna och gny ett litet Godmorgon:)
Jag ska se till att hon får många fina år till med mig.
Vi skall ha en husvagnssommar på Öland och det ser jag så fram emot.
Bara hon och jag i lugn och ro.

Det är något vi båda behöver.Komma bort till vårt eget paradis och bara vara.
Till sommarsemestern skall jag bygga en uteplats åt henne med gröna kompostgaller så hon kan gå ut en bit.
Sedan gäller sele sålänge det är mycket folk på campingen.

I Volvon ska hon få en stor transportbur som är fast och så pass stor att hon kan ha toa, matplats och myshörna i den för att resorna till och från Öland ska vara bekväma för henne.

Min lilla Älskade sambo och livskamrat.
Jag gör allt som krävs för henne.
Det var meningen att våra vägar skulle mötas då för 15 år sedan då hon föddes på Huskatten i Västerås.
Hennes framtid var oviss ända tills hennes blivande familj klev in genom dörren.

På bilden är Titti en lite busig bebis :) som var full av hyss och upptåg.
Till sina kompisars stora förtret.
Hon levde bus all den tid hon inte sov, helst under någons täcke.

Min älskling

Andra bilden är från i somras i husvagnen på Öland:)
Kan man se mer nöjd ut ?

Som alltid när jag behöver hjälp och råd i tillvaron så finns mina vänner där.
De flesta är ju vana vid att det är jag som är den starke, energiska, positiva som ständigt finns till hands om det behövs goda ord eller stöttning på något vis.

Denna gång var det jag själv som behövde tillförsel av energi och det fick jag:)
Från många håll kom det goda ord, stödjande meningar.
Härliga bilder på små sötnosar och deras fina mammor.
Naturbilder, blommor och minnen från sommarens husvagnsvistelse som ligger bäddad som sammet i själen.
Tack alla söta goa för att ni finns för mig.
Jag vet också att ni verkligen finns som goda fysiska vänner och inte bara som gillare på Facebook.
Mina vänner där är valda med omsorg och var och en har ni en plats i mitt hjärta.

Likaså vet också ni att jag finns för er när det behövs.
Kom ihåg det!

Mitt tillstånd idag lyftes enormt av ert stöd ska ni veta.
Varje ord var så värdefull!

Samtidigt fick jag en pekpinne från en person nära mig som tycker att man inte ska visa på Facebook att man inte mår bra....
Detta förstår jag inte?!
Varför skulle jag inte det?
Livet är inte bara en klackspark eller dans på rosor, det finns en mörkare sida också och den ser vi alla då och då.
Jag sticker inte huvudet i sanden och gömmer mig om jag mår dåligt.
Tvärtom..jag ber om hjälp och det skäms jag inte för.
Vad har man sina vänner till om inte för att stödja och finnas för varandra.

Jag skriver om sådant som står mig nära och det jag känner för.
Det kommer jag också att fortsätta med.Både glädje och sorg.
Take it or leave it!

Mina sötnosar till grannar ringde på och lämnade en glädjande vårblomma.
Deras lilla besök vid dörren, alldeles innan jag skulle till jobbet gjorde mig så himla rörd och glad.
Tack tjejer :)

Vänner sluter upp när det behövs och det kände jag idag.