Direktlänk till inlägg 4 juli 2016
Att resa iväg såhär som Denny och jag gjort med detta gäng på 58 personer, är verkligen annorlunda mot vad jag är van vid.
Ville prova på detta och fick chansen då jag har släpkort för buss, som krävs när vi har släpet med oss.
Massor med bagage och instrument som vi stuvade in noggrant.
Själva körningen har varit intensiv och många timmar.
Vi har strävat efter att hinna så långt som det bara varit möjligt med varje körpass, innan förarbyte.
Båtresan över var nödvändig för att få dygnsvila och sömn...annars har det inte gått.
Det har varit störningar som sinkat oss.Matstopp som tagit alldeles för lång tid och dessutom en olycka som stoppade oss i en timmes tid.
På Tyska sidan.
Vackra vyer fick vi när det började bli Österrike under våra hjul.
Vägarna också mera kuperade.
Långa sugande backar som kostade bränsle och nedförsbackar där retardern fått jobba, för att skona bromsarna.
Ett tag kände jag hur växellådan betedde sig underligt och kände mig orolig en stund.
Det var när vi började komma till värme på närmare +30 grader.
Det släppte efter ett tag och jag pustade ut.
Körningen längs autobahn är annorlunda mot hemma.
Väldigt intensiv och det gäller att vara allert och med hela tiden.
Se långt framåt och full koll i backspeglarna, hela tiden.
Hålla avstånd.
Hela tiden omkörning av långtradare...
Toaletten blev full trots att vi sade till att besök måste ske vid stoppen och endast nödfall på bussen.
Tanken blir snabbt full.
Lyckades hitta ett ställe att tömma här...annars hade det varit tufft på hemvägen, helt utan toa.
Vi förare behöver gå under färd...
Väldigt jobbigt att måst hålla igen på vätskeintag när vi jobbar hela tiden.
Dessutom väldigt varmt stundtals vid förarplatsen i gassande sol som vi inte kommer undan.
Svarta uniformsbyxor var hemskt att ha när vi kom till värmen.
Långs färd vill vi se vårdade ut och uniformen ger också ett skydd åt oss.
Det syns vilka som framför det stora ekipaget.
Kommer att åka i shorts från Italien iallafall på Lördag.
Byter om senare under färd.
Så får det bli...
Denny fick ju lov att vara mera på allerten än normalt då jag är ett blåbär i sådana här körningar.
Han kommer lindrigare undan på hemvägen.
Kan sova då jag kör.Vila ordentligt.
Dessutom är han ju pappa hela resan också då barnen är med och kräver hans uppmärksamhet, fast han jobbar.
Han har gjort ett enastående jobb med resan hit.
Märks att han har enorm rutin av sådant här.
Beundrar honom mycket!!
Så som jag känner hittills med våran resa så kan jag mycket väl tänka mig göra detta igen.
Men det får dröja ett tag med så lång resa.
200 mil enkel väg för våran del :)
Västerås till Lido di Jesolo
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 |
|||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 | |||
|