Jag har stängt in mig på mitt rum, här på hotellet i Lido di Jesolo.

Jag är arg och ledsen, på mig själv och på att jag inte klarar denna resa, utan att känna mig liten och misslyckad.

Varför har jag sådana enorma krav på mig själv?
Att jag måste prestera till 100% för att själv vara nöjd och glad över det jag gjort.

Just nu skulle jag bara vilja krypa in i min älskades famn och låta tårarna rinna....det gör de ändå..
Han har hjälpt mig i text så gott han förmådde då han förstod att jag är på väg att tappa tron på min egen förmåga här..

Känner mig ensam och misslyckad.

Det som jag såg fram emot så länge...som jag förberett mig för mentalt, blev inte alls som jag trodde.

Jag har inte förmågan att ta för mig i detta intensiva land!
Låter mig köras över att dessa hektiska människor som lever här.

Jag har blivit en grå tyst mus här, jämfört mot hemma där jag glöder och skrattar, bjuder på mig själv och tar för mig.
Framförallt när jag jobbar.

Här är jag bara i vägen med våran stora fina buss.
Vi blir bortkörda av polisen, utskällda av bilister.
Vänlighet i trafiken existerar inte här.
För mig är detta en chock.

Det lugna svenska/finska inom mig har inget värde här.Det blir nedtrampat och bortkastat.
Min vänlighet är skrämd till tystnad istället.

Få butiker jag varit in i har expediten ens svarat på min hälsning.
I matvarubutiker har jag fått frågor i kassan som jag inte förstått och då svarat på engelska...att jag inte förstår.
Mötts då av ännu mera italienska, irriterat och följt av huvudskakningar.

Måste jag kunna Italienska för att få bli vänligt bemött?

Jag vill inte börja gestikulera, gorma och tuta när jag kör min buss.
Vill bara komma fram som alla andra...men det tar lite längre tid då mitt ekipage är 4 meter högt och 14 meter långt.
Jag kan inte rusa fram som bilisterna gör här.

Har sett några linjebussar här i Jesolo och de kör som galningar...
Vräker sig fram överallt.

Jag kan inte göra så med våran stora buss.Den tar plats!
Den platsen tillåts jag inte ta utan trängs undan, gång på gång och detta har medfört skador på mitt fordon.

Skador som gör mig så förbaskat ledsen och besviken...
För jag är inte sån som kör sönder mitt arbetsredskap.

Mitt självförtroende är i botten!
Totalt körd så lågt ner att jag mår pyton.

Vill bara härifrån...över gränsen till Österrike och Tyskland.
Där känns jag mera välkommen med mitt vänliga sätt.

Autobahn kräver sitt och där gillar jag att köra.
Det är ett högt tempo men det gör mig inget.
Där ligger vi för att bränna mil.

Full uppmärksamhet och koncentration krävs.Det har jag inget problem med.

Men detta röriga, hektiska, irriterade och ilskna som råder här och nu, det fixar jag inte!

Ikväll ska jag köra här igen..fasar för det!
Hur mycket ilska kommer jag att möta...
Hur känner jag mig inatt när jobbet är klart.

Det är tidigt upp imorgon och vi ska lasta allt för att komma iväg härifrån vid 9 tiden.
Jag behöver inte köra...det tar kollegan första timmarna.

Hoppas vi hinner ut ur Italien innan jag ska ratta igen.

Jag vill aldrig mera åka hit igen!!
Det utsätter jag inte mig för.

Varför skulle jag?

Som min älskling skrev till mig...
För att fixa köra här måste man gå in i sin egen bubbla.
Det kan inte jag....
Jag vill ha samarbete i trafiken.
Inte hetsk ilska och tutningar

 

nån speciell

13 juli 2016 11:57

Kämpa på nu tjejen,det ordnar sig. KRAM

Sirpa

13 juli 2016 22:07

Kämpar som alltid:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en tidig väckning denna morgon. Redan innan 3 var jag uppe och packade ner det sista i resväskan. Tog mig en kopp kaffe, bäddade sängen noga och klädde mig i bekväma resekläder. 3.50 satte jag mig i bilen och styrde mot Arlanda. Tanka...

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...