Idag hade vi tid hos Familjens jurist för bouppteckning.

Den enda som fanns på plats var jag, som tagit hand om min syster dödsbo, med allt vad det innebär.

Det har inte varit enkelt kan jag lova.
Ordna med begravning, se till att den blev betald.
Många instanser har jag varit i kontakt med för att lösa allting längs färd.Timmar i kö hos banken, samtal och möten med socialen osv, osv...

Som tur var behövde jag inte befatta mig i tömning av bostaden hennes och inte heller var jag med vid urnsättningen
Kände liksom att vi tog farväl där i kapellet vid min systers kista.

Under färd har jag känt en enorm oro inför hur allt skall lösas, då det inte fanns medel att tillgå.
Räkningar, påminnelser och inkassokrav har trillat in vartefter och fortsätter hela tiden.
Känns så olustigt med dessa inkassobrev.... Jag har aldrig i mitt liv fått något sådant själv.
Nu kommer det då in till ett dödsbo och jag kunde inget göra åt det.

Idag kunde jag då äntligen lägga allt i händerna på en jurist som tar hand om det som nu står på tur.
Bouppteckning och deklaration.
Slutklämmen närmar sig och för mig är det en enorm lättnad att lämna över till en sakkunnig.

Hon var mycket nöjd med allt jag åstadkommit så långt och alla papper jag noggrant lagt i en fin ordning i en egen pärm.
Jag kunde där hos henne redogöra för allt och lämna hos henne för sammanställning.

En stor börda lämnade mina axlar då jag tog hissen ner från 19:e våningen i Skrapan, där mötet var.

Gick hem, trött , svettig och yr igenom centrum.
Hem till en stor kopp starkt kaffe.

Tårarna rann på mig då jag högt pratade med min syster, som jag saknar så....
Jag berättade att jag hoppas och önskar, av hela mitt hjärta att hon har det bra där hon nu är.

Kändes lite som att även jag nu får tid att sörja henne, min lillasyster.

En oro inom mig, som jag burit sedan hon somnade in i den eviga sömnen 7:e maj, får nu möjligheten att släppa.

Jag ber för min mor och för min systers barn.
Ber om styrka och hopp om att sorgen och saknaden lägger sig på en nivå som alla tre orkar bära.

Livet går vidare....

Allt tar sin tid och kraft...

Vila i frid min lillasyrra.

Storasyrran fixar det praktiska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...