I Onsdags förmiddag, när jag hade rast på jobbet, ringde min telefon och det var från Kirurgiavdelningen på Västerås Lasarett.

Jag blev så överraskad för det var en jättegullig röst som frågade om jag hade möjlighet att komma på en avbokad tid på kvällen, till dem.
Jag har ju remiss inne för att det skall ner en kamera i min mage för att se hur det står till där.

Jag behövde inte tänka länge, när hon förklarat hur det skulle gå till och hur lång tid det tog.
Tider till dem var jättesvåra att få och hon berättade att de just denna kväll hade en kvinnlig läkare där som var helt underbar.

Tackade ja givetvis, då jag så gärna ville få min magmun och magsäck kollad.
Om hostan kom därifrån eller vad.

Bestämde så att jag kommer innan 19.30

Körde mitt andra pass.Meddelade först min äldsta dotter att jag kommer senare till dem än tänkt.
Vad som orsakade detta och vikten av att jag fick detta gjort.

Fick inte äta något efter 13.00 så det fick bli en liten, tidig lunch.
Sedan drack jag bara vatten fram till 17.00, bara lite.
Total fasta efter det.

Efter jobbet for jag till Maxi och handlade.Sedan hem.
Duschade.Vilade kort.Packade det sista och bar till bilen.Diskade och kastade soporna.
Skulle ju vara borta i några dagar.
Var jättetörstig och det säkert bara för att jag inte fick dricka nåt :)
Mentalt spel i hjärnan.

Åkte tidigt till sjukhuset.
Checkade in mig och det visade sig att jag har frikort i ett par månader.
Kostade alltså ingenting.
Världens trevligaste personal och jag kände mig så väl behandlad.

Väntade kanske 10 minuter, fick sedan komma in.
Långt före min bokade tid.

Möttes av tre härliga tjejer som välkomnade mig och sedan fick jag berättat noga vad som skulle ske.
Jag fick berätta om hostan och sedan fick jag lägga mig på vänster sida.
Fick en duk under huvudet och håret åt sidan, så den kom ur vägen om jag skulle få upp något från magen.

Ett litet munstycke sattes mellan mina tänder och jag skulle andas igenom näsan och tänka på något jag tycker om.Så jag sade att jag tänker på min älskade därhemma :)
Det gillade läkaren och sköterskorna.
Rätt inställning och bra val tyckte de.

Sedan satte vi igång.En slang med kamera ytterst, fördes försiktigt in i min mun och ner i svalget.
Genast började jag kräkas och svalget kämpade med att få bort det obehagliga.
Sköterskorna lugnade mig medans läkaren fortsatte neråt med kameran.
Kräktes våldsamt men det var ju tomt så det kom ju inget.
Hade ju fått informationen att min kropp kommer reflexmässigt att reagera på det viset, så det kändes ok för mig.Självklart obehagligt ändå.

Kändes en kort stund som att jag skulle kvävas, fick inte luft då jag kräktes om och om igen.
Tänkte på min Älskling och lyckades tack vare det och de vänliga, lugnande ord som sades, att hålla paniken borta.
Kroppen kämpade ju emot slangen i strupen, självklart.

När den sedan var förbi svalget så blev det bättre, lugnare och jag kunde andas igenom näsan.
Tårarna rann på mig och jag var helt matt efter kräkningarna som varit så våldsamma.
Det blåstes in lite luft för att vidga magsäcken så det gick att se något och den luften rapade jag upp sedan, vartefter.

Jag hörde läkaren prata och berätta att det fanns tydliga spår efter kraftig magkatarr och skador efter magsyra som gjort åverkan.
Men annars såg det helt bra ut.Inga konstigheter som växte eller så, utan bara spåren efter det onda tidigare.

Snabbt och försiktigt drogs slangen upp igen och jag började hosta våldsamt.
Gick inte att stå emot.Var yr en kort stund och sedan lättade det.
Hostan avtog vartefter och läkaren berättade för mig om det hon såg nere i min mage.
Magmunnen var inte öppen och det var ju bra.Den fungerar som den skall och det som tidigare varit, hade läkt.

Hela proceduren med kameran hade tagit ca 2-3 minuter bara.Snabbt och smidigt.

Jag skulle fortsätta äta omeprazolen.
Om ett tag, prova med att ta varannan dag eller så.
Det som måste bort var det som stressade min mage så jag fick magkatarren var det viktigaste, för att jag skall må bra.

Underbart bemötande och fantastiskt vänlig, omtänksam och vårdande behandling av alla dem jag träffade på avdelningen.
Härliga tjejer som var på rätt plats i sitt arbete.

Tack ni underbara som gjorde en obehaglig undersökning till någonting värdigt och viktigt.
Ni gav verkligen den rätta vården!
Den perfekta informationen och ingav ett lugn som gjorde mig trygg i era händer.

Kirurgiavdelningen och Endoskopienheten i Västerås på sjukhuset.

Vilka tjejer!

Åkte därifrån innan den tiden jag ens skulle varit inne där :)

Ringde min dotter att jag redan var på väg till dem.Skulle hinna innan lillkillen skulle sova.
Pratade också med min Älskling som jag mötte när han kom åkande emot mig med bussen ifrån Eskilstuna.
Blinkade med ljusen åt varann:)
Mysig känsla!

Avslutade samtalet snabbt då han jobbade.Men jag ville berätta hur bra det gått och vad som sagts.
Det kändes viktigt för oss båda.

Kom så hem till en överlycklig lillkille som saknat sin mormor.
Så härligt med hans armar om min hals :)
Älskade unge!
Den minsta av mina guldklimpar i en skara av 5 barnbarn totalt.
Fördelade på mina tre härliga barn.

Jag lever i en skön ålder :)
Vuxna barn och många barnbarn.

Lade mig snart och sov i lillkillens säng, han sov med sin mor och far.
Jag var jättetrött men väldigt lättad över dagen.
Skönt få undersökningen gjord.
Nu är kroppen igenomgången.

Var lite småhostig och irriterad i svalget men det gjorde inget.
Somnade snart...
Fotot tog jag ut i rummet där jag sov :) Mysigt barnrum.