Det har varit intressanta, hektiska, roliga och långa dagar på Arlanda. Med 14-15 tusen steg i benen varje dag.
Med total medvetslöshet på nätterna. Jag stupade isäng om kvällarna och var igång tidigt med jobbet på morgonen.

Så detta om ett lyxigt boende på hotellet som jag fått kastat i ansiktet av några kollegor, stämmer ju inte riktigt.
Jag har inte haft tid eller ork att använda mig av någonting av det hotellet erbjöd.
Det var inte därför jag bodde där, för att ha något lyxliv.

Åt knappt ens frukost första morgonen då jag mådde illa efter föregående dagens ansträngning.

Jag är så tacksam och lycklig över att ha fått dra mig tillbaka i stillhet efter 10 timmars arbetsdagar, i ett rent, tyst rum med en egen vattenkokare så jag kunnat ordna kaffe åt mig, efter dusch.

Jag har inte orkat göra något annat än bara duscha, se kort stund på tv och sedan jag jag slocknat som ett ljus, redan efter 20 tiden båda kvällarna.

Hade jag måst åka hem varje kväll till Västerås så har mina arbetsdagar varit ohållbara.
Jag ville finnas tillgänglig från morgon till tidig kväll för våra kunder och mina kollegor.

Nu är de tre dagarna över och jag är hemma igen hos min älskade sambo.
Vi har haft mängder att prata om sedan jag lämnade hemmet i Onsdags morse.
Jag hann bara sätta mig på bussen då han lät meddela att hans far somnat in.

Vi gjorde valet att jag sköter jobbet och han tar hand om sin släkt.
Jag har ju inte kommit in i den alls under tid vi varit tillsammans.
Men det var jobbigt att inte finnas hemma för min kära.
Vi rodde hem denna lösning som vi tog och jag är glad att vara hemma.
Se att han mår bra.

Tryggt och skönt med hemmets egna rutiner. Våra soffhörnor och goda samtal och galna ideer.


Jag skötte mitt arbete och jag hoppas att min arbetsgivare är belåten med resultatet.

Jag gav verkligen allt jag hade.
Vi gav allt, trots att livet var kaotiskt.

Det kallas lojalitet

Vi har stilrena snygga bussar

Skärtorsdag på Arlanda.

Jag hade väntat mig flera kvastkärringar här denna Skärtorsdag, men de uteblev.
Den enda som fanns var jag själv Swebushäxan utan kvast, som ilade omkring bland terminaler, bussar och resenärer i mängder.

Dagen började väldigt tidigt för mig.
Lade mig så tidigt onsdag kväll, efter den första långa dagen här.
Fylld av arbete, glädje och mycket folk.
När kvällen kom så stupade jag isäng.

Vaknade redan 3 och hjärnan spann igång.
Jobbade med att sammanställa en arbetsordning för de dagar jag är här.
Det blev många turer att passa.
Gjorde mig sedan klar för att äta frukost innan första urlastningen 6.30 på Terminal 5.

Hade dålig aptit så det blev inte mycket frulle. Kände mig lite illamående, så det var skönt att komma ut i friska luften efter det.
Gick runt lite och andades, tog foton, njöt av den vackra soluppgången.

Mornarna för mig är den stund jag mår som bäst. Innan allt stress och hets drar igång.
När allt vaknar stilla och kommer sakta igång.
Då njuter jag.

Sedan kom min första buss och arbetsdagen var igång.
Hängde med den runt och städade ur bussen, hjälpte föraren skylta om och visa vårt system.
Han hörde hemma på ett annat bolag.

Gick åter till rummet och klädde mig varmare. Det var -10 och kölden bet i mig.
Tjockare byxor på men valde ha min tunnare jacka som är smidigare att jobba i.

För jobba blev det. Buss urlastad, nästa in med resenärer och bagage. Frågor från många håll, glädje, trötta resenärer efter långa resor.
Jag fanns för allt och alla, timme efter timme.
Jobbade ihärdigt på och stundtals hann jag nätt och jämt mellan bussarna, som kom och gick.

Matrast på 40 minter hann jag med.
Kycklingmacka och kaffe fick bli lunchen.
Hann luta mig en kort stund på rummet innan nästa buss skulle lastas.
Mycket människor i rörelse överallt.
Stressade, med tunnelseende.
Vissa arga, irriterade och utåtagerande verbalt.
Det var bara att ta dem med ro och förståelse.

Jag var ju Swebus ansikte utåt och den som var närmast kunden i stunden.
Avlastade föraren från dessa verbala uttalanden. Deras kraft behövdes till körning och den täta trafiken överallt.
Jag fick ta allt.
Även missnöjet från andra bolags kunder.
Då de inte hann med sin buss.

Jag stod ju tillgänglig :)
Hänvisade dessa kunder vidare till den hjälp de kunde få hos sin researrangör.
Pjuh!
Fullt upp hela dagen, till 17 tiden på eftermiddagen.

Då drog jag mig tillbaka.
Dagens arbete var över och jag helt slut.

Köpte mig en Vildsvinskorv med stark senap och drog mig till rummet.
Kroppen värkte efter allt jobb denna dag.
Fötterna helt slut.

Finns lite mera att skriva om denna dag men det tar jag i nästa inlägg.

Både glada och tråkiga händelser och besked, som följde med denna Skärtorsdag.

Inget Blåkulla blev det.
Somnade redan vid 20 tiden