Igår fick jag veta att den känsla jag levde med under den tid jag var sambo med mitt x var sann.

Jag visste att han hade kontakt med andra kvinnor som han påstod var hans vänner och som behövdes i hans liv för att byta tankar med.
Det trodde jag på i början.
Vänner behöver vi alla och bara för att man går in i ett förhållande, behöver ju inte vännerna elimineras.

Det var ju bara så att denna vänskap var så märklig
Dessa vänner fick större och större del av den tid som egentligen hörde till vårt gemensamma liv.

Vårt liv blev mindre och mindre till att han till sist ansåg att han inte ville uppta min tid och mitt liv med sina problem.

Han "räddade" mig så att säga från att behöva vara den som bar honom i alla hans kaotiska ställningstaganden i livet.

Det är jag ju idag tacksam för.
En destruktiv människa är inget alternativ för mig.
Det har jag redan skrivit om här i min blogg flera gånger.
Han gjorde mig en tjänst genom att lämna det som var Vi.

En gång trodde jag att han var min bästa vän. Den vän som jag kunde lita på, prata med om allt och luta mig emot när livet var jobbigt.

Nu vet jag bättre.
Ett lögnaktig mytoman är ett bättre uttryck på denna person.
Han tycker att världen är emot honom i allt och att han måste slå sig fram i allt.

Ja, det förstår jag!
Ingen orkar med en destruktiv lögnhals.

Jag var så naiv att jag fortsatte hjälpa honom, trots det han gjorde.
Checkade av hur han mådde, letade bostad åt honom, ringde och pratade med honom och försökte stötta på alla vis.

Lyssnade när han berättade om hur livet var emot honom. Hur han stod ensam med sina problem.
Erbjöd honom min vänskap, trots att han gjorde det han valde att göra.
Jag fanns ändå, fast han gjort mig illa.

Igår fick jag veta att han nu bodde ihop med en av de kvinnor som han påstod var en av de vänner han hade.
De har under hela den tid från han flyttat, umgåtts.
Inte med ett ord har han nämnt detta till mig.
Hållit det hemligt.

Jag har fått det som en anklagelse från honom flera gånger att min oro och jobbiga känsla med dessa kvinnor var bara dumt och utan grund.
Att det var Mig det var fel på.
Han gjorde inget.
Han var ett offer i detta bara.

En sista spark i ryggen känns detta som för mig.
Samtidigt en befriande bekräftelse på att min oro inte var fel.
Min intution stämde till punkt och pricka.

Min bästa vän och tidigare livskamrat är bara en stor lögnhals.

Det gjorde ont först, sedan blev jag arg och ledsen samtidigt.
Nu är jag mest bara lättad och småförbannad.

Väntar in en skuld som han behöver lösa in först.
Bilen han kör har jag lånet på.
När dessa pengar kommer in så blir han bara en dålig erfarenhet i mitt liv och jag vandrar stolt vidare med högburet huvud.

Min intuition kommer jag att lita på till fullo hädanefter.

Den människan lägger jag bakom mig och det så snart som möjligt.

Jag är värd såååååå mycket bättre i mitt liv.

Eller vad tycker du?
Visst är jag :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Köpte från Matsmart förra året påsar med ingredienser till ett annorlunda bröd. Påsarnas innehåll var en blandning av Hasselnötter, Sesamfrön, Mandlar och lite andra fröer. Jag tillsatte det som stod. Blandningen i påsen, 4 uppvispade ägg, salt...

Tidigt denna regniga Onsdagsmorgon satte jag igång med bullbak. Jag är ju sån att om jag bakar så gör jag rejäl mängd. Den här gången blev det över 80 bullar. Så nu finns det bullar att ta med till gamla mamma också när jag hälsar på henne på ...

Tänk att kunna vakna på morgonen, efter att ha sovit gott en hel natt med känslan att det här är en ny dag, med nya krafter och utan värk. Det var ett bra tag sedan jag kände så. Det gjorde jag nu på morgonen. Vaknade som jag ska med katterna ho...

Den här dagen har givetvis varit fullsmockad med Att göra grejer. Började dagen med att köra min lilla husbil till verkstan för att få olja och filter bytt. Det har jag inte gjort på de två åren jag har ägt fordonet. Förra sommaren användes den ...

Det är en skön känsla att vakna på morgonen utan att ha en galen värk bara av att vända mig i sängen. Likaså att gå upp utan att det hugger som knivar i skinkan och ner längs med lårmuskeln. Kanske är det så att min kropp nu börjar på att ha räta...