Ingen Wille katt har kommit hem.
Jag gjorde ett utrop på fb officiellt för att få en spridning.
Vi vill ju få veta vad som hänt.

Nova katt har börjat repa sig från chocken över att mista sin bästa vän som hon lever med dygnet runt.
Nu är hon ensam och hon har varit väldigt sorgsen och nedstämd.

Igår började hon vara ute mera och vågade sig iväg lite längre bort från huset.
Till och med ut i hästhagen som tidigare varit hennes jaktmark, där hon kunnat vara hela dagarna.

Saknaden och sorgen är fruktansvärd hos oss i hela huset.

En stor bit av oss har slitits bort så brutalt och plötsligt.

Våran fina snälla, sociala goa Wille

Barnbarnet härhemma Konfirmeras idag 25/5 i Jäders Kyrka Eskilstuna.

Dottern, hon och jag har jobbat med att förbereda festen med mat och allt, elnigt Konfirmandens önskemål.

Jag har fixat ostpajer och gjort smörgåstårta.
Igår städade vi och fixade med allt som gick att förbereda.

Vi är nu inne på dag 10 sedan Wille katt plötsligt mitt på dagen i hans vanliga rutiner bara försvann.
Dottern säger tidpunkt 12.30-15.30 Måndag den 12/5.

Han var inte hemma som han brukar.
Wille är en katt med fasta rutiner och hemmet och familjen är hans Allt.
Han gick aldrig utom härhåll utan det gick att ropa hem honom.

Dottern omedelbara känsla var att någonting var helt galet fel.
Något hemskt hade hänt!

Vi bor ju på landet och vi har sett en stor räv stryka omkring här under våren.
Därför är vi alltid noga med att katterna är inne till kvällen och aldrig ute natten.

Nu var det mitt på dagen som Wille försvann.

Jag var ju i Norge i jobbet och kunde bara följa tjejernas förtvilade sökande efter Wille.
Jag ringde grannarna och bad alla titta i sina förråd och garage så han inte var instängd av misstag någonstans.

Dottern satte upp lappar runtom.
Hon efterlyste honom på Fb och i grupper med katter som försvunnit.

Hon fick bilder till sig skickade från trakten med katter som synts till men ingen var Wille.

Båda mina döttrar och barnbarn och grannar har gått skallgång över skog och marker, dikeskanter, vägar, åkrar och letat och ropat i dagar.
Grannen med maskiner letar ständigt när han är ute och kör, spanar och söker.

När jag kom hem så gav jag mig ut och letade, gick och gick.
Överallt där jag visste att Wille brukar vara och ännu längre bort.

Ovissheten och saknaden är så fruktansvärd. Vi gråter och letar, ropar av förtvivlan.

Wille har varit med så länge. Han är 12 år och helt underbar.
Snällare katt har jag aldrig någonsin varit med om.
Han är en healer. Så många som han tröstar och månar om ständigt.
Ligger på ens mage och spinner och värmer, tröstar och ger energi.

Nova som är kvar här hemma är så förändrad i sitt sätt att vara. Hon söker vår närhet mer än någonsin.
Hon har suttit på verandan och spanat, vägrat gå iväg längre bort än bara några meter från huset.
Dottern berättade att Nova verkat så ledsen och nere.
Enda gången hon går längre är när dotter och barnbarn är ute med henne och Ludde Basset.

Hon som alltid var iväg flera timmar på sina jaktäventyr eller sov i nån buske ute.
Nu är hon nära.
Till våran tröst givetvis. Vi är jätterädda över att nåt ska hända henne.

Dottern beställde ett trackerhalsband så vi på mobilen kan se vart hon är.
Hon som aldrig avskytt halsband bär den nu helt frivilligt. Gör inte ens försök att få av halsbandet.
Inte en enda protest.
Det är som att hon förstår vad det handlar om.

När hon ska ut får hon på sig den och sen tar vi av den till natten
På dagen får hon ha den på så hon har friheten att gå ut när hon vill och behöver.

Nu inatt har Nova sovit tätt intill mig.
Älskar att ha en eller två katter intill, så tryggt och varmt.

Dag 10 och ingen Wille.

Jag ger inte upp, letar vidare.
Om han är död så vill vi få veta det.
Kanske hitta något som vi kan få bevis för vad som hänt.

Troligtvis är det räven som lyckats i sin jakt. Både vi och grannar har sett räven med hare och stora sorkar i käftarna springa förbi.
Kanske har Wille blivit påkörd av någon på vägen, många kör som galning förbi här vid oss och att sedan har räven gjort resten
Då kan han vara långt in i skogen, det som är kvar om det nu är någonting kvar längre.

Vår sorg och saknad är så tärande hemsk.
Novas ensamhet och saknad efter sin bästa vän.
Våran älskade underbara Wille.

Om vi bara kunde få veta vad som hänt???

Är nu inne på dag två med tågersättning.

Lämnade av mina gäster från Japan på Gardermoen i Söndags eftermiddag.

Sen var det full fart över till Sverige igen och hotell i Arvika.
Fick ett rum utan fönster vilket inte är så himla bra i min värld.
Men som tur var fanns det en lös fläkt i rummet så jag fick luften att cirkulera.

Brukar nästan alltid sova med öppet fönster på hotell då det blir så kvalmig luft tycker jag.
Såvida inte rummet är längs med marken för då känns det otryggt.

Nu sov jag bra för dagen hade varit lång, intensiv och ett flängande åt många håll och kanter.
Förra resan som slutade på sammavis med avsläpp gäster till flyget men då kunde jag bara boa in mig på hotell vid flygplatsen.
Nu bar det ju av till Sverige
En resa på 2 1/2 timme till.

Orkade inte göra någonting med bussen där på kvällen utan sparade det till morgonen då jag visste att jag var pigg igen.

Körde på morron efter vindrutetvätt till Kil
Tågersättning till Karlstad.

Därefter en rast i ett Karlstad som är uppgrävt överallt. Ett rent helvete för oss bussar att ta oss fram.

Avgick sedan vid 9 tiden till Oslo via Arvika och Kongsvinger.
Mycke resande.
Hade sedan en urtråkig ensam tom återresa till Karlstad för en natt där på Scandic City.

Lyckades hitta en parkering 600 meter bort så det var ju jättebra.
Även nu jättetrött efter lång dag.
Softade ner helt på rummet direkt efter dusch.

Börjar ha en sån hemlängtan att det gör ont i mig.
Vetskapen att tjejerna hemma har det så jobbigt med ovissheten och sorgen efter Wille katts försvinnande för en vecka sedan.
Att inte veta vad som hänt.
Våran älskade Wille.
Familjen är trasig när han inre finns hos oss

Jag vill själv hem och leta.
Göra vad jag kan och mäktar med.
Besöka grannar, titta i uthus och utrymmen.
Skulle han vara instängd någonstans så borde han hittats.
Vi har kontaktat alla grannar och bett alla titta i sina utrymmen.

Om vi åtminstone hittade hans kvarlevor.
För rymt har han absolut inte gjort.
Så hemmakär som han är och lämnar inte gården längre bort än att han hör oss ropa.

Få ett svar, vad det är som har hänt.
Han försvann mitt på dagen.
Om någon kört på honom på vägen och att han sen tagits av räven eller rovfågel.

Sorgen är hemsk!!
Min dotter är helt förtvivlad av oro, frågor och hemska mardrömmar.
Hon är säker på att han är död.
Det känner hon inom sig.
Hon och Wille stod varann så nära.

Så jag vill hem!!!

Idag kör jag tågetsättning åt alla möjliga håll.
Slutar i Kristinehamn 16.35 hoppas jag.
Sedan tom till Örebro.
Fixa bussen klar med tvätt och allt.

Efter det Edde Husbil och full fart hem.
Nu får det vara färdigjobbat för ett tag

Nu har det gått några dagar sen senaste reseinlägget.
Jag är tillbaka i Ulvik på Brakenes hotel.

Denna gång är det nog ganska fullbelagt på hotellet för vi är 4 bussar parkerade utanför.

Idag är det 17:e Maj och stor stor festdag här i Norge.

Jag kom till Oslo med mitt förra gäng i torsdags. Riktigt knölig dag kan jag lova.
Stressigt på sightseeingturen och så mycket trafik, människor och vägarbeten i var och varannat gathörn.
Ett rent helvete att ta sig fram med bussen.

För självklart hade gruppen valt en restaurang mitt i värsta smeten.

Hann bara släppa av utanför och krångla mig därifrån då det var dags att hämta upp igen. Vigelandsparken efter det.
Mitt i rusningtrafiken skulle jag på snabbaste vis ta mig dit.

Dit in var gänget ca 15 minuter. Full fart igenom kvarteren för att ta oss till Operahuset. Köer, köer överallt.

Släppte av utanför Operahuset och nästan direkt kom en P vakt och körde bort mig därifrån.
Låg och cirkulerade i området och återvände när det var dags att hämta upp. Finns ju inga bussparkeringar i närheten. Alla har tagits bort av miljömupparna.
Turister vill stan ha men inga bussar, det är som Stockholm.

Satt och tittade på färdvägen till flygplatsen som låg på tur för gästerna.
Knallrött på de vägar som var smidigast.
Totalt tre olyckor och trafiken stod stilla.

Det var bara att söka mig alternativa vägar. Jag var ju inte ensam om det så det var knökafulla käer överallt.
Hamnade fel på ett ställe, kom till för låg viadukt och fick backa mig därifrån.
Inge problem för mig, jag backade och vände och valde ny väg.
Känner ju inte stan.

Lyckades ta mig ut till Trondheimvägen tror jag den hette och köade oss ut ur stan som så många andra.
Resultatet blev ju kraftig försening, nervös reseledare och jättebråttom när vi väl var framme vid Gardermoen ca 40 minuter senare än planerat.
Det var 1 timme drygt kvar till flyget gästerna skulle med.
Vi kom fram iallafall och det var viktigast.
Hade jag kört den vanliga vägen så var vi nog ännu kvar i Oslo vid den tiden.

Jag fick överträdelse på mig i färdskrivaren. Den blinkade för rast på terminalen där jag släppte av men där fick jag ju inte stå och ha rast.

Körde 3 minuter bort till bussarnas väntparkering och hade 30 minuter där.
Hade ju lyckats knåpa ihop 15 minuter i Oslo fast det var sånt jagande därinne.
Bråttom hade jag ju själv också så jag skulle hinna få min dygnsvila innan nästa resa till Bergen.

Körde sedan till hotellet jag skulle bo på den natten.
Drog ut en remsa ur färdskrivaren med förklaring om olyckor, köer, andra färdvägar och vikten av att få gästerna till flyget. Ibland står vi i lägen då vi inte har andra val än att köra och sedan uppsöka lämpligaste stället för att stå och ha rast.
Nu blev det så.
Inget självvalt läge direkt.

Fick min natt och dygnsvila på hotellet och startade sedan jättetidigt morgonen därpå min återresa till Bergen.
Den resan tog ju en hel arbetsdag med 45 minuters rast inräknat.
Hade rasten på Hardangervidda.

Checkade in på hotellet ute vid Bergens flygplats. Där var jag ledig i 24 timmar.

Det kändes bra då stressen efter Oslo ännu satt i mig och jag sov tungt den natten.
Tog en promenad och åt en god nyttig frukost.
Sedan blev det softa på rummet resten av tiden.
Tog en lång skön dusch innan det var dags att dra på mig jobbkläderna och checka ut.

Hämtade det gäng jag nu har vid 14.30 på Bergens flygplats.
22 Japaner + Reseledare.
Jättegulligt gäng med rätt många äldre.
Mycket bagage. Jobbade mig svettig, bra styrketräning :)

Vi var in en timme i Bergen för sightseeing och jag väntade vid Thon hotel Orion. Släppte gänget vid Bryggen.
Galet mycket folk i Bergen pga Nationaldagen 17:e Maj

Vi åkte via Steindalsfossen hit till Brakenes hotel.

Lägger ut lite foton från de senaste dagarna innan jag straxt ska ner och bada i fjorden innan folk börjar vakna till.
Klockan är nu 5.15 på morron.

Våran älskade lilla snälla, söta, hemkära kisse Wille har nu varit borta sedan måndag morgon.

Jag är i Norge och har inte kunnat delta i sökningen efter honom mer än att jag kontaktat närliggande grannar att titta i alla garage, förråd och dyl så han inte är instängd.

Tjejerna hemma, barnbarnen och grannar har gått och ropat och letat nu i flera dagar.
Inte ett spår efter Wille.

Han brukar Aldrig gå iväg långt hemifrån så någonting hemskt måste ha hänt.

Det stryker omkring både räv och varg runt husknutarna där vi bor så hanhar troligtvis fallit offer för deras hunger.

Underbara Wille!

Sorgen och saknaden är fruktansvärd.
Att inte veta vad som hänt, inte hitta någonting efter honom, få svar på alla frågor.

Jag kommer hem från min jobbresa Tisdag kväll nästa vecka och på morgonen Onsdag kommer jag att ge mig ut och vandra, leta, ropa och söka efter någonting som kan ge ett svar på vad som hänt våran älskade Wille.

Min katt Nova, Willes bästa kompis och syster är alldeles vilsen och ledsen.
Hon spanar och ropar hela dagarna och bara väntar på att hennes bästa vän ska komma hem igen.

Kanske vet hon vad som hänt honom men hon kan ju inte tala om det för oss.

Nova kommer att få på sig ett gps halsband.
En älskad familjemedlem är borta och vi vill inte uppleva samma sak med henne.

Det var min Födelsedag igår.
Jag blev 66 år och firade den i Gudvangen med att tvätta min buss och våttorka golvet.

Gudvangen är ett av mina favoritställen i Norge.

Jag hade släppt av gästerna i Voss där dem skulle med tåg till Myrdal.
Vidare till Flåm för att där sedan komma med båt till Gudvangen

Jag körde tom direkt Gudvangen och ägnade väntetiden till att ta hand om bussen.
Vara ute och gå i omgivningarna.
Läsa min bok och svara på alla grattishälsningar som vällde in i mobilen.

Firade min dag med att köpa Jordgubbar

Jättegoda.

Åt lite då jag lever på väldigt strikt kost just nu.
Är så fast besluten att jag måste ner i vikt och det ordentligt.
Funkar bra att hålla mig till det då jag har rätt ont i munnen efter tandläkarbesöket innan jag åkte iväg på jobb.
Att tugga för mycket tilltalar inte.
Det ena gynnar det andra.

Har ju fastat i 11 dagar med mycket gott resultat och det triggar mig till att hålla fast vid att bara äta sådant som min kropp behöver.

Det blev en bra frukost på hotellet på morron.
Håller mig tll ägg, grönt och lite frukt.
Smothie var frukten.
Sedan var det lite chiapudding.

Det finns stort urval av nyttigheter på de flesta frukostbuffeer på hotellen.

Magen är glad och kroppen känns inte längre svullen, smärtande och jobbig.

Det känns jättebra att röra på mig.
Får till många kilometers promenader varje dag nu och det är så jag vill ha det.
Det är min kropp van vid.

Vid 17 tiden kom så mina gäster med båten och vi tog en sväng upp till Stalheim för utsiktens skull.
Där blev det många bussar.

Sedan bar det av mot Leardal och hotel Lindstrom via den 25 km långa Leardalstunneln.

Anlände hotellet 19.30 med trötta nöjda gäster. Jag äter inte middag med gästerna då det är alldeles för sent för mig. Äta vid 20-21 tiden på kvällen funkar inte.

Jag drog mig tillbaka genast till rummet och tog en lång dusch.

Har nu sovit mina 6 timmar. Kan nog sova lite till om jag får ro igen.
Väldigt lyhört hotell så någonting väckte mig för tidigt och nu kan jag inte somna om.
Ska inte upp förrän om drygt två timmar.
Hoppas sömntåget kommer förbi en sväng till, behöver sova.

Idag bär det av mot Oslo.
Den stan är jag gärna utan men tyvärr hör det till resan så jag har bara att gilla läget.
Köra turistbuss i Oslo är inte kul kan jag lova.

Vaknade tidigt tisdag på hotell Brakenes i Ulvik.
En frisk härlig morgon för en promenad och sedan ett morgonbad i den kyliga fjorden.

Så tidigt att jag inte såg en människa ute.
Det är ju så vackert här i Norge

Nöjd och glad blev jag när det fanns ett öppet duschrum nere vid bryggan så jag kunde duscha direkt.
Sandiga fötter blev torra fötter i sockorna istället.
Toppen!

Efter frukosten åkte vi vidare mot Voss där gästerna skulle ta tåget till Myrdal