Köksfönstret ovanför källartrappen är en utmaning att tvätta.

Nu var båda köksfönstren så nerkladdade av getingskit så det var bara att tömma av fönster och bänken och sätta igång och tvätta

Något kämpigt då fönstren öppnas utåt och dessutom måste öppnas helt då de är så otäta och gamla.
Så för att tvätta bara detta fönster blev det 8 rutor.

Varav utsidan kräver att man klänger ut genom det andra fönstret både på knä och stående. Hängande ut och putsa så gott det bara går

Pjuh!

Fotona tog barnbarnet när jag kunde sitta ner och tvätta emellan.
Med fötterna utanför

Mange funderar på att börja köra husses grävare .

Igår passade jag på att gå de 4 km som det är från oss till Maxi.
Det kändes alldeles lagom i benen då jag dagen innan klämt in 7 km.

Handlade och hämtades av dottern sedan som kört barnbarnet till skolan.

Har den här veckan kommit igång lite smått med promenaderna som min kropp är så van vid från tidigare.

Kört igång försiktigt så jag kan känna att allt håller. Fötter, knän och höfterna.
Jag har ju en hel del extrakilon att bära på mot förut så det är mycket därför jag är mera försiktig med kroppen.
Den får släpa på detta extra.

Att röra på mig är verkligen livsnödvändigt för mig så att jag mår bra. Har ju levt så i alla år ända sen tonåren. Alltid tränat någonting.
Promenerat miltals, cyklat, simmat, löptränat, gymmat, kört spinning, stavgång....

Jag har ju för sjutton genomfört bla tre marathonlopp. Flera halvmaror och massor med milslopp.
Cyklat från Kiruna till Västerås.
Cyklat/gått till och från jobbet miltals.

Så det finns i kroppen och behöver bara väckas till liv igen

Förra vintern var hemsk för min kropp och knopp då jag fick den där hemska låsningen i höger sida.
Varje rörelse, varje steg gjorde så fruktansvärt ont.
Kunde nätt och jämt ta mig till toan från sängen.

Sjukvården vägrade hjälpa mig så det blev Kiropraktorn som för dyra pengar lyckades hjälpa mig.
Det krävdes en hel del besök hos honom men jag kan lova att det var värt varenda krona.
Jag blev sakta men säkert människa igen.

Att det blev så illa var helt enkelt avsaknad av träning då jag jobbade så galet mycket. Hade inte vett att säga nej till arbetsgivare som försökte köra livet ur mig.
Kroppen sa ifrån fullständigt.
Jag började gå upp i vikt och det blev en ond cirkel. Smärtorna kom som ett brev på posten. Sakta krypande.

Konstant dödstrött och tröstäta kändes bra då. Naturlig signal från hjärnan.
Ät så blir du piggare.
No no så var det inte.
Ät så blir du fetare och tröttare vart resultatet. Ännu mera smärta.
Ta värktablett och kör på bara.

Nån som känner igen sig?

Tänkte ett tag att jag helt enkelt skiter i att försöka få tillbaka min fina form som jag hade tidigare.
Men det går inte, jag mår skit av att släpa på kilona, ständigt gå med sockersug och inga kläder passar.

Min personlighet är förändrad och det stämmer inte.
Bara för att jag är inne på mitt 66:e år innebär det inte att jag kan sätta mig ner och vara passiv och låta det dåliga måendet ha övertaget.

Fett på kroppen är inte min grej.

Så nu ger jag mig inte in i nån fasta, svält eller nåt annat skit som är dömt att misslyckas.

Ändring av hela livsstilen är det som jag påbörjat.
Äter annorlunda.
Minimalt med socker och vetemjöl.
Ser till att röra mig varje dag.
Tar vecka för vecka och ökar på träning och lägger till kilometer på kilometer.

Äter vettigt. Mycket färskt grönt och på morgonen Råg/Havregrynsgröt med svarta vinbär och äppelmos.
Inget socker tillsatt.
Fruktsocker finns i äppelmoset.

Endast grovt mörkt bröd. Finskt.

Noga med måltiderna. Allt som kroppen behöver ska finnas med.
Sitter ner i lugn och ro, äter lugnt och blir mätt varje gång.
Ser till att ta pauser om jag jobbar med något.

Att greppa en burk tonfisk och trycka in i munnen sittande vid bussratten som exempel är ett minne blott.
Det ger bara sug på sött och snabba kolhydrater under eftermiddag och kväll.

Frukost, lunch och middag.
Dricka vatten om suget sätter in.

Jag gör ett tappert försök så får jag se vart jag hamnar.

Den här morgonen ska jag gå till stallet, ta en promenad med hästen som inte rida idag men behöver röra på sig ändå.
Han är som jag till åren kommen.
Sen går jag hem.

Hemma väntar gröten och lite vila innan resten av dagen ska betas av.
Sysslor finns alltid när man bor på landet.

Klängde på stege idag med plockare för att ta ner det som ännu funkar att äta av Ingrid Marie.
Dessa supergoda äpplen.

Mycket är sprucket, fågelpickat eller ansatt av något men en hel del fick jag ner.
Vi har och äta nån månad iallafall.

Så vackra äpplen

Det sista fotot från gårdagens inlägg kom ju inte med så jag försöker lägga ut den idag istället.

Den fridfulla stallmorgonen med hästarna mumsandes hö i hagen. Frost i gräset och en tunn ishinna i vattenkaret

Imorse blev det upp tidigt för att åka till stallet och morgonfodra och släppa ut hästarna.

Bar ut hö till flera hagar i mörkret.

Sedan åkte jag till macken och fyllde 30 liter diesel som jag hällde i dieseltanken i källaren.
Jag är så rädd att det ska gå tomt för sedan är pannan ett rent helvete att få igång igen.

Undersökte vart jag smidigast kunde beställa hem 1500 liter och fylla tanken så jag slipper oron.
En jäkla massa pengar att punga ut men jag har inte så mycket att välja på sålänge vi bor kvar här.

Blir det en lång och kall vinter så räcker inte ens denna mängd liter.

Jag tror att villadieseln ligger på minst 17 kr litern just nu. Priset ändras ju hela tiden så det visar sig vad slutnotan hamnar på.
Inte under 25.000 iallafall.
Med den mängd diesel så slipper jag fraktkostnad iallafall.

Det är tur att jag jobbat så mycket i sommar att jag klarar detta.

Hoppas tankbilen kommer under kommande vecka så jag slipper kladda med dunkar själv.
Det får absolut inte gå torrt!!

Var hem till äldsta dottern och nån timme imorse efter stallet och dieseln.
Vi satt och pratade om kostnaderna ikring det blivande huset.
Mycket hänger på hur ränteläget är när bygglånet tas.

Tog lite foton på gropen där huset ska ligga.

Hem och käkade råg/havregröt med Svarta Vinbär och Äppelmos.
Vilade en stund för att sedan åka till Jula och köpa en elektrisk musskrämmare.
Fällorna hjälper inte. Mössen tömmer fällorna efter att de löst ut och ingen mus fastnar.
Supermössen på Vallby Prästgård.

Sedan är det en galen aktivitet av möss på vinden och inne i väggarna på övervåningen.
Tjejerna kan inte sova för det krafsas och låter nätterna igenom.

Helt vansinnig invasion av möss detta år. Hos Kaninerna, inne i hönshuset, i källaren, på krypvinden och i väggarna.
Även i stallet där stallkatten brukar hålla soprent.
Lussan, stallkatten hinner inte med att fånga alla. Hon är jätteduktig.

Rädslan finns även i detta att mössen ger sig på elledningarna och startar bränder.

Vi har provat allt som finns nu när den här senaste musskrämmaren köptes.
Den kopplas till elledningarna och ger ifrån sig nått ljud, nån frekvens som möss och råttor inte tål.
Hoppas den hjälper så tjejerna får sova.

Efter lunchen en kort vila.
Faktiskt att jag somnade till en stund så det blev så dåligt med sömn på natten.
Oro är hemsk när man försöker sova.
Jag hörde pannan låta mera på natten och det gjorde att min hjärna spann igång med dieselpåfyllning.
Det var minusgrader på natten så den gick väl igång oftare.

Barnbarnet skulle rida ut med hästen så jag gick till stallet för att få min dagliga promenad. Gick med henne på ridturen och sedan hem igen efter det.

Totalt över 7 km i benen.
Kändes toppen i kroppen.

Fångade fin solnedgång innan det blev mörkt.
Hann hem innan det var helt mörkt.
Självklart har jag varselväst på mig när jag ute och går längs vägarna här.
Skulle inte våga annat då en del folk kör som idioter.

Sista fotot är från morgonen

Det är ju en hel del att göra på en tomt som ska in i vinteride.

Ännu mera att göra om det är som för oss att det måste rensas ute inför den kommande flytten nästa år.

För två år sedan fällde min svärson ett stort träd i ponnyhagen.
Den hade börjat luta otäckt mot hönshuset och dessutom såg den inte frisk ut över huvud taget.

När det väl var fälld såg vi att sen börjat murkna inifrån och då var det verkligen angeläget att få bort det.

En hel del kunde jag ta tillvara och göra ved av, som vi nu har och eldar med bland annat.

De största kubbarna hann jag inte fixa utan dessa blev liggande och förra året mäktade jag ju inget sånt jobb när jag inte var frisk i kroppen.

Allt låg staplat vid hönshuset och har tyvärr murknat och blivit oandvändbart.

Idag satte jag igång med att kasta in allt in i hagen för att sedan därifrån köra bort till en stor hög med träd och sly längre in i hagen.
Bubbade och slet med skottkärra.
Några kubbar var så stora att det bara fick plats en i taget i skottkärran.

Jäklar vilket tungt jobb.
Jag kämpade på i timmar tills det blev mörkt och nu ligger där 5 kubbar kvar som jag måste köra bort under kommande dagar.

Sedan ska pallkonstruktionen som allt låg i oxå rivas och till viss del går det att elda men resten måste köras till tippen.

Jag vill då allt sånt klart nu innan vinterkylan kommer för sedan finns det inte tid och ork till att slita med sådant till våren och sommaren.

Då lägger jag all fokus på det kommande nya huset och tomten.
Tänkte vara med och jobba så mycket jag bara mäktar med så min dotter och svärson inte behöver få så galet dyrt med nybygget.

Jag har ju rivit pooldecket under hösten.
Den har ju legat där sen vi flyttade hit och byggdes första sommaren.

Turen står sedan till att fixa ny gräsmatta där såret efter decket är.
Det ska ju tömmas ur pallkragar på jord så denna jord får gå till den nya gräsmattan.

Just nu har jag ont i nacken av alla tunga lyften med kubbarna och spikmattan var ett välkommet inslag när jag kom in.

Det ska bli så grymt skönt att slippa allt sånt tungt slit som det är med att bo såhär.
Första åren var kul och fungerande men inte nu längre

Dels är ju dottern inte bruklig för ett sånt här boende med sin sjukdom och jag blir ju knappast yngre.
Dessutom är det inte kul att ständigt ha så mycket att göra så någon fritid knappt ens går att tänka på.

Alla pengar går åt till att driva det gamla huset den kalla årstiden och så vill jag inte ha det som pensionär.

Är jag på jobb så finns ju allt härhemma och väntar på min hemkomst.

Ett enda jävla slit dag ut och dag in.
Vill inte ha det så.

Det finns ju inget i det här boendet vi kan förändra eller förbättra.
Då är det bara att lämna

När det började ljusna imorse så bytte jag om till träningskläder, keps på huvudet och Reflexvästen på givetvis.

Gick ut i det först gryningsljuset för att ge kaniner och höns deras frukost och öppna upp hönsgården så kackelfiorna kunde gå ut.

Gav mig sedan ut på vägen och bestämde mig för att testa gå en slinga som jag brukade gå när jag var i skaplig form.
4 km är den på om man följer vägen runt.

Det är ju inte direkt kul att gå ute längs Torshällavägen med alla bilar som stressar fram under morgonen.

Valde att vika av in i skogen en bit bort och följa stigen där. Väldigt blött i gräset och bland alla höstlöven men jag struntade i all det blev blött i skor och strumpor.

Jätteskönt där i skogen och jag njöt av stillheten och dofterna av skog och höst.

Har ju lite förkärlek för mossiga stenar och Ormbunkar.

Tänkte som så att den stenen och jag har en del gemensamt.
Lika mossiga båda två.

Ormbunkarna är helt rostbruna nu såhär i November månad med lite gröna inslag ännu.

Traskade på där med mina genomblöta skor och strumpor och kom snart ut på vägen igen.
En smalare väg. Även här rätt mycket trafik.
Folk som väljer att gena längs mindre vägarna istället för att köra ut på Sundbyholmsvägen när dem ska till stan.

Kände att kroppen svarade fint på de 3.5 km som det ändå blev den här morgonen.
Den känner igen stegen och jag mådde jättebra när jag sedan landade hemma.

Tog lite foton hemma på tomten på det som jag fixade till höst och vinter.
Sedan in för en varm dusch.
Frukostgröt i magen med äppelmos och svarta vinbär från frysen.

Nu hoppas jag verkligen på att kunna ge mig ut varje morgon den här veckan på promenader.

Att röra på sig är ju så viktigt.
Visst håller jag på med vedhuggning och allt möjligt fysiskt arbete ute men att bara promenera har blivit nåt som fallit bort då jag haft alldeles för mycket ikring mig.

Jag har många extrakilon som jag släpar omkring på och det gör ju inte någonting lättare direkt.
Nu är annars kroppen ok igen efter all smärta som jag drogs med hela förra vintern och våren.
Så det ska inte finnas några hinder för att komma igång ordentligt med promenader, längre och längre för varje vecka.

Jag gör ett tappert försök och se hur långt jag kommer.
Varje steg och varje dag jag är ute är en seger.
Till sist blir det en vana som jag tidigare hade i mitt liv.
En vana som fick mig att må bra och orka med allt i livet så mycket lättare