Det har jag i mitt hjärta och det upptäcktes efter att jag haft kraftig influensa två år i rad 2015 och 2016, med fuktansvärd ihållande hosta.
Jag återhämtade mig inte och det gjordes en ordentlig undersökning.
Då fick jag också blodtrycksmedicin med vätskedrivande i då jag hade vätska i lungorna som måste bort.
Sakta men säkert blev jag bättre men inte helt bra.
Kom aldrig igång med sådan träning jag ägnade mig åt för influensavändorna.
Troligtvis pga den läckande klaffen.

Första åren kollades det upp varje halvår för att sedan gå över till att undersökas vartannat år.

Det görs med ultraljud och har inte försämrats utan den håller sig på samma nivå än sålänge.
Blir den sämre och jag känner av den mera än i dag så blir det byte av klaff.
Hoppas det dröjer.
Den vården behövs för människor som mår dåligt och behöver hjälp snarast för att ha en god livskvalite.

Igår var det dags för undersökningen som görs i Västerås.
Jag har själv valt att vara kvar där efter flytten hit till Eskilstuna.
Varför byta när jag känner mig trygg och väl omhändetagen av den underbara personal som finns på Fysiologkliniken.

Åkte dit mitt i galen eftermiddagsrusning i god tid för att slippa stressa.
Parkerade och checkade in mig för att sitta i lugn och ro och läsa min bok.
Det blev ingen lång lässtund då jag fick komma in 20 minuter för min bokade tid.

Kom först in med en jätterar sköterska som installerade mig på en brits.
Sedan kom läkaren in som var jätttrevlig och väldigt informativ.
Jag låg så till på sida att jag kunde se skärmen och den läckande klaffen.

Väldigt intressant då jag aldrig tidigare fått se den.

Den såg ut som en fladdrande vimpel i kraftig vind.

Han undersökte väldigt väldigt noga och som det verkade där på plats så har inte klaffen försämrats.
Det känns bra
Läkaren pratade något om att han ska kolla och mäta kammaren och nåt mera så jag får nog mera besked om det skulle vara nåt annat

Vi har ju så mycket hjärtproblem i släkten så det vore inte konstigt.

Pappa gick ju bort i hjärtinfarkt som 35 åring. Mamma har pacemaker, syrran fick hjärtinfarkt i unga år så det finns i generna.

Jag blir ju 65 i maj nästa år så jag är ju förskonad.

Jag har ju tränat någonting i hela mitt liv så det kan ju ha en en viss betydelse.
Levt hyfsat sunt.
Varjen röker eller dricker alkohol så det kan ju ha en inverkan.

Nu tränar jag inget med det bråkande artrosknät men jag har tagit bort några kilon övervikt och kommer att fortsätta med träning så fort jag får knät medgörligt.

Två år till nästa koll av klaffen.

Igår kväll när jag lagt mig kommer dotter och barnbarn in med Izzy kanin utifrån kaninhuset som är alldeles loj och slapp i kroppen.
Izzy är vid liv ännu så jag och dottern undersöker henne närmare och kommer fram till att Izzy fått troligtvis stroke eller hjärtinfarkt.
Vi försöker att massera henne så cirkulationen ska stimuleras i hennes lilla kropp och vi får kontakt en kort stund med henne

Hon tittar upp och till och med tar ett par vingliga steg men sedan är det stopp.

Vi ringer till veterinär och bokar tid för att ta bort Izzys lidande men det blir ingen färd dit då Izzy tar sina sista andetag i sin helt förtvivlade mattes famn.

Hon somnar lugnt in och vi sitter med henne alla tre och tillåter oss vara ledsna. Död och sorg hör livet till men det gör ont i hela själen i stunden.

Jag ringer och avbokar tiden hos veterinären som beklagar det inträffade.

Kvällen blev tung för mitt älskade barnbarn som grät i sorg och förtvivlan över sin vackra lilla kaninflicka som så hastigt insjuknade och lämnade det jordiska.
Hon sov hos sin tröstande mamma för att få allt stöd och den extra trygghet hon behövde i det jobbiga.

Vi gav Izzy en fin sista viloplats under ett äppelträd i trädgården.
Gick att gräva då det inte är någon tjäle.
En fin låda med vackra mjuka servetter, mat Izzy älskade och lite blommor fick följa med henne på den sista färden.

Izzy blev 6 år gammal.
En vacker, envis och busig kanintjej.

Sov i ro lilla älskade Izzy Izabella

Jag hade tid bokad på Torshälla Vårdcentral hos Fysioterapeut igår Tisdag då jag har så ont i mitt vänsterknä.

Kom in till en trevlig kille som lyssnade noga när jag berättade om mitt knä och hur smärtan började och hur det sedan varit fram till besöket hos honom.

Sedan gjorde han en noggrann undersökning av båda knäna och kunde rätt snabbt utesluta skada.
Inget med menisken eller ledband.

Summan av det timmeslånga besöket hos honom blev att jag fick diagnosen Knäartros helt enkelt.
Dvs att jag har broskbildning och troligtvis förslitning i knät vilket inte alls är otänkbart då det ligger i släkten.
Min mamma fick det ju i tidig ålder.

Vi pratade om träning, rehab och framtida operation.
Jag fick med mig övningar som jag kan göra för att stärka upp runt så jag inte ska behöva ha så ont.

Kändes lite jobbigt att få veta detta om min åldrande kropp och samtidigt en lättnad att jag inte hade någon skada i knät.

Det är bara att gilla läget och göra det bästa av allt.
I nuläget försöka vila knät så gott det går. Dra sakta igång övningarna och hoppas på det bästa.
Någon operation är inte ens att drömma om med dessa vårdköer som är idag.
Jag är utrangerad med min ålder redan.
Även fast terapeuten gav mig hopp om hjälp så vet jag att det inte fungerar så i vårt kära Sverige.

Dotterns häst och även hunden härhemma får något tillskott som är till för äldre individer med Artros.
Jag ska testa det och se vad som händer.

Ska bara checka så det funkar med min blodtrycksmedicin.

Som tröst när jag kom hem satte jag en stor saffransdeg på jäsning och bakade ut Lussekatter och Marsipanbullar.
Bra terapi och tid att tänka.

Senare på kvällen kom nästa smäll i livet.
Skriver ett eget inlägg om den sorgliga händelsen.

Livet suger som satan just nu kan jag säga.....

Inget tycks gå mitt och tjejernas väg.
Bara magsparkar mest varje dag.

Söndagens körningar var lite småtuffa då jag rullade fram i snömodd och under tidspress, mörker och kraftig trafik.

Eftermiddagens gäster hade lagt in önskan om att få komma iväg två timmar tidigare än tänkt och det ställde ju till det ordentligt för mig i kör och vilotidsplaneringen.
Fick samtalet från Jouren redan kvällen innan med frågan om hur vi kan lösa det hela.

Visst fungerade det med resultatet att jag började jobba tidigare så jag kunde lägga in en extra 45 minuters rast i färdskrivaren.
Åkte redan vid 9 tiden till Arlanda med bussen.
Åt där min medhavda gröt i bussen medans tiden tickade på och jag kunde få 4 1/2 timmes körtid.

Bokade gate själv då det inte gjorts åt mig i förväg.
Inget problem för mig, kan rutinerna själv och nu kan vi tydligen boka själva som förare, vilket inte var tillåtet tidigare.
Behändigt och praktiskt tycker jag.
Sköter mig gärna själv för då vet jag att allt funkar.
Gillar inte att vara beroende av andra.

Körde fram och gick in en stund på 4:ans terminal. Juligt och fint överallt.
Gästerna anlände i bra tid fast planet var lite försenat och vi kunde rulla mot Västerås.

Anlände till Västerås i bra tid. Lämnade av de nöjda gästerna och for till Eskilstuna för att hämta nästa gäng som skulle till Örebro.
Gick bra allting. Det rullade på.
Jättemycket trafik. Moddigt och äckligt.
Trångt och oplogat där jag släppte av gästerna.

Åkte sedan mot depån i Hallstahammar och kom till Köping där det var tvärstopp på E18. Lyckades komma åt att svänga av så jag kunde åka gamla vägen till Kolbäck och vidare till depån.

In i tvätthallen. Tömde toan, fyllde toakem. Tvättade bussen noga då den såg hemsk ut efter allt slask och salt.
Städade ur invändigt det som behövdes.

När bussen var parkerad hade jag 2 minuter kvar av körtiden. Så det var på nypen. Om oturen varit framme kanske jag hade måst ha 45 minter i Kolbäck eller i närheten nånstans.
Stoppet på E18 gjorde att tiden drog ut.
Nu gick det bra och jag var jättenöjd.

Hade bussen hemma under natten då jag ändå skulle ha samma buss och Lördagens körning bara var hem till Eskilstuna.

Barnbarnen jättenöjda över att få ha Svenska Fotbollslandslagets buss att titta in i.
Den är ju speciell invändigt.
Jättefin tycker jag. Har nu vant mig vid den skrikiga utsidan också. Det tog ett tag.

Parkerade den ren och fin Söndag kväll och tog en dusch på depån innan jag åkte hem
Då fick jag det också gjort och behövde inte åka hem till äldsta dottern och duscha då inte våran funkar.

Hoppas rörfirman kan komma idag Måndag. Jag vill kunna duscha hemma och inte palta med en sån vardaglig sak också. Har fullt upp ändå i livet utan att ha sånt stök också

På depån är tjejernas toa/dusch och omklädningsrum under renovering så jag duschade hos gubbarna.
Ingen där på en Söndag.

Kom hem vid 20.30 tiden trött och hungrig.

December månad rusar fram och snart är det Jul .
Jag älskar Julen med allt vad det innebär som troende.
Julen är för mig en tid i förväntan och frid om livet bara är så medgörligt att frid kan infinna sig, åtminstone korta stunder.

Det sker tex när jag bakar och det har jag gjort en hel del under veckan som gått.
Jag var ju i Göteborg helgen innan och jobbade. Valde sedan att vara ledig i några dagar för att kunna göra sånt som jag vill göra.
Baka, pynta och fixa härhemma.

Mitt knä är elakt i smärtan och det gör också att jag inte kan vara lika rörlig som jag brukar.

Testade baka bröd texsom jag kommer ha med på de två julbord som blir i Julhelgen.
Först Julafton hos äldsta dotter med familj. Sedan Annandagen som vi tänkte avnjuta härhemma i huset som redan är Julpyntad och stämningsfull.
En del kvar att göra, som en storstädning tex.

Väntar in rörfirman som ska komma och byta ut duschblandaren som korkat igen när vattnet frös ute i pumprummet och hydroforen gick tom.
Det medföljde problem med att massor med slagg och partiklar lossnade från de gamla rören och hydroforen.

Fredag till Lördag var jag hundvakt. Ludde Basset var med mormor då hans mattar var på Julmiddag med dotterns jobb. Skönt för tjejerna att komma iväg lite. Framförallt nu när Lillan, mitt barnbarn nyss tillfrisknat efter 14 dagars kraftig luftvägsinfektion och elände.

Ludde fick vara ensam med katterna några timmar medans jag jobbade lite.
Hade körning från Västerås hit till Eskilstuna. Tog med bussen hem då jag har körningar idag Slndag också. Hela dagen.

Min fina som tittade in en kort sväng igår eftermiddag. Vi hann prata lite.
Jag hoppas att han och särbon kan komma hit Annandagen, det vore mysigt.

Jag ligger efter med bloggandet som vanligt. Det är ju massor jag vill skriva om men har inte orkat.
När kvällen kommer är jag jättetrött och vill bara sova.

Hoppas på att få hjälp med knät på Tisdag då jag ska till Vårdcentralen.

Lägger ut lite bilder på Julbaket.

Mera kommer det bli.
Hittills är det Rosenbröd, Filmjölksbröd, Schackrutor, Kanelkakor, Engelsk Fruktkaka, Sessor (en variant av snickers) Tigerkaka, Ostpajer, Pärlbollar.... Kanske missat lägga ut nåt men det kvittar.

Nu ska jag dricka morgonkaffe.

Det är inte så bara att bo i ett gammalt hus på landet.
Som jag dessutom hyr så det är inte mycket som jag själv får fixa till utan att fråga om det är ok.

Just nu håller vi på och strular med vattnet.
Det är egen brunn som är kopplat till flera grannar också och det är väldigt sårbart har vi nu fått känna av.

I förrgår försvann plötsligt vattnet. Det kom ingenting ur kranarna.
En granne kom efter en stund ut till byggnaden som står en bit från huset jag hyr och han gick igenom säkringar och den biten.

Sen gick vi till pumprummet som ligger i samma byggnad och där visade det sig att dörren stod på glänt med en vattenslang utdragen.
Ingen värmefläkt på utan allt stod utkylt och det var ju -20 i flera dagar.
Allt hade frysit självklart.

Jag hämtade skarvkabel och en kupevärmefläkt som ställdes mot pumpen. Såg sedan att värmeaggregatet på väggen var stängd och var bara att vrida på så startade den och värmen kom efter ett tag

Detta ska tydligen skötas om av någon som inte gjort sin uppgift till fullo.
Jag vet inte vem. Hyresvärden ska ha den kollen att det gjorts.

Jag är personligen inte insatt i någonting av detta fast vi nu bott här i flera år. Så rutiner har väl ändrats och vattenslangen som låg i dörren så den inte gick att stänga går ju till beteshagen som en kvinna använder till sina ponnysar om somrarna.

Så jag vet inte vem som ansvarat för detta. Det är ju vatten till minst 5 hushåll som är beroende av att detta sköts om.
Jag kan göra det men då måste jag bli tillfrågad och tilldelad uppgiften.

Vattnet kom igång några timmar senare.
Vi har som tur är ett preppförråd av vatten så dricksvatten och vatten till matlagning fanns.

För när vattnet kom igång så kom nästa problem. Då hydrofor och ledningar blev tömda på vatten så har vi nu missfärgat vatten som det flyter omkring en massa slagg från de gamla rören och hydroforen.
Första dagen var vattnet brunt och helt otjänligt.
Igår var det klarare men fullt av flytande små partiklar.

Silar i kranarna blev igensatta.
Duschblandaren är helt igenkorkad av slagg och det strilar en tunn klen stråle bara.
Så igår fick vi lov att åka och duscha hos min äldsta dotter.

Tvätta vågar vi inte då det fäller ur så mycket missfärgning.

Det känns lite som att det hela tiden är nåt som pajar här i huset.

För nån månad sen fick vi varmvattenberedaren utbytt då den gamla läckte som ett såll.

Vi kämpar ständigt med avloppen som hotas av igenkorkning då rören är så gamla och säkert igensatta av beläggning, rost och annat.
Det gurglar i avloppet ständigt och vi måste gå in via rensluckan och dra med rensvajer flera gånger per år.


På somrarna får vi översvämmat i källaren då och då om inte pumpen i en avloppsbrunn går som den ska ute.
Den gick också sönder för 2 år sen och vi hade 2 dm vatten i hela källaren.
Det tog 4 månader för oss att få hyfsat torrt därnere.
Nu står alla hyllor med fötterna i plastburkar och annat för att skonas från översvämning.
Ny sänkpump sattes in men den torkar ihop om det är torrt på sommaren och går då inte igång när det kommer regnskurar.

En ständig oro.

Huset är jättedåligt isolerad.
Dvs smällhet på sommaren och svindyr att värma upp vintertid.
Iskalla golv nere och dragigt så vi har lagt ut korvar av mattor, filtar, plädar och annat längs väggarna för att minska kallraset.
Gamla fönster som det bildas fukt och mögel runt om vi inte ständigt torkar och rengör. Kalla och dragiga.

Toaletten i badrummet är igensatt i ledningarna och går knappt att använda.
Vattnet är så kalk och järnrikt att det korkar igen. Det har förstört toastolen helt.
Vi kalkar varje vecka ur kaffebryggaren, tvättmaskinen och diskmaskinen för att dessa ska hålla.

För några veckor sedan byttes 5 thermostater på element som inte fungerade. Innan dess hade vi det jättekallt inne och körde extra elelement för att hålla +17 +18 grader inne.
Ca +10 längs golven.

Vedspisen i köket jobbar hårt den kalla årstiden. Utan den hade jag flyttat för länge sedan. Jag köper ved varje år och släpar med denna ved i flera omgångar.
Först klyva, trava och torka
Sedan in och vidare torkning 2-3 veckor innan det går att elda tryggt.

Detta är en del av allt vi ständigt jobbar med här i huset och jag börjar tröttna.
Det är så mycket oro över allting och sånt ständigt jobb med det vardagliga att jag börjat söka efter annat boende.

Nu på vintern så är det så galet dyrt att bo såhär att jag går på knä ekonomiskt.
Kallhyra+ el+ ved ger mig en kostnad på ca 15.000 - 17.000 i månaden.
På detta får jag jobba häcken av mig för att få allt att fungera.

Jag blir ju inte yngre och dottern har ju sin sjukdom att tampas med.

Det är massor med saker vi ständigt behöver göra för att det är så gammalt. Allt måste ju underhållas.

Ägde jag huset själv så skulle jag ju ta allt vartefter och fixa men nu hyr jag ju och vill inte satsa egna pengar på att renovera det som inte jag äger.

Så jag letar hus på landet i bättre skick.
Att köpa eller hyra.

Älskar ju detta ställe och det gör ont i mig av tanken att kanske måst lämna detta då jag inte orkar hålla på med allt extrajobb ständigt.

Jag vill inte bo med an massa grannar intill och det behövs ytor ute för att ha frihet till trädgårdsland, hönshus och gärna nåt förråd på tomten.

Nu ska jag snart ut och skotta snö och mata hönsen.
Sånt gör jag gärna. Det hör livet till på landet.

Vaknade upp till ett rimfrostigt hotellfönster här i Mölndal.

Anlände hit igår kväll med bussen som står parkerad en bit ifrån på bussparkeringen.

Började med busstädning, toatömning och sanering av densamma på morgonen på depån.
När allt var klart så blev det tomtur till Uppsala för att hämta upp 48 tjejer som jag körde hitner

Fruktansvärt liv i bussen hela vägen ner så det ringer i öronen på mig ännu fast jag sovit natten.

Väglaget tufft, mycket olyckor och omledningar av trafik.
Vi var två bussar som åkte tillsammans ner och stannade vid Rattugglan Mariestad för 45 minuter i färdskrivaren.
Välbehövlig paus så jag fick sträcka på mig och tjejerna rasa ur sig energi ute istället för i bussen.

Jag förstår inte detta skrikande som ungdomar ägnar sig åt nuförtiden...
Som att det är en tävling i att låta värst.

Jag orkar inte med det längre iallafall.

Ännu en sorts körningar som jag kommer att välja bort.

Sitta i över 6 timmar i detta öronbedövande oväsen knäcker mig.

Jag måste ta ett snack med gänget inför hemresan. Det är ju faktiskt min arbetsplats och min arbetsmiljö.

Det är tur jag bor bra och fått vila natten ordentligt

Då jag inte fixar göra många knop ute just nu med mitt onda knä så blir det Julpyssel hemma.

Fixade till en lite gran i mitt sovrum och ett Juligt Mormosfönster