Denna dag har varit så fruktansvärt vidrig att jag vill glömma den för tid och evighet!
Vaknade med tungt hjärta imorse och sedan har det bara förvärrats under dagen.
Tack vare barn och barnbarn klarade jag förmiddagen.

Resan till arbetet blev i telefon med yngsta dottern och väl på arbetet ett samtal med min underbara vän och chef T som känner mig så väl,sedan mängder med år tillbaka.

Satt inne hos honom en stund och grät och tillät mig må pyton.
Sedan följde en lång,lång tung dag.

Jag vet att det är jag som tar steget ut från vårt samboliv,men jag finner ingen annan lösning i dagsläget.
Jag måste hitta balansen i mig själv och återfå tron på allt.
Förstår nog inte riktigt vad det var som hände och att jag reagerade så kraftigt på allt.

Nu är det natt och jag har lagt mig.
Det ringer i mina öron av stressen jag har inombords.
Jag ber om att få ha mera styrka imorgon,att jag mår bättre.
Denna dag har varit tung och sorglig

Det förra inlägget jag gjorde imorse kom ju inte med helt.
Bilden påbilen och husvagnen...emellan dessa skulle det vara massor med text.

Hur glad jag är över bilen och hur jag nästan av misstag snubblade över husvagnen.
Bilen var också en sån grej som bara dök upp framför mig,som menad.

Nu skall jag straxt till arbetet.
Tömde bilen imorse på de grejer jag hade med från huset igår.
Beredde plats också i dotterns och svärsonen källare för resten av mina saker,lite möbler också.

Har idag en sådan dag då jag helst skulle vilja bara vara,sova,äta och gråta.
Men plikten kallar.Det blir ju inga pengar om jag inte jobbar.

Är så tacksam att jag har ett arbete som jag älskar med superbra kollegor.
Jag har en familj som finns för mig,oavsett hur jag mår.Mina älskade barn,svärsöner och barnbarn.
Ni är bäst!!

Vad jag längtar efter känslan av glädje och lycka när jag vaknar.
Det är faktiskt inte så länge sedan som det var så.
Vaknade med min älskade bredvid och kände en sådan lycka att det hotade spränga bröstkorgen....
Det varade inte länge....

Lika bra ju det,att inte sväva omkring bland de rosa molnen som ändå inte var riktiga,utan bara något som skapats ur en dröm som visade sig,inte vara genomförbar.
Känner mig lite korkad såhär efteråt,att jag tillät mig ryckas med i någonting som inte ens existerade.
Planerna för framtiden var bara en härlig dröm,skön att leva i en stund men som gör så ont att lämna och landa i verkligheten.

En sak har jag lärt mig ur detta och det är att lycka varar inte länge,så det gäller att njuta av den sålänge det bara går.Tids nog så kommer verkligheten ikapp.

Nu har jag så börjat bygga på en egen framtid.
Den ser verkligen annorlunda ut,samtidigt inte då jag vill ha kvar sådant som jag älskade i tillvaron med mannen jag ännu älskar.

Jag började med att skaffa bil,en som håller ett tag och som jag tycker om.

Fastnade direkt för modellen.
Sävsjö vet jag är bra då min älskade har en av äldre årsmodell.
Tittade på inredningen och sedan var jag eld och lågor.
Denna ville jag se!
Väntade två dagar innan jag tog tag i saken för att lugna mig och tänka sunt.
Hade jag råd? Ja :)
Vart skulle jag ha den?
Det ordnade dottern:)
Vart fanns den?Visade sig vara bara några kilometer bort.
Vi åkte dit,dottern och barnbarnet.
Letade i snålblåsten och en säljare kom till undsättning.

Gick in i den och blev dökär direkt:)
Vilken vagn!!
Som gjord för mig.

Det fanns allt i den som jag ville ha och lite till.
Resonerade sunt och såg oss runt.
Superbra säljare :)
Hon kunde läsa av mig vad jag var för köpare.

Det dröjde inte länge förrän jag bestämde mig.
Jag köper!
Det var Min vagn.

Så blev det.Jag får låna till handpenningen av min mor.Ett litet snabblån som jag betalar åter fort.
Har pengarna men jag har dem utlånade i min tur till behövande:)
Bra att kunna hjälpa.

Om 5 dagar hämter jag hem min Alfred.
Så Emil och Alfred är mina älsklingar i livet nu:)Mina killar.

Det som nu står på tur är att hämta hela mitt bohag på Lördag.
Har en klump i magen inför det,skär i hjärtat att ta steget fullt ut ur vårt samboskap,men nu är det så.
Livet går vidare och inget blir bättre av att bryta ihop,utan med rest rygg ta nya tag och skapa ett liv igen.

Jag är bara så övertygad om att något bra väntar ur detta hemska som vi gått igenom jag och kärleken.
Något bättre!

På Söndag skall jag gå på en lägenhetsvisning i Kungsör.
Håll tummarna!

Jag vill återigen känna glädje när jag vaknar.Just nu är det sorg i mitt hjärta! Djup sorg som gör ont!
Men jag överlever,det har jag gjort förr.