inatt åkte morsan iväg plötsligt, efter att hon fått ett telefonsamtal.
Konstigt tyckte jag...
Nåja, jag somnade om där i min kontorsstol som jag lagt beslag på under de dagar vi bodde hos Lillmattes familj i Surahammar.

Morsan återkom nån timme senare och jag fick krypa in i transportburen.
Fick veta att hon hämtat hem Lillmatte efter en festlig mddag i Västerås.
Vi kramade henne godnatt och sa hejdå.

Morsan hade redan tidigare under kvällen lastat bilen med våra grejer för att vara reseklara efter hämtningen.

Tidigare under kvällen var husse över en stund också.
Husse är snäll med mig och var mycket orolig han också då jag var så sjuk.
Hörde hur morsan berättade för honom hur hemskt hon tycker det är att behöva sticka imig för att få blod till provet.
Blodsockermätaren.
Jag vill inte!

Lillmatte och även hennes man hjälptes åt att få mig lugn för att få provet,men min kropp släppte inte blod ut i trampdynorna.
Kom ingenting....morsan grät och gav upp.Detta var tidigare under eftermiddagen.

Hon vägrar plåga mig säger hon.
Vi ska fixa det här ändå, som vi alltid gjort.
Jag talar om för morsan hur jag mår och hon kontaktar doktorn om något inte stämmer.
Hon pratade något om urinstickor, som kan vara en lösning på vägen.

Det ordnar sig!
Jag mår ju bra nu.Bara lite högt sockervärde i blodet men det tar vi hand om vartefter.
Inte för snabbt så jag dippar igen och blir sjuk.

Morsan är ju rädd att göra fel och jag blir dålig igen.Hon säger att jag är hennes älskling och livskamrat och att jag ska ha det bästa.

Jag vet att morsan är orolig över att allt kostar så mycket pengar.
Många räkningar har hopat sig just nu och på det min sjukhusräkning.

Det löser sig.
Vi får väl ta ett lån på banken:)
Det är därför dom finns.
Morsan brukar alltid lösa de problem som uppstår i vårt liv.


På natten åkte vi hem till Kungsör.Jag sov i bilen, var jättetrött.
Orkade inte ens protestera mot att vara instängd i buren och åka bil.
Jag brukar hojta högt annars och försöka ta mig ut ur buren.
Tycker inte om bilåka.

Jag tyckte det var härligt att komma hem till vårt eget.
Trivs med vårt lugna liv tillsammans.
Våra rutiner och stunder vi tar oss tillsammans, morsan och jag.
Härhemma är vi ett hon och jag.
Vi pratar, kramas och sover under samma täcke.

Livet med morsan är det bästa jag vet.
Hon bar in en massa grejer från bilen som hon sedan packade upp en del av.Det stod Gekås Ullared på kassar, såg jag.
Såg kiselsand till min kisslåda.
Ingen Sheba....fanns ingen på Gekås förklarade morsan när jag frågade.

Sedan gick vi och lade oss 3.30
Jag var redan isäng när morsan kröp ner.
Vi pratade lite innan vi somnade bortåt 4 tiden.
Så skönt med den egna sängen<3

Vaknade vid 7 tiden av att morsan mådde dåligt.Hon hade hemsk huvudvärk och mådde illa.
Hon tog tabletter och vi somnade om.

Jag tror att morsan haft lite för mycket oro omkring sig under senare tid.
Vi borde åka till Öland med husvagnen för att komma bort ett tag.Bara vara hon och jag.
Hon älskar ju att springa och träna.Det har inte blivit nåt sånt när hon jobbat med husses hus och sedan blev jag så sjuk.
Hennes tid och ork räckte inte till åt träning.

Vi ska till Öland om ca 6 veckor:)
Ska bli härligt!
Jag älskar våran fina, ombonade husvagn.

Nu har vi ätit en sen frukost.
Morsans huvud är bättre och om några timmar åker hon till sitt jobb.
Hon kommer hem till mig på sin rast och ger insulin och antibiotikan.
Så löser vi det i helgen också när hon jobbar.
Hon hinner om hon skyndar sig lite.
Äta kan hon göra i bussen på ändhållplats.

Nu kan jag vara själv igen men inte massor med timmar.

Morsan gör verkligen allt hon förmår för att vi ska ha det bra.

Nu ska jag sova ett tag medans morsan duschar och packar upp det sista.

Mjaur på er / Titti