Åkte direkt efter jobbet idag till Maxi och sedan till mor i Surahammar.

Hade med 20 rosor.
Hon var 20 år gammal när hon fick mig:)

När hon blev mor för första gången.

Den dagen känns bra att lämna bakom.
Jag var helt slut när jag kom hem på kvällen.

Började köra vid 10 tiden igår.
Rattade ut en ren och städad buss från depån.
Regnet hällde ner.
Torkarna gnisslade, rasslade och skramlade mot rutan.
Solariskvalite...ingen komfort direkt.
Är glad bara av att de inte fastnar i varandra som så många gånger hänt.

Körde första turen till och från Arboga.Våta, trötta kunder som inte alls trivdes med tillvaron.
Marknad/festdagar i Köping....hur kul då i detta hällregn.
Tyckte synd om dem!
Säkert många som sett fram emot denna helg då det händer extra skojigheter i stan.

Tufft att trotsa vädret.
Min buss var iallafall varm och torr.

Väl framme i Köping så blir jag tvungen att bromsa hårt för en bil som kommit på att den skall svänga in på en parkering, som i sin tur bromsat.
Knappt någon hastighet alls men det är ju en stor massa som jag måste få stopp på för att inte ramma bilen.

Självklart hade jag stående männinskor i bussen....var ju straxt vid hållplats.
Dessutom var det en dam med sittvagn med som aldrig sätter sig, utan står och håller i vagnen.
(Det finns band att säkra vagnar med, tre stycken)

Nu stod hon och när jag bromsade for hon ikull och drog vagnen med sig i fallet och barnet ramlade ur.
Andra utan bälten for framåt men jag tror inte nån mer ramlade.

Det är ju så fåtal kunder som använder bälten och det tycker jag är underligt....att man inte är mer rädd om sitt eget liv.

Nu gick detta bra.
Jag redde ut hela händelsen, samtalade med alla i bussen och försäkrade mig om att allt gått väl.
Barnet tittade på mig med stora ögon och skrattade så det var frid och fröjd.
Inga skador på någon

Våra rutiner är ju sådana att vi skall kolla om hjälp/vård behövs och i detta fall var det inte aktuellt.
Jag tog reda på om någon kunde svenska som kunde översätta det jag sade.En man kunde...
Informerade om ev senare känningar skulle uppkomma, vård behövdes eller annat, att de skulle kontakta VL isåfall.
Klappade om mor och barn och alla tackade för min omsorg.

Körde vidare och tömde bussen vartefter.

Min betalkortterminal ville inte fungera alls så jag åkte tom till garaget och hämtade en ny.
Blev lite sen till nästa tur.
Ringde också Trafikledningen i Västerås och berättade vad som hänt.
Skulle skriva incidentrapport senare så allt fanns dokumenterat om något framkommer efteråt.

Vid nästa tur till Arboga såg jag mor och barn ute i regnet och hon vinkade glatt, likaså mannen bredvid.
Kändes lättare för mig då jag definitivt inte vill göra någon levande varelse illa på något vis.

Rattade vidare under min långa arbetsdag.
Nu med fungerande betalkortsterminal.
Rast i garaget.Passade på att titta lite på sändningen från Stockholm Marathon.Vilket busväder de sprang i.
Var glad att jag inte var anmäld iår.
Regn, kyla och blåst.

Körde mitt andra pass och det flöt på.
Överallt hade det bildats jättepölar och översvämningar då det hällde från himmelen hela tiden.

Jag var jätterött i huvudet av vispande torkare framför ögonen, timme ut och timme in.
Det gnällde och smällde hela tiden i dem.
Detta tog på mentala orken.
Försökte ha radion på och lyssna på musik för att få lite ro, men allt oljud överröstade.Vindbruset i framrutan och dörren.

Sedan blir jag så faschinerad och ibland så himla trött på dessa kunder som prompt måste sitta på "nyfikenplatsen" och prata i telefon.
Framme hos mig är oljudet från bussen som värst och denne har då svårt att höra själv, sitt samtal.
Vilket resulterar i att denne pratar med väldigt hög röst och ibland rent av skriker.

Varför inte förflytta sig längre i bussen där det är tystare,så behöver de inte sitta och skrika... ?!

Hur kul blir det för mig som redan sitter i ett sådant oväsen.
Dessutom är jag totalt ointresserad av allt denne pratar om...jag tvingas höra samtal som jag inte vill.

Pjuh.....

Vid det laget var jag ganska trött i huvudet.

Vi bussar körde också på andra gator än det vi brukar i Köping, pga av att det var avstängt för marknaden
Bilister var irriterade på oss och folk sprang hursomhelst över gatorna, utan hänsyn till trafiken.
Sikten sämre pga regnet så det blev ett enda surr i huvudet till sist, efter alla timmar.

Sista turen för dagen, då kom nådastöten.
Plötsligt skriker ett larm i bussen, röda lampor tänds på panelen och bussen rycker till hårt ett par gånger...för att till sist stänga ner motorn helt.
Jag lyckas i rullfart styra den åt sidan, mot trottoarkanten.

Funktionsfel motor!!

Försöker starta.Icke
Gör flera försök.Stänger huvudström och all ström från batterierna.
Regnet häller ner och jag är sjöblöt av att stå ute och stänga ner allt.

Dessutom med fara för egna livet, mitt i trafiken då luckan är utåt gatan.

Håller inte på att komma in i bussen igen, dörren vägrar öppna sig.
Stänger ner allt igen och lyckas efter det få upp dörren och komma in.
Genomblöt!

Nya försök utan resultat...

Hade sådan tur att våran älskade verkstadskille befann sig i garaget så han kom farande och vi prova starta upp, utan resultat.
Jag bara chansade och ringde honom.

Det var bara att lämna bussen med varningsblinkers på och han körde mig till garaget i sin bil så jag fick hämta en annan buss.
Kastade in mina grejer, startade och for iväg...när den bussen slutat krångla..den ville inte ta växeln.
Efter 7: e försöket gav den upp och vi rullade ut.

Gick 15 minuter försenad från stan.
Plockade kunder längs vägen som redan lämnat hållplatserna då ingen buss kom.
Kände igen mina egna stammisar och plockade upp dem där de stod och vinkade.Självklart utan att ta betalt.

Rullade mot Arboga.
Jättevattensamlingar längs vägen.Vattnet flög i kaskader då jag inte hade annat väl än att rulla igenom dem.

Mina kunder tackade mig för att jag stannat och tagit upp dem...
Finns ju inget annat i min värld.
Det var ju inte deras fel att bussen pajat.
Jag var angelägen om att turen skulle gå, om än försenad.

Sen från Arboga också såklart.
Två kunder in tillbaka.

Sedan garaget och hemfärd.

Trots att jag var jättetrött och genomblöt och kall, så åkte jag en bit in på vägen mot Valskog, där hag rullat förbi ett litet påkört djur mitt i vägen.
Jag tycker att det är så ovärdigt när de ligger på vägarna och bilarna rullar förbi och över dem.

Nu åkte jag dit och lyfte upp den lilla kroppen och lade den på sidan av vägen i gräset.
Det var en liten Mårdhundsbebis.

For sedan hemåt.
Kändes bättre i hjärtat att den fick ett värdigare slut.

Tror du jag var trött den kvällen??

11 timmar på arbetet...