Fick imorse ett sms från min äldsta dotter att lillkillen kräkts flera gånger, troligen magsjuka.
Hon vägade inte riskera något så det planerade födelsedagsfirande måste avbokas.
Tyckte synd om både henne och lillkillen.
Hoppas det är snabbt övergående och att föräldrarna klarar sig.

För mig innebar detta att jag kunde åka till Öland ett dygn tidigare än det var tänkt.
Helgen är ju ledig och Lördagens kalas det som var anledningen för mig att stanna.
Fira min äldsta dotters 29 årsdag.

Nu blir det så istället att ikväll efter jobbet så kommer jag hem, packar bilen, lastar Titti och min cykel.
Åker så nedåt landet.
Blir lugnt att köra på natten så det blir en smidig nedfärd till mitt paradis:)

Nu har jag förberett och packat allt härhemma.
Vattnat blommor, kastat sopor så allt är klart till jag kommer hem.
Ska bara brygga på en thermos med kaffe.
Blir sträckkörning såvida jag inte behöver stanna för toabesök.

Dottern får bli firad senare.
Mammas älskling <3

För tre veckor sedan provade jag att göra en Ögonfransförlängning.
Det blev jättebra tyckte jag.

Så oerhört skönt att inte använda smink.
Jag vill ju se pigg och fräsch ut i jobbet framförallt och då blev det smink som gällde.

Nu behövdes det inte då fransarna var mörka, långa och snygga hela tiden:)
Bekvämt!

Igår var det dags för påfyllning.
En hel del hade lossnat men det såg ännu bra ut.

Kom insusande försenad till Cicci som väntade.
Blev ju kvar längre än tänkt på blodgivningen innan.

Lade mig ner och varvade ner.
Jag var så jagad av tiden att händerna darrade på mig.
Inte bra!!
Jag får inte stressa!!

Låg där och blev omhändetagen.
Så skönt!
Småpratade om allt möjligt och Ciccis händer var så mjuka och fina att det var en fröjd när hon plockade dit, frans för frans.
Jag bara njöt:)

Ville ha lite fylligare denna gång så det fixade hon.
Jag blev jättenöjd med resultatet:)

Hälsade på min yngsta dotter innan jag for hem till Kungsör.

Bokade en tid för påfyllning igen om 4 veckor.Får se om jag tar lite längre då:)
Snyggt är det!

Jag fick förra veckan en kallelse till Blodcentralen för min första givning.
Kände mig lite ledsen då för jag trodde inte att hälsan skulle klara en givning.

Men jag har ju återvänt till livet med raska steg och insåg i början på denna vecka att det kommer att fungera.
Har ju inte ätit någon antibiotika.
Bara några Ibumetin vid huvudvärk.

Startade dagen med kaffekoppen i sängen:) resoneradd med Titti om jag skulle ge mig ut och gå.
Kände mig så pass pigg.
Så blev det.På med träningsgrejor och ut i den sköna morgonluften.
Valde min slinga i skogen som kändes lagom.

Härligt att se den skira grönskan där jag gick.Sist jag var dit fanns den inte ännu.

Kände mig så glad där jag gick.
Jättesugen på att börja springa men lyckades behärska mig.
Joggade korta bitar för att vänja kroppen igen.
Den kände igen sig och svarade bra.
Andningen var ännu tung.

Styrde hemåt till dusch efter 4 km.
Hade ju två tider att passa idag innan jobbet.
Kände mig nöjd med morgonens prestation.
4 km är bättre än inget.
Hälsan återvänder och lunginflammationen är ett minne blott.

Frukost efter duschen.
Hopp i kläder, iväg till Köpings lasarett och första blodgivningen:)
Kändes bra!
Kom dit i god tid innan min nästa bokade tid i Surahammar.

Blev inte riktigt som jag tänkt mig det hela.Många givare på kö och personalbrist.
Så min väntan blev 85 minuter.Det hade jag inte räknat med.
Själva tappningen gick galant.
Jag är ju en gammelräv vad gäller givning.
Men tiden...allt tog så lång tid.
Jag tyckte synd om tjejerna som jobbade på så gott det gick.

För mig blev det till att kontakta nästa ställe och fråga om det gjorde nåt att jag dök upp senare.
Eller om jag skulle avboka.

Vi chansade att jag skulle hinna hyfsat så jag körde mot Surahammar så gott det gick.

Givningen gick toppenbra och jag har bra blodvärde.
Fick med järntabletter för att höja värdet efter tappningen.
Valde att spara mina poäng till nästa gång och ta ut Biobiljetter då istället.
Det krävs två tappningar till det.

Greppade en juice och macka i farten innan jag susade ner till bilen.
Kändes inget i kroppen att jag givit 5 dl blod.

Jag har saknat blodgivningen under de år som jag inte fått de.
Hade säkert kunnat kontakta dem redan för 2-3 år sedan, men det blev inte av.
Det var så mycket annat i livet.

Men nu är jag igång igen:)
Får se om jag ger Plasma nån gång i Västerås också.
Det känns också bra att bidaga med.
Köping har ingen utrustning för plasma och det är ju synd.

Bra början på en dag tycker jag