Vaknade för en stund sedan i den mysiga bädden, på golvet intill mitt lilla barnbarns säng.
Jag, hans mormor, fick den stora glädjen att sova i hans rum, precis intill min lilla älskling:)

Busungen:) som nu fyllt två år.
Han är en solstråle den lille.Busig och härlig på alla sätt och vis ett barn kan vara då denne lever ett fint, tryggt och harmoniskt liv.
Han har det så bra med sina föräldrar här på landet.
Egna höns har han och en pappa med grävmaskin, frontlastare och andra maskiner som lillkillen är helt galen i.

Igår klippte pappa alla stora gräsytor på gården, med farfars stora åkklippare.Lillkillen fick åka med i pappas knä, med hörselskydden på.
Så glad och stolt!

Han är så igång hela dagarna att kvällen blir lite svår att få ner honom i varv, för att sova.
När han till sist sluter sina blå så sover han djupt och tryggt.

Så mysigt det har varit med honom snusande där intill mig.
Jag har vaknat före honom, båda mornarna jag varit här och bara tittat på honom där han varit i drömmarnas värld.
Mitt minsta barnbarn.

Idag blir det kalas, som vi tillsammans förberett under gårdagen.
Dottern har sedan tidigare bakat en massa och ställt undan.
Igår bakade hon ännu mera.
Mormor bidrog med munkar.

Jag känner själv nu när jag varit här på gården sedan i Fredags att jag är ganska slutkörd.
Krafterna räcker inte riktigt all den tid jag vill prestera och hjälpa till.

På kvällarna har jag varit stilla av trötthet och lagt mig före familjen då orken tagit slut.
Igår var jag isäng 21.30 och sov djupt när lillkillen till sist fick ro och kunde somna.

Jag är glad att jag valde bort det som var tänkt från början.
Att dra hit min husvagn också.
Nu fick jag närheten till familjen istället vilket känns så bra.
Jag behöver de mina och de behöver mig.

Då jag gjort valet att ha det arbete som jag älskar, med de enormt långa arbetsdagarna som det nu är, så räcker varken tid eller ork till umgänge med mina nära och kära.
Bara familjen hemma i Surahammar hinner träffa mig under veckorna.

Denna familj som bor utanför Eskilstuna blir det mer sällan jag hinner vara med.Det känns inte bra!

Hoppas min arbetsplats har möjligheten att korta ner våra dagar med tiden, så detta kan rättas till.
Ingen människa orkar i längden att jobba 11-12 timmarsdagar och sedan fungera normalt i livet.
Med denna skiftgång som vi även har.
Kast ständigt mellan dygnets alla timmar.
Det tar på orken så grymt mycket.

Jag älskar mitt arbete och skulle inte vilja byta det mot någonting annat.
Men arbetsdagarna måste kortas ner.
Ingen av oss kommer orka detta i längden.

Jag vet ju att en förändring är på gång och det är det löftet jag lever i och kämpar på.

Nu njuter jag av att få vara med min äldsta dotter, hennes fästman och mitt lilla barnbarn.
Det är stor kärlek när vi är tillsammans.Vi hjälps åt med allt så vi sedan kan njuta av lillkillens kalas idag.
Det kommer vara Öppet Hus så vi får se hur många som kommer av de som fått inbjudan.

Jag kommer att knäppa bilder och lägga ut på bakverk och dukning.
Lägger ju aldrig ut bilder på människor om de själva inte säger att det är ok.

Nu sitter jag som den enda vakna i huset och dricker mitt kaffe.
Hängde nyss upp en maskin tvätt som blivit klar under natten.

Ska straxt börja förbereda frukost åt familjen som skall stå klar när de vaknar.

Min älskade familj:)