Startade min Nutrilett vecka i måndags och det har gått riktigt bra.

Kör med fyra måltider per dygn.
Det räcker sådana dagar som jag inte jobbar 11-12 timmar.
Då har jag ätit bröd också.Lite ost.

Känner i kroppen att det händer grejer:)
Jätteskönt!
Svullnaden över magen är borta och jag känner mig så mycket lättare redan.
Det märks att mycket har varit vätska som kroppen samlat på sig.
Binds säkert av sockret.
Riktigt rävgift!!!!

Nästa vecka måste jag äta en del normalt, då jag skall till Göteborg på utbildning under Onsdagen.
Det blir en superlång dag.
Tåg tidigt, utbildning och sedan tåg hem.

Sedan drar jag husvagnen till Eskilstuna och blir där från Fredag till Söndag eller Måndag.
Barnbarnet där blir 2 år så det blir kalas.

Körde lite flytt idag med en kollega.
Sedan kör jag plankan varje dag.
Situps och andra övningar för att tajta till fläsket lite.

Detta kommer att gå jättebra känner jag.Ska köpa ett fastepaket och köra en veckas fasta när jag blivit av med överflödskilona.
Rensa kroppen och efter det kommer träningen igång på allvar.

Är nu riktigt motiverad:)

Vill vara snygg, fräsch och pigg.

Som bloggare lever man lite vågat en del gånger.
När budskap inte når fram till läsaren och det skrivna vrids till något helt annat än det var tänkt.

Att skriva är en konst.
Det lyckas inte alltid:)
En nålfin balansgång.

Jag beundrar författare som fångar sin läsare och trollbinder med sin konstform.

Många bloggare länkar till andras ord och budskap, för att få ut sin egen tanke.
Det gör inte jag, utan det jag vill ha fram vill tar jag ur min egen tillvaro.
Typexempel på sådant som påverkar mina tankar, plockas ur mitt eget liv.
Min tillvaro och allt som sker ikring mig.

Som bussförare hinner jag reflektera över oerhört mycket, ständigt.
Människor kommer och går, det är en ständig puls av intryck som triggar mig till tankar.
Allt faschinerar mig ständigt.

När jag sedan sitter bakom ratten och kör mellan Västerås och Arlanda, så föds tankar som jag så gärna skulle vilja skriva om, just där i stunden.
Det går ju inte:)

Det som jag kunnat göra är att notera lite stödord för att försöka senare, återskapa det jag ville skriva ner.

Det är inte kul att misstolkas.
Definitivt inte om det senare kan skada någon som inte ens är inblandad.

Jag bloggar inte för att skada någon eller förtala.
Det är inte syftet.
Jag är inte en sådan människa som vill ont och definitivt inte med min blogg.

Livet är brokigt och inte något som bara rusar fram på räls.
Det är den biten jag vill få fram.
Att det ständigt pågår något som heter liv och i detta liv rör sig mängder med tankar.
De tar aldrig slut!

Sitter just nu, tidig Lördagsmorgon i min buss på Centralen i Västerås.
Har rast!
Gömt mig i bussen.
Det är inte så bara :)
Vi får inte vara ifred här då det ständigt bankar på dörren och folk vill ha svar på frågor.

Jag har dragit ner gardinerna framme i vindrutan och ställt bussen med Ej i Trafik.
Det spelar ingen roll.

Folk är arga över tåg och bussar som är sena.
Det ligger på mitt ansvar enligt dem att tillhandahålla information om All trafik här.
Vi skall tom hålla folk med mobilladdare då deras mobilbatteri dött.

Försökte lägga mig längst bak och bara strunta i att det knackade på dörren men det är inte rofyllt kan jag lova:)

Just nu är det lugnt.
Tre bussbolag har hämtat sina kunder och jag kan slappna av.
Kanske får vara ifred en stund.

Gick upp 1.45 denna morgon och åkte till jobbet.
Titti var jättesur för hon ville att vi skulle mysa i sängen och hon skulle sitta på min mage och spinna.

Läser på Facebook.
Det är så oroligt i världen...
Ser den fruktansvärda bilden på det lilla barnet i sanden...kan bara gråta!
Ångesten griper tag om hjärtat...

Så ska det inte se ut för sjutton!!
Barn ska ligga i sin säng, tryggt och varmt.
Min äldsta dotter sände en bild på mitt minsta barnbarn som sov tryggt..
Mamma, såhär ska det ju se ut!!
Hon har så rätt mitt barn.

Inga barn skall få fara illa, inte någonstans!

Vad är det för fel på vår värld?
Vad är det som egentligen har ett värde?

Varför gör vi varandra så ont ständigt?
Vem mår bra av det??

Mitt lilla bekymmer med människor som inte kan tillåta mig ha min lagstadgade rast hamnar långt bak i mina tankar och känslor.

Men samtidigt ser jag i detta beteende redan, en hänsynslöshet, en egoism som skapas av att de flesta bara tänker på sitt eget.
Inte ens när man ber människor att ha en förståelse, så blir inte resultatet annat än ilska och irritation.

Jag har en förståelse för dem.De hinner inte söka sin information innan resan utan bara ramlar över problemen vartefter.

Undrar hur de själva har det på sitt jobb?
Står bankkunderna och hänger på deras matlåda och kräver service?

Som sagt...det är en baggis i det stora hela med min rast.
Kom bara in på just det att allt har en början någonstans.
När hjärtlösheten tar över och allt styrs av pengar, saknad av tid och makt/habegär.

Ska det vara så??
Kan vi stoppa detta och hur gör vi det isåfall?!!