Jag vet inte riktigt hur jag skall skriva, uttrycka mig för att göra mig förstådd på rätt sätt....

Jag hör till den sortens människa som är lycklig med min tillvaro.
Jag har det som behövs för att leva gott.Skapar mitt eget välbehag.
Ett härligt arbete, bra hälsa, vänner, bra boende, underbar familj.
Ja allt känns kanonbra!

Jag är så lyckligt lottad att till slut få vara tillfreds med mitt liv.

Efter många år av kamp på många sätt och vis.Stor sorg, misshandel, sexuella övergrepp som barn och kränkningar som styrde min tillvaro under många år.
Ätstörningar, självskadebeteende och även försök till att ta mitt eget liv.

Att jag ur detta lyckats skapa den lycka som jag känner idag, får mig att förundras över livets väg.
Hur något jobbigt kan vändas till positivitet och glädje.
Hur det ur sorg och elände kan blomma upp en människa som älskar livet.

Mitt i denna glädje och stolthet över att ha lyckats skapa ett bra liv, så känner jag skuld....
Nästan som att jag inte skall vara så glad, för det är så många människor i världen, som mår så dåligt.
Som far illa på olika vis.

Som nu alla dessa stackars människor som är på flykt från sina egna länder där det råder kaos.
Det dödas och lemlästas överallt i världen.
Vi människor kan vara så brutalt vidriga mot varandra, göra så ont och till vilken nytta då vill jag fråga...

Dagligen läser jag på Facebook om olika våldshandlingar mot både människor och djur.
Varje gång jag går och handlar möts jag av människor som sitter och tigger vid ingången.

Jag ger av det jag har till dem, kanske inte varje gång men 75% av gångerna iallafall.
Hälsar, ler och pratar några ord med dessa människor.
Jag ser dem....
Samtidigt ställer jag mig frågan...hur hjälper min 50 lapp denne som sitter där?
Gör den nån skillnad?

Vad gör att en människa sätter sig passiv och tigger av andra, istället för att försöka göra någonting fysiskt för att få ihop sitt levebröd?
Jag har så svårt att få in i min hjärna att det gått så långt att man som människa bara sitter....och låter tiden gå.

Säkert får jag många arga kommentarer på detta jag skriver men så får det bli.

Svaret är ju det som alla säger...vad har de för val...

Det jag är ute efter med mitt skrivande nu, är att jag känner det som att jag inte riktigt tillåts få vara lycklig och glad.
Att jag borde ge mera av mitt till dem som inget har.
Eller??
Hur ska man känna egentligen?

Att jag själv har det bra är min egen förtjänst.Jag jobbar och sliter för det jag tjänar.Gör alltid rätt för mig i alla lägen.
Får jag då känna glädje över det jag har?

Säkert ger jag 400-500 i månaden till någon form av välgörenhet.
Ibland även mera om det är nåt otäckt som hänt i världen.
Visst kan jag ge mera...men jag vill inte!!
Är det ego att tänka så?
Att känna så?

Jag hjälper till allt vad jag mäktar med och bidrar till dem välfärd vi lever i.
Jag har aldrig levt på bidrag av någon form.Förvärvsarbetat och betalat skatt ända sedan jag var 16 år gammal.

Hur får jag känna??

Är jag ensam om att känna på detta vis????

Dagens träning fick bli inomhus då jag är med mitt febriga barnbarn.
Jag har ju ledig dag och planerat att greja hemma hela dagen så det föll sig jättebra att lilltjejen är med mig:)

Hon tog det lite lugnt och åt sin frukost i sin egen takt medans jag var på övervåningen och svettades på gåbandet.
Det blev 5 km på 45 minuter idag.
Varmt i rummet.
Det är ju så tråkigt med träning på band inomhus men fick bli så idag:)
Huvudsaken att jag inte hoppade över träningen.

Är nu motiverad att köra på med kombinerat pw, jogg och lite löpning.

Sist av allt körde jag trappor.
Sprang uppför i trapporna och gick ner.
10 gånger orkade benen med denna gång.
Ludde bassetvalp sprang med mig de sista gångerna:)

Skönt med stretch dusch och frukost på det.

Denna sommar har verkligen varit fylld av allt annat än ledighet.

Månaderna har ramlat på och jag har nätt och jämt hängt med i tempot som varit, ibland.

Nytt arbete, tillfällig timanställning med allt vad det innebar.
Oro för framtiden och ekonomin då det blev rejäl lönesänkning i timanställningen.
En minskning med ca 2000 i månaden och det var kännbart givetvis,
Blev knappast tryggare av att min förra arbetsplats tog tillbaka 27.000:- drygt som jag då blev skyldig i och med att de har förskottslön.

Pjuh...det var svettigt en stund.
Jobbade precis allt vad som gick inom lagens ramar och detta gjorde att jag nästan stod på öronen av trötthet.

Semestern indragen pga av detta.
Gjorde ju inte saken bättre direkt.

Flyttade från Kungsör i den vevan.
Hem till min dotter i Surahammar.
Fick några dagar ledigt så jag kunde hämta hem min husvagn från Öland.
Flyttade in i den och det älskar jag:)
Min husvagn!

Var under 5 veckor timanställd på två bussbolag och ett till ville ha mina tjänster:)
Jobb fanns men för mig så otryggt när jag inte hade fast anställning.

Fick sedan beskedet att från 1/9 var jag bara Nettbussare om jag ville.
Klart jag ville:) Det var ju mitt mål.
Sade upp mig på VL.
Det kändes helt fantastiskt:)
Tryggheten infann sig omedelbart och jag vågade planera för framtiden.

Drömmen om ett eget hus fick sin början och det vill jag verkligen, skall bli en sanndröm.
Eget hus, fast jobb som jag älskar.
Husvagn på sommaren på Öland och en bra bil.
Så vill jag ha det:)
Just nu är det huset som saknas.

Arbetet har börjat hitta en struktur som fungerar.
Jag har återigen lärt mig att säga nej när det känns som att jag bara ägnar tiden åt att arbeta.
Behöver ledighet och återhämtning.

Träningen är igång så sakta.
Tiden och orken har inte riktigt räckt till under sommaren.
Nu är jag igång med powerwalken med inslag av jogg och kroppen känns bra, på rätt väg.

Tänkte att jag ska bo i husvagnen Oktober månad ut, om det inte blir allt för kalla dagar och nätter.
Det kostar ju en del att värma upp vagnen.
Vi får se:)
Jag har ju mitt rum i huset som jag själv inrett så det är bara att flytta lver och bo där.
Rätt skönt med min egen dörr att stänga i husvagnen.

Sommarens boende på Öland är betalt och klart.
Det är bara att göra upp medmin arbetsplats om när jag skall ha semester.
För det skall jag ha nästa år...en riktig välbehövlig semester.

September är straxt slut och med det också sommaren.
Hösten med kyla och fukt är här, samtidigt som moder natur bjuder på vackra soliga dagar.

Jag tycker om hösten.
När mörkret faller så ger det en anledning att boa inomhus med levande ljus.

Jag är nöjd med livet som det är just nu.Lite turbolent och oroligt ikring mig men hag försöker att inte tillåta mig påverkas av det.
Finns som ett stöd bara när behovet uppkommer.

Vilar i det som är och mår bra.

Just idag är jag ledig från mitt arbete.
Är hemma med mitt barnbarn som varit febrig och krasslig sedan vi kom hem från Öland.
Hon och jag huserar tillsammans idag så föräldrarna får arbeta.

Jag skall tvätta en del.
Köra ett gångpass på bandet då jag inte vill lämna tösabiten ensam och ge mig ut.

Vi får se om jag bakar något gott idag.Skall iallfall börja ta in grejer från husvagnen för att sedan boa inomhus när det är dags.
Har ju saker därute som inte behövs för boendet.

Lika bra att tömma av vartefter så att den dag det är dags för vinterförvaring av min älskade vagn, så skall det vara enkelt att städa ur och tömma det sista.
Jag vill ha vagnen helt tom så det inte finns någon anledning för gnagare att ta sig in i den och förstöra.

Lillungen sover ännu när jag sitter och bloggar.
Intill mig har jag familjens nya katt som fick ett nytt hem hos dem, istället för att behöva somna in för tidigt, då hennes andra familj inte kunde ta med henne vid flytt.
Nu har hon oss som sin egen fanilj:) och vi älskar henne.

[Bild]

Idag innan jobbet åkte jag till Statoil Hammarbyrampen och lät tvätta bilen i automattvätten.

Något slött att bara köpa sig en kod, knappa in den.Köra in bilen i läge.
Stänga av och sedan bara sitta i den medans jobbet blev gjort.

Jag brukar inte tvätta mina bilar i såna tvättar utan det fixar jag för hand.
Tycker att det är roligt att tvätta bil:)
Precis som att handdiska.

Nu hade jag inte tid och bilen var täckt med stendamm från att den står på jobbet och det pågår ett bygge intill.

Jag satt i bilen och putsade den invändigt medans tvätten pågick.
Kul att se på:)

Fin blev dem och det kändes bra.
Gillar inte att åka i en smutsig bil när den annars är så fin.

Blev bara grymt ledsen när jag åkte hem ikväll efter jobbet.
Bilen var återigen täckt av ett tunt lager stendamm.
Så den tvätten var bortkastad...

Skrutt också!
179:- kastat i sjön