Mina luftvägar har varit bråkiga en tid och min ork har även den varit i ide ett par veckor.

Kände idag att det var dags att prova om andningen håller utan att jag hostar lungorna ur mig.

Gav mig ut i solen och kylan, endast + 2 när jag klev ut genom dörren.
Styrde stegen uppför gatan och in på mitt spår i skogen.
Traskade varvet runt och det kändes bra.Lite tungt att andas och näsan ännu täppt.

Valde sedan att ta mig ut där det var sol, då jag frös med aningen för lite på mig.Skulle haft en tröja till.

Många vackra bilder blev det idag på min 10 km långa, raska promenad.
Strålande vackert överallt.

Kändes bra efter de 10 km och det räcker för idag.
Tänkte cykla till och från jobbet men det får vänta, en dag till iallafall.
Inte överdriva....

Jag har inte sökt mig till "mitt" spår i skogen sedan tidigt i vintras, innan snön kom.

Tog mig dit idag för att känna in skogens dofter, såhär på våren.

Såg på avstånd redan hur det röjts skog.Träd hade försvunnit och sly tagits ner.
Fortsatte gå i den nu ljusare miljön och döm om min förvåning när jag i en glänta hittade ett nybyggt utegym:)
Jättefint!

Med instruktioner och bilder på olika övningar man kunde göra på varje ställe.
Härligt!
Detta skall jag använda om några dagar när jag kommit in i träningen.
Idag endast gång.

Att leva annorlunda har blivit för mig nästan som ett kall.
Att inte göra det som alla andra eller det jag förväntas göra och leva efter.

För mig är varje morgon en gåva att vakna till, då jag vet hur det känns att vakna utan hopp.

De som följt min blogg vet att jag fått utkämpa en hel del i mitt liv.
Hur livet har varit otryggt, skrämmande och utan framtidsutsikter.
Bara en kamp om allt.En inre strid som närapå tog mitt liv.
En kamp som jag i slutänden vann,utvecklade mig till den person jag är idag.

Till den människa som nu väljer att gå min egen väg.
Som själv väljer vad jag vill lägga min tid på.
Det känns skönt!
Så oerhört skönt då jag länge levde i tron att mitt liv endast var till för att behaga andra människor.
Finnas för de som inte klarade av att stå på egna ben, som behövde någon som stöttade, som de fick häva sitt elände över.
Jag levde i tron att jag sjäv inte hade något värde.
Att jag bara var en sandsäck som hängde här på jorden,i syfte att bära, bli slagen på och ur detta bara resa mig och stötta vidare.
Utan egna känslor eller egen vilja.

Idag vet jag så mycket bättre:)

Jag lärde mig med tiden att jag faktiskt är en människa, med lika värde som alla andra.

Vägen hit var lång och krokig.
Fylld av fallgropar, återvändsgränder, sorger och besvikelser.
Allt detta har jag klarat:)
Varje hinder är vunnen och segern är min.

Priset/Medaljen är Mitt eget val

Varje morgon är en glädjens gåva.

Jag vaknar med en känsla av frihet i min själ.
Det jag behöver i mitt liv har jag idag.

Min stora älskade familj, min lilla kattjej som jag lever så nära inpå.
Mitt arbete med underbara kollegor.
Min hälsa, kyrkan med allt det livet ger mig:) Harmoni, min träning.
Min lilla lya som jag väljer att ha liten, billig och på en ort som känns bra för mig.

Sommarhalvåret lägger Titti katt och jag mycket tid på vårt husvagnsliv på Öland.
Redan till Påsken drog jag ner min härliga Sävsjövagn till Kyrketorp.
Där är min säsongsplats.

Paradiset på jorden för Titti och mig, samt delar av min älskade familj, med egen husvagn.

Jag har min träning som är en av huvudsysslorna på Öland.
Att nästan varje morgon springa, jogga eller gå, minst en mil.
Träningen ger mig enormt mycket i själen.

Jag älskar att ta bilder av havet, naturen och dess skiftningar.
Olika årstider, vädelek och tider på dygnet.
Allra helst väldigt tidigt på morgonen då inte många själar är igång ännu.Då beger jag mig ut och bara njuter:)
Så härligt!

Jag har insett med åren att mitt liv också kan vara en njutning.

För att kunna finnas för andra människor, som behöver mig så krävs det en harmoni inom mig själv.
Den finns där idag:)
Som en grundpelare.
Den värnar jag starkt om.
Ur detta kommer också mina val i livet.Att göra det jag vill och inte det som andra tycker.

Kärnan av de vänner jag har i mitt liv beskyddar jag.
Kärleken till dem är gränslös.
Vi finns för varandra i glädje och sorg, i medgång och motgång.
Det är äkta vänskap!

Ett givande och tagande.
Ingen själ energi från någon annan utan allt är ömsesidigt.
Detta skapar en enorm trygghet och harmoni i livet.

Mitt hjärta fylls av tacksamhet när jag idag kan se med klara ögon, vilka som vill mig väl.
Vilka som är villiga att dela mitt inre, även i en tid som kanske inte bär.

Att vara älskad för den jag är.
Inget som någon kan ta för givet.
Allt behöver näring för att leva.
Vänskap och kärlek i allra högsta grad.

Mitt liv som 55 årig kvinna är härligt.
Jag går mina egna vägar.
Vaknar på morgonen, tänder mitt ljus som för mig är en symbol för uppvaknande, en brinnande stillsam låga, såsom livet är.
Ibland fladdrar den till, men återgår straxt till sitt stilla sken.
En låga med värme, ett ljus med budskap om livet.

Mitt livs ljus, det jag bär inom mig, brinner på samma vis.

Livet är nu, här idag, i denna stund.

För mig innebär det idag en stor glädje, en längtan att få bli helt frisk från det som stör mina luftvägar just nu.
Träningen väntar inför kommande mål.

Straxt skall jag ge mig ut och känna efter vad kroppen säger om en promenad på några kilometer.
Första målet detta pass blir kyrkogården, där två ljus kommer att brinna då jag styr stegen vidare in i skogen och spåret.

Två ljus av tacksamhet till livet och kärleken.

Troligtvis kommer jag att cykla till mitt arbete idag som börjar vid 13 tiden.
Känner efter luftvägarna tycker.

Mitt liv, min glädje.