Direktlänk till inlägg 12 maj 2015
Trots att du är mängder med mil ifrån mig, så känner jag din närvaro.
Känner doften av dig i mina näsborrar, när jag blundar.
Viskar ditt namn ut i nattens mörker...
Jag saknar dig....
Du kom in i mitt liv som en smekning på min kind.
En dag stod du där, sa hej och ditt namn.
Jag minns ännu ditt fasta handslag.
Så övertygande vänskaplig och varm i din bestämdhet.
Du kändes trygg...
Du ruskade om min värld redan då...
Tiden gick och vi blev vänner, talade om allt.Det fanns liksom ingenting som vi inte kunde nämna vid ord.
Tankar, känslor, funderingar och övertygelser.
Allt kunde vi tala om, skratta åt eller bara delge varandra.
Du såg om jag inte mådde bra.
Gjorde mig varse om din omtanke...
oftast på en nästan obemärkt sätt, men ändå så jag uppfattade din empati.
En sann vän!
En trygghet, en klippa i tillvaron.
Du hade alltid ett ord av vänlighet till mig...alltid någonting som lämnade spår inom mig.
Det var som att vi talade ett språk som bara du och jag förstod.
Ett språk som vi fortsatt att förstå och känna av.
Även när jag är långt borta ifrån dig, känner jag din närvaro.
Din varma hand, den lätta kramen som nätt och jämt kändes men ändå gav så oerhört mycket energi och kraft.
Din vänlighet värmer så min vän...
Berör och inger förtroende.
Minns att jag finns, alltid någonstans för dig, närhelst du behöver mig.
Vi talar vårt tysta språk...som bara vi uppfattar, med våra sinnen, våra hjärtan...
Jag känner din närvaro....varhelst jag befinner mig.Den gör mig lugn....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
|||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||
|