Tidigt imorse väckte Titti katt mig i vår husvagn på Öland.
Hon ville ut i förtältet, så det fick hon.
Tog på morgonkaffe och låg sedan kvar i sängen en stund innan det var dags att slutföra allt som behöver göras innan hemfärd.

Bestämde mig redan igår för att åka tidigt för att slippa den värsta rusningen.
Skönt att bara rulla fram utan stress och andra " bråttomhjärnor" som riskerade sitt eget och andras liv med sin framfart

Tömde toan, rev upp bädden, plockade med allt som var kvar att ordna innan jag kunde lämna vagn och tält till kommande vänner åt min dotter.

Rullade iväg efter att ha kramat familjen.Mådde inte bra vill jag lova.
Skar i mitt hjärta att lämna mitt paradis på jorden och inte ha en aning om när jag kan komma tillbaka.

Jag har själv gjort det valet, i och med nya arbetet och jag vet att valet är rätt.
Känslan är bara så påtaglig när jag befinner mig vid mitt boende i mitt paradis.

Grät när jag rullade iväg.
Stannade först vid bageriet och köpte med färdkost.
Sedan var hjärtat tungt när Volvon rullade nedåt längs ön.

Hela sommarens planer har jag vält på ända för att börja på mitt nya arbete.
Ingen semester, en hel månads ledighet har jag lagt åt sidan för att få arbeta på ett ställe som jag är övertygad om att jag kommer trivas på.
Nettbuss. Bus4you

Tankade i Borgholm och gjorde ett toabesök på Klinta Camping i Köpingsvik innan jag sedan rullade vidare.
Var så tidigt iväg att trafiken flöt på bra.
Körde så uppåt i vårt avlånga land.
Pratade med min äldsta dotter i telefon en bra stund.
Milen rullade på och jag åt en av de goa mackorna jag köpt på Bageriet.
Kaffethermos med.

Rullade på så fint att jag knappt 6 immar senare landade hemma i Kungsör.
Bar in allt och packade upp.
Hemma igen och imorgon börjar arbetet.
Har 14 arbetsdagar kvar på VL och det kommer bli väldigt händelserika dagar med flytt och ännu mera övning på det nya jobbet med min vän K.

Han har tuff tid framför sig med att lära mig allt innan 11/7, men jag vet att det fixar sig.

Jag väljer verkligen att gå mina egna vägar.
Trots påtryckningar från min omgivning och tillrättavisningar så kör jag mitt eget.

Mina val kanske inte alltid blir helt lyckade, men då styr jag i en annan och bättre riktning istället.

Bara för att man valt en väg så betyder det inte att den är för evigt.
Nytänk är kreativitet och jag tycker om när det rör sig i mitt liv.

Tror att jag skulle ha svårt och bara sätta mig till ro och knyppla i ett hörn.
Inget fel på knyppling :) inte så jag menar.Kanske provar det en dag när benen inte bär till något annat.

Vad jag menar är att jag vill leva och känna varje dag, att livet tillför mig någonting.
Glädje, njutning och utmaningar.

Jag är också beredd att satsa väldigt mycket när det är någonting jag vill, som jag bestämt mig för.

Ger mitt absolut yttersta innan jag ger upp.Vill verkligen vara säker innan jag släpper något.

Sedan att jag inte följer strömmen och gör som alla andra gör mig annorlunda.
I mångas ögon säkert lite galen :)
Då är jag hellre galen och glad än tråkig och sur.

Livet är här och nu.
Allt jag/du/vi gör är livet.
Varför ödsla tid på något som inget tillför när det finns så mycket mera som väntar bakom hörnet.

Jag gillar att vara udda!
Göra det jag vill även fast det ibland ger mig hicka när jag sätter mig ner och tänker till.

Mina beslut kan vara väldigt direkta och sedan kommer tankarna efteråt...blev det här så bra egentligen?!
Då gäller det att backa bandet till stunden då beslutet togs.
Hur tänkte jag där? Vad gjorde att jag tog detta steg.
Det räcker oftast så för att jag själv skall hinna ikapp i besluten.

Som exempel igår med mitg boende här på Öland.
Jag satsade hårt och mycket på att få ett trivsamt säsongsboende här.
Köpte möbler, fixade husvagnen, byggde golv i förtältet med hjälp av min dotter som slet som en gnu för min skull.
Satte upp nytt fint vindskydd osv...osv...

Sedan kommer jag inte att kunna vara här alls troligtvis.
Min dotter ordnade så vänner fick tillgång till detta och igår kändes det helt galet fel....
Jag skall ju vara här!
Det är mitt paradis...

Jag var jätteledsen och förtvivlad.
Pratade med min bästa vän som i sin tur fick lov att ta i på skarpen åt mig

Nu tänker du inte rationellt utan låter känslorna styra helt....var hans ord till mig som fick mig att landa i nuet igen.

Han hade ju helt rätt!
Jag hade själv valt att byta arbete, arbetsgivare och detta medförde att min semester försvann.
Jag valde att göra så själv för att kunna börja så snart som möjligt på Nettbuss.

Min vän sade också orden
Öland finns ju kvar!
Han har ju helt rätt...Öland försvinner inte bara för att jag inte kommer vara här i sommar.
Nästa år kommer en ny sommar och jag kan göra vad jag vill.

Dessutom skalm jag flytta under kommande vecka och kraften, tiden behövs till det.
Likaså att söka hus i Surahammar som jag vill ha i min framtid.

Så livet stannar inte bara för att planen med mitt paradis Öland inte blir av för min del.
Min njutning här försvann och den ger jag till min dotters vänner istället.
Gör dem glada och en härlig möjlighet till att vistas i mitt fina boende.Det kommer till nytta ändå.
Alla glada och nöjda!

Så visst kan man välja nya vägar och det innebär inte alltid att det går smärtfritt.
Det är en strävan i sig att vara så spontan som jag kan vara i vissa lägen.
Jag vill må bra, känna att jag lever.
Varje dag!
Ingen vet när detta jordiska är slut och jag vill ha gjort det som känns rätt för mig.
Så mycket jag bara själv mäktar med.

Det är tur att jag har människor som älskar mig i detta.
Som pallar med mina steg och förstår mig i detta tänk.

Se utanför ramen och våga ta steget.
Det är enda sättet att få veta.
Blir det fel...ja tänk om och välj en annan väg.
Det är inte värre än så.