Direktlänk till inlägg 3 september 2016

Att hålla fast

Av Sirpa Niva - 3 september 2016 02:52

Något som jag förundras över med somliga människor, är hur himla svårt de verkar ha med att se andra lyckliga.
När den egna lyckan grusas så måste individen krossa all annan lycka och glädje i fallet.

Framförallt om det gäller en människa som stått dem själva nära i livet och denne vill komma vidare i sitt liv, på annat håll och kanske tom i en annan relation.

Hur kan man en tro i sin vildaste fantasi att man ska kunna hålla fast en person vid sig, med trångsynthet, egoism och härskarteknik.

Att leva i tron att det skall leda till någonting gott i framtiden.
Leva i ett kortsiktigt och hämdlystet tänk.
Gnälla och bråka över förlorade år och bortkastat liv....
Hur tänker man då?
Hur kan man tycka att ett långt äktenskap med barn och allt är bortkastat??
Jag förstår inte tänket....

Någonstans igenom dessa år måste ju ändå relationen varit bra, eller?
Annars borde det ju ha avslutats för länge sedan.
Hur känns det för barnen att höra hur tiden de växt upp skulle vara bortkastad...

Hur kan man begära att det skall på något vis "kompenseras"
De år som man säger sig ha "offrat av sitt liv" på den andre.
Båda har ju levt i det och valt det dessutom...

I min värld känns sådant resonemang på gränsen till sjukt.
Var sak har ju sin tid.
Under ett liv genomgår vi flera processer och förhoppningsvis så utvecklas vi under dessa.

Det kommer in nya värderingar i ens sätt att tänka, man hittar nya vägar och intressen längs färd.
Kanske har man levt många år med känslor och tankar som inte fått utlopp hos parnern, man har hållits tillbaka av den man levt med under alla år.

En dag kommer verkligheten ikapp.
Oftast när barnen blir stora och man upptäcker sin egentid som värdefull.
Kanske vill man förverkliga drömmar och fantasier som hängt med under åren.
Att i detta hållas tillbaka och förminskas av sin partner fungerar sällan bra.
Det leder till frustration och oro.

En utvecklingsfas kvävs av den andre partern.
Grälen är igång och existens av välmående och gemensam glädje finns inte längre.
Man drar åt olika håll.
Fullt normalt i livet tycker jag iallafall.
Alla människor utvecklas under färd...ingen står stilla.

Varför skulle man tillåtas att kvävas av sin närmaste?
Det går inte att styra en annan människa hur länge och hur långt som helst.
Någonstans tar det stopp.

Det är där det gäller också för den som försökt med manipulationer och härskarteknik att börja inse, att den metoden fungerar inte.
Att då gå in inom sig själv och rannsaka fakta....
Inte bara lägga skulden på den andre och sedan köra sitt eget rejs, som man tycker har fungerat tidigare.

Utvecklingen åt olika håll är ett faktum.
Ett slut är nått och uppbrottet oundvikligt.

Släpp då taget för sjutton!
Tillåt den människa du en gång älskat att få vara lycklig!!
Du tjänar ingenting på att förhala och hämnas, bråka och ställa till med scener som liknar nåt från billiga såpor på tv.
Väx upp och öppna ögonen!

Se om ditt eget liv och lägg focus på din egen framtid istället.
Din kärlek är död när du vill din partner så mycket ont...när du ömsom är hämdlysten och hotfull för att i nästa stund böna och be, bedyra kärlek och spela upp en teaterföreställning som ingen annan än du själv tror på

Den kärleken har du själv dödat och kvävt genom att vägra inse att en utveckling åt olika håll hos er två pågått ett bra tag.

Det ni en gång hade går inte att få tillbaka.Det går inte att gräva upp sådant som redan passerat och tro att det bara är att damma av och leva vidare i.
Det förgågna är historia, bandet går inte att backa utan det gäller att se framåt.
Var och ens liv är för värdefullt för att det skall slösas bort på en massa bråk, gräl, hårda ord och anklagelser.

Lägg energin på att komma vidare.

Tillåt den andre att få vara glad och lycklig i sitt nya liv.
Släpp taget!!
Detta ger ingenting för någon av er och omgivningen ser detta också.
Klart att det märks när en strid pågår...det drabbar många i ens liv och närhet.

Eventuella barn far illa, gamla föräldrar, syskon och kollegor.
Alla lever i känslan av striden som pågår.Det syns så tydligt!
För ingen av er mår bra.
Till vilken nytta då??
Vem vinner någonting på detta.

Släpp taget, gå vidare, känn efter hur livet kan vara...välj nya vägar och kom ut ur bubblan du sitter fast i.

Tillåt lycka och glädje få plats igen...
På varsitt håll..

Var så pass mycket människa att du ger alla en ny chans att lyckas i livet, där denne själv väljer att befinna sig.

Släpp taget!
Finn din egen lycka...din väg och din utveckling.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sirpa Niva - Onsdag 17 juli 14:43

Tisdag morgon 2.30 vaknade jag för att få iordning hemma, innan det var dags att åka till Öland några dagar. Kände mig seg och trött. Kvällen innan hade jag lastat in allt som skulle med. Jag hade handlat mängder med mat och annat till min yngsta...

Av Sirpa Niva - Tisdag 16 juli 03:19

Min balkong :) en blomstrande och grönskande oas

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:52

Lägger upp mina inlägg i lite kortare och flera delar från händelserika dagar då jag förra veckan tappade två långa inlägg. De bara försvannnär jag skulle ladda upp ett foto Det är jobbigt tycker jag när inläggen jag gör har den känsla jag sjäkv...

Av Sirpa Niva - Måndag 15 juli 06:14

Jag har nu kört två dagar Eckerö i rad och det är i tuffaste laget. Upp 3.30 och isäng vid 22 tiden. Egentiden blev i Lördags i Grisslehamn då jag valde att inte åka med båten. Körde först dit mina goa gäster och ställde bussen. Bytte om till tr...

Av Sirpa Niva - Fredag 12 juli 23:42

Min lilla fina Titti skulle fyllt 19 år idag. Saknar henne för alltid. ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5
6 7
8
9 10 11
12
13
14
15
16 17 18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se