På Söndag har jag första körningen, på egen hand från Uppsala till Norrköping.
Via Cityterminalen Stockholm.

Åter Uppsala, via Nyköping, Södertälje syd, Cityterminalen och Arlanda.

Kvällskörning.

Sedan på Onsdag igen fast då som förmiddagstjänst.

Spännande!

Döm om min förvåning imorse när jag gick till jobbet, i den kyliga friska luften.
Tunneln som går under vägen, bara ett par minuter från depån, var fylld av vatten som luktade pyton.

Försökte ta en genväg men det bar sig inte bättre än att jag och en kvinna till, som jobbar alldeles bredvid längs gatan, fick traska runt hela kvarteret.

Vi fick ett bra samtal medans vi raskt gick vägen fram.
Båda fick bråttom då det inte var med i tidsplanen.

Kul med en ny bekantskap:)

Hann bra iallafall till uppstart av min buss.

Onsdagen hade jag sådan tur med att jag fick köra två turer till och från Arlanda:)

Vilken energiboost!

Första turen var det underbart solsken som tinade upp själen på mig.Ville inte dra ner gardinen, utan lät den ge mig energi rakt in i ögonen.

En kollega som mötte mig berättade på rasten att jag sken som en sol själv:) Log med hela ansiktet när vi möttes vid vackra Varpsund.
Älskar den krokiga härliga vägen.

Mår så gott av Arlandakörningarna.

Träffar så härliga människor och får sådant utbyte av mötet med dem:)
Goda samtal, massor med beröm över min körning, tydliga information och vänliga/hjälpsamma bemötandet.

Jag trivs ju så med hela den biten.
Att få leverera det jag är bra på.

Efter jobbet gick jag till Netto och handlade det jag behövde hem.
Stegräknaren landade på över 9000 steg denna dag.
Härligt!

Kvällen bestod av samtal med min bästis och min dotter.
Lider så med min dotter i hennes kamp som jag inget kan göra i, annat än stötta och ge de råd jag har.

Saknar min älskade så grymt...
Tiden går och livet ramlar vidare.

Min balans i kropp och själ är i något bättre skick men så skör så skör.
Behöver boosta mig i mängd för att orka bära mitt barn som har det svårt.

Får stödjande meddelanden från vänner och det är jag så glad över.
Saknar inte fb ett dugg.

Somnade alldeles för sent med kropp och själ fylld av oro.
Hjärnan går på högvarv i viljan att hjälpa mitt barn.
Likaså i saknad efter min älskade.
Behöver honom nu...mer än nånsin.

Straxt är det dags att ge mig ut och köra högskolebussen....suck!
I tre dagar har jag den nu.
Sedan hoppas jag efter måndag att jag får ha mitt Arlanda ett tag.
Måste få må bra i jobbet iallafall när livet suger i övrigt.

Ber om kraft och energi!