Direktlänk till inlägg 7 maj 2017
Vaknade vid 2 tiden av att jag hostade kraftigt och det vägrade ge med sig.
Luften är så torr här i rummet där jag befinner mig sedan snart ett dygn tillbaka.
Ligger i en säng bredvid min lillasyster som kämpar med sin andning, som är kort, snabb och stötig.
Slangen med syrgas hjälper henne och jag hör ljudet från apparaten, utanför rummet, fast dörren är stängd.
Hon har hög feber...
Det känns så overkligt... snart finns hon inte längre med oss här på jorden.
Cancern har tagit över henne fullständigt och det finns ingenting längre kvar att göra, än att ge henne smärtlindring konstant.
Jag hör morfinpumpen surra till ibland och det känns tryggt.
Veta att hon inte behöver ha ont.
Hennes mage och lever är helt angripen av cancern.
Kroppen ger upp mer och mer vartefter tiden går.
Vi fick korta sekunder av kontakt med henne under gårdagen... annars är hon borta hela tiden.
I en värld som vi inte längre når henne i.
Jag hoppas och ber att hon har det tryggt och bra i den världen.
Att inget oroar eller skrämmer henne längre.
Min lillasyster....
Nästan 5 år yngre än mig och nu på väg bort från livet.
Pratade med en av de underbara sköterskor som har hand om min syster här.
Vilka fantastiska människor!
De har så mycket kärlek och omsorg att ge i sin roll.
I livets slutskede som alla befinner sig i här.
Hjärtan så stora och varma.
Det ligger en liten tunn bok bredvid mig på bordet.
Den är bra.... den behövs..
En bra beskrivning av vad som sker i livets slutskede.
Hur det kan se ut, vad som händer den döende och vad man som nära kan göra för att finnas med längs färd.
Även fast jag vet vad som snart skall ske så känns det ändå så overkligt.
Jag valde att stanna natten med min syster så de andra kunde åka hem och vila.
Vi kom alla hit igår morse då de ringt från avdelningen att min syster inte längre var kontaktbar.
Vår mamma, våran bror, min systers två vuxna barn och hennes x sambo.
Hela dagen var alla här.
Jag var hem och ordnade med mat åt oss på dagen och tog hit.
Några timmar senare for jag hem till min älskade, som i sin tur ligger hemma sjuk i feber och kraftig förkylning.
Duschade och åt mat.
Packade väskan och tog bussen hit igen vid 18 tiden då de andra kunde åka hem till sitt och vila.
Kvällen tillbringade jag med att pyssla med syster som då var kall och frös.
Bäddade in henne och efter kvällstoaletten som sköterskorna tog hand om så har jag varit vid hennes sida hela tiden.
Tv:n stod på med naturprogram, tills jag inte längre orkade med mera intryck för den dagen, utan jag valde att göra kväller och krypa ner under täcket.
Låg sedan med ena handen på min systers feberheta axel och somnade till ljudet av morfinpumpens surr vid mitt öra.
Med känslan att hon där fick den lindring hon behöver för att inte lida.
Hon får absolut inte känna någon smärta eller oro.
Den sista tiden måste vara lugn och stilla....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 | |||||||
|