Direktlänk till inlägg 21 maj 2017
Det är nu 14 dagar sedan som jag satt vid min lillasysters dödsbädd....
Hela natten var jag vid henne och lyssnade på hennes ansträngda andning som hölls uppe av syrgasens väsande, metodiska ljud.
Sov korta stunder med ena handen på hennes arm eller hand, så hon skulle känna att hon inte var ensam.
Själv hade hon inte varit vid medvetande sedan 20 tiden kvällen innan.
Natten hade varit fridfull och det kändes rofyllt i rummet där hon låg.
Jag minns hur mycket tankar det for omkring i skallen på mig och hur jag förundrades över stillheten som rådde.
Vetskapen att min lillasyster snart skulle lämna oss för att gå vidare utan smärta, ångest och oro i sin av cancern, sargade kropp gjorde mig förtvivlad och samtidigt lättad.
Hon hade kämpat i så många år med sin psykiska ohälsa och nu hade cancern valt att ta henne bort från allt ont.
14 dagar sedan....
Vi hann säga hejdå allihopa som var nära henne.
11.14 tog hon sitt sista, stilla andetag och sedan for hon iväg.
Bort från allt som gjorde så ont.....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 | 6 |
7 | |||
8 | 9 |
10 | 11 |
12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 |
17 |
18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 |
30 |
31 | |||||||
|