Efter en lång och effektiv arbetsdag, trampade jag till gymet och körde en timme på crosstrainern.
Rejält motstånd och backe.

8 km blev det.

Avslutade med 1 km rask promenad på löpband innan jag svettig och nöjd cyklade hem till dusch och soppa med knäckebröd.

Rejält medtagen. Kroppen hade fått sig en genomkörare som kändes.
Jätteskönt!
Träningen ger ju ingen effekt om man inte ökar på och pressar mer för var vecka som går.

Plockade lite hemma innan det var dags för kväller.
Sambon kom hem från sin delade arbetsdag vid 20.30 tiden

Fick igår veta att delar av min släkt anser att jag tog hand om min lillasysters begravning och dödsbo pga att jag har dåligt samvete för att jag inte hälsade på min syster så ofta, som tydligen De ansåg att jag borde gjort.

Väldigt intressant att få till mig på omvägar, vad som pratas bakom ryggen.

Vad är det för fel på folk?
Varför kan inte var och en sköta sitt eget liv och sopa rent framför sin egen dörr, innan man hugger dolkar i ryggen på någon annan?

Vad jag och min syster hade för gemenskap och förhållningssätt till varandra under det liv hon fick här på jorden, har Ingen annan än hon och jag att göra med.

Jag förstår inte varför jag måste hängas på detta vis bara för att jag inte dansar efter andras pipa?

Vad har jag gjort dessa människor för ont?

Varför kan de inte ärligt komma till mig och prata direkt, istället för att jag skall behöva få det kastat i ansiktet såhär.

Hade jag vetat detta så hade jag nog agerat annorlunda med allt, för något dåligt samvete bär jag då Inte.
Varför skulle jag det??

Kanske är det andras dåliga samveten som skiner igenom på detta sätt....

Är det så... Gör något konkret av det och sprid inte en massa egen dynga!

Jag förstår att jag är tacksam att sparka på, det har ju alltid varit så.
En människa som bestämt sig för att gå egna vägar och inte dansa med flocken, får ofta ta andras skit.

Det är tur att jag är stark!

Men detta gör ont, förbannat ont inom mig.
Ni har lyckats sänka mig en stund, för jag förmodar att det är syftet med detta snack.

Jag levde tills igår i tron att jag gjorde någonting bra, någonting värdefullt som hjälpte alla andra i sorgen och förtvivlan över min systers bortgång.
Men detta är beviset för att så inte är fallet.

Det viktiga för mig idag, är att min syster fick en vacker begravning, en underbart rofylld gravplats och att hennes barn och vår mor fick sörja ifred, istället för att jobba med det praktiska, allt för mycket.
En viss delaktighet var ju nödvändig.

Jag tycker om att hjälpa i den mån jag själv bara kan och orkar med.

Känns vidrigt att få sådant här spakat i magen innan allt ens är klart.

Jag sörjer också!
Men mina känslor har väl inget värde nånstans.....

Varför måste det finnas så mycket ondska i människor????
Jag bara undrar