I Lördags straxt efter att jag gått upp, åkte jag till Ramnäs och hämtade mitt barnbarn.
Handlade först lite gottigheter med till hennes mamma som skulle ha en helg i vila.
Hon behövde få sova och bara vara, utan måsten, åtminstone ett dygn.

Lillan och jag åkte tillbaka till Västerås och det första vi gjorde var att tända ljus på min systers viloplats.
Hälsa på henne snabbt med Lillan.

Sedan hemåt där mitt minsta barnbarn kom med sin mamma.
Hon lämnade sin bil kvar då hon skulle ut med en tjejkompis. De skulle äta gott, shoppa och bo på hotell i Uppsala.
Också de två komma ifrån ett tag från barn och vardag. Bara vara och vila.

Jag och småttingarna gick upp till mitt.
De fick packa upp sina kramdjur, kläder och allt som var med.
Vi såg till att äta mellis rätt snart.
Jag hade inte ens ätit frukost.

De pysslade med sitt ett tag och sedan gick vi ut för att kolla in de lekparker som fanns i närheten.
Först var de på den lilla nedanför min balkong.
Det under tiden som jag grejade på balkongen. Hade de små under uppsikt. Litar inte på folk i den här staden.

Säkrade upp nätet och satte upp lite blomkrukor.

Sedan traskade vi bort till skolan och den lekparken är ju så tråkig.
Sökte oss åt andra hållet en bit och hittade en toppenbra lekpark.
De gungade, lekte med tåget där jag också var med, åkte ruschkana, lekte kull och for omkring, klättrade och klängde.
Full fart hela tiden

Snart var det dags för lunch.
En sen lunch då vi var ute i ett par timmar.
Skönt vårväder så det var toppen med utelek.

Gick hem och kokade spaghetti till min egen köttfärssås.
Barnen åt med god aptit.

Vi byggde koja under köksbordet.
Bäddade mysigt därinne.

Sedan stack vi ut en gång till då det var så kul i lekparken.
De busade i två timmar till innan vi gick förbi kvartersbutiken och köpte glass.
Kom hem och fikade.

Medans barnen lekte med sitt började jag förbereda smörgåstårtorna jag skulle göra under söndagen.
Koka ägg klart och strimlade purjolöken.

Barnen busade i kojan, lekte med Nova.
Fick sitt lördagsgodis som jag hade klart i deras glasskålar i vitrinskåpet.

Dessa skålar måste jag sedan ladda med något gott varje gång barnen är här hos mig
Det är tradition från mina barns farmor och farfar.
Ladda skålarna var jätteviktigt.

Kvällen kom och småttingarna kröp i pyjamas. Borstade tänder och skulle sova i kojan.
De var i den ca 30 minuter, sedan kom de och lade sig hos mig.
Jag hade redan bäddat åt dem.
Misstänkte att kojan inte var så kul i mörkret.

Lillkillen slocknade direkt.
Lillan en halvtimme senare.
Fartfylld dag med mina hjärtegryn.
Så härligt att ha dem här.

En ny dag väntade.
Först sova en återhämtande natto

Igår fick jag veta att den känsla jag levde med under den tid jag var sambo med mitt x var sann.

Jag visste att han hade kontakt med andra kvinnor som han påstod var hans vänner och som behövdes i hans liv för att byta tankar med.
Det trodde jag på i början.
Vänner behöver vi alla och bara för att man går in i ett förhållande, behöver ju inte vännerna elimineras.

Det var ju bara så att denna vänskap var så märklig
Dessa vänner fick större och större del av den tid som egentligen hörde till vårt gemensamma liv.

Vårt liv blev mindre och mindre till att han till sist ansåg att han inte ville uppta min tid och mitt liv med sina problem.

Han "räddade" mig så att säga från att behöva vara den som bar honom i alla hans kaotiska ställningstaganden i livet.

Det är jag ju idag tacksam för.
En destruktiv människa är inget alternativ för mig.
Det har jag redan skrivit om här i min blogg flera gånger.
Han gjorde mig en tjänst genom att lämna det som var Vi.

En gång trodde jag att han var min bästa vän. Den vän som jag kunde lita på, prata med om allt och luta mig emot när livet var jobbigt.

Nu vet jag bättre.
Ett lögnaktig mytoman är ett bättre uttryck på denna person.
Han tycker att världen är emot honom i allt och att han måste slå sig fram i allt.

Ja, det förstår jag!
Ingen orkar med en destruktiv lögnhals.

Jag var så naiv att jag fortsatte hjälpa honom, trots det han gjorde.
Checkade av hur han mådde, letade bostad åt honom, ringde och pratade med honom och försökte stötta på alla vis.

Lyssnade när han berättade om hur livet var emot honom. Hur han stod ensam med sina problem.
Erbjöd honom min vänskap, trots att han gjorde det han valde att göra.
Jag fanns ändå, fast han gjort mig illa.

Igår fick jag veta att han nu bodde ihop med en av de kvinnor som han påstod var en av de vänner han hade.
De har under hela den tid från han flyttat, umgåtts.
Inte med ett ord har han nämnt detta till mig.
Hållit det hemligt.

Jag har fått det som en anklagelse från honom flera gånger att min oro och jobbiga känsla med dessa kvinnor var bara dumt och utan grund.
Att det var Mig det var fel på.
Han gjorde inget.
Han var ett offer i detta bara.

En sista spark i ryggen känns detta som för mig.
Samtidigt en befriande bekräftelse på att min oro inte var fel.
Min intution stämde till punkt och pricka.

Min bästa vän och tidigare livskamrat är bara en stor lögnhals.

Det gjorde ont först, sedan blev jag arg och ledsen samtidigt.
Nu är jag mest bara lättad och småförbannad.

Väntar in en skuld som han behöver lösa in först.
Bilen han kör har jag lånet på.
När dessa pengar kommer in så blir han bara en dålig erfarenhet i mitt liv och jag vandrar stolt vidare med högburet huvud.

Min intuition kommer jag att lita på till fullo hädanefter.

Den människan lägger jag bakom mig och det så snart som möjligt.

Jag är värd såååååå mycket bättre i mitt liv.

Eller vad tycker du?
Visst är jag :)