Jobbade nästan hela förra veckan till sena kvällar.
Nu ska jag ställa om mig för att jobba jättetidigt istället och har svårt att sova.
Jag är ju morgonpigg men mår inte så bra av såna omkast det blir.

Nu ska jag upp 2 på natten och i Fredags kom jag till depå samma tid efter kvällsjobb.
Har ju varit ledig lördag söndag men fått lov att sova längre om mornarna då det inte funkat att somna tidigt, fast jag fösökt.
Behövde ju ställa om dygnsklockan.

Somnade vid 20 tiden igår kväll och vaknade straxt efter 23 igen.
Ligger nu vaken och vet att det snart är dags att kliva upp.
Behöver vara i Västerås 3.15 för att åka i depåbil till depån i Bålsta där bussen står.
För att sedan köra den tom till Cityterminalen i Stockholm och börja körningen med tågresenärer där

Lång dag följer
Är inte hemma igen förrän tidigast 18.30 ikväll. Samma tider sen på tisdagen
Borde funka att somna bättre ikväll tidigt

Sen blir det omkast igen onsdag.
Kör då sen Eckerö.
Börjar vid 10 på förmiddagen och kommer hem igen vid 2 tiden på natten.
Kropp och knopp tar stryk av dessa kast.

Men men.... Snart är det ju slut
Den 7/8 har jag ju inte min fasta tjänst kvar längre. Då vet jag inget om när nästa arbetstillfälle blir.

Dagen då jag måste anmäla mig till A kassan för första gången i mitt liv.
Sen om jag behöver A kassan återstår att se.
Covid19 styr allt.
Viruset har tagit allt bussresande ifrån oss.

Ingen vet om och när livet återvänder.
Saknar mina riktiga beställningskörningar.
Kanske återkommer de aldrig mera.
Ingen vet...

Inte konstigt att jag har svårt att sova.
62 år i vår och snart arbetslös.

Fotot är taget i torsdags natt då kollegan och jag måste tanka vid en Preem mack i Barkarby då pumpen på depån inte fungerade.

Den natten blev extra sen pga av detta moment. Måste ju ha bränsle.