För mig innebär det att jag ständigt har fotspår vid min sida,att jag aldrig är ensam.
Det känns oerhört tryggt.

Min tro syns inte utåt,den märks inte om man inte vet om det.
Jag lever precis som andra människor.
Skrattar och gråter.
Är arg ibland och till och med använder svärord.

Min tro är ingenting som jag prackar på andra människor.Pratar inte om det mer än de gånger som Gud och tron kommer på tal i något sammanhang.

För mig innebär min Gudstro att jag känner mig trygg,vilar i Guds famn i både glädje och sorg.
Det känns fint.

Det har inte alltid varit så....

Som barn var jag starkt troende och gick i Söndagsskola som det hette på den tiden.
Berättelserna ur Bibeln var spännande och ibland nästan lite skrämmande.
Jag hade en Faster i Finland som levde i stark tro och hon pratade ständigt om Guds vilja och kraft.
Hon läste ur sin Bibel för mig och jag förstod inte mycket av det hon sade,men såg att det gjorde henne glad,lugn och trygg.

Jag konfirmerades...
Det gjorde ju kompisarna så det blev en fullt naturlig grej att hänga på.

Då hade jag ganska nyligen mist min far som var min trygghet i livet.
Mitt ankare i tillvaron.
Jag var endast 12 år när han lämnade jordelivet.
Han endast 35 år gammal.
Mitt liv fick en helomvändning.
Från att vara ett barn fick jag över en natt i stort sett,bli vuxen och axla familjens överlevnad då mor rasade fullständigt och vi stod själva i vårt nya fosterland som vi kommit till 7 år tidigare från Finland

Mor och mina två syskon 7 och 2 år gamla.

Jag tyckte då att Gud var hemsk!
Hur kunde han göra så mot oss?
Vad hade vi gjort för att bli staffade så hårt?
Vad hade jag gjort?
Jag letade efter fel jag begått för att få sånt straff....
Gud måste hata mig för något jag gjort,var min tanke där mitt i sorgen och kaoset.

Vuxna släktingar klappade mig på huvudet och sade att jag inte skulle gråta,på min fars begravning.
Jag skulle inte vara ledsen,allt skulle ordna sig.
Gud fanns med oss sade min Faster...
Jag förstod ingenting?!
Hur kunde Gud finnas med oss när han tagit min pappa ifrån mig?
Hur menade hon?
Jag svalde gråten,bet ihop och var stark..

Jag frågade aldrig utan jag var arg på Gud istället,jag hatade mig själv för att jag säkert gjort något ont för att förtjäna det straff Gud gav mig.
Jag var arg på pappa som lämnat oss ensamma...arg,ledsen och förtvivlad.
Fylld av ångest över hur allt nu skulle bli..
Livet blev därefter,hatet till mig själv styrde,jag började skada mig själv.

Jag hatade min spegelbild...
Slutade äta...svalt,kräktes och mådde fruktansvärt dåligt.
Rasade i vikt...säkert 20 kg på några månader bara...
Ingen såg hur jag mådde.Låtsades vara stark för familjens skull.

Mamma fick stöd och hjälp av vänner.
Hon reste sig ganska snart efter pappas bortgång.
Hon lärde sig svenska så hon kunde axla ansvaret för familjen.

Ingen frågade hur vi barn mådde!
Ingen såg oss.

Var fanns Gud i den stunden?
Under de åren då vår familj kämpade för sin överlevnad.

Livet fortsatte på det viset.
Då pappa lämnat oss lämnade också kärleken,kramarna och värmen oss.
Kvar blev kamp,kyla,krav och enorm bitterhet från mors sida.
Vi levde i det med förståelse..hon var bara 34 år när hon blev lämnad ensam med oss.

Åren gick.
Mycket vatten rann under broarna.
Mitt liv präglades av den tiden enormt och jag vill inte gå in på allt som åren bar med sig,utan det jag vill få fram nu hur stark min tro är.

Att ha fullkomligt hatat Gud och mig själv så har jag lyckats klättra dit jag är idag.
Vägen har varit lång och väldigt smärtsam många gånger men allt det jag upplevt och gått igenom har skapat den person jag är idag.

Stark,trygg och glad.
Med en livsglöd som ger mig själv och min närmaste omgivning energi.
Jag älskar mitt liv som är idag och min Gudstro bär allt detta.

Livets pussel har lagts på plats.
Jag lever här och nu och vet inget om morgondagen:)
Det känns kanonfint!

Jag har blivit vän med mig själv,förlåtit allt ont som skett mig och gått vidare.
Människor som tagit min kraft och sugit min energi har jag valt bort.
Nya dörrar står öppna,murar rivna och livets puls finns redo för vidare steg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...