Idag blev jag så kvar här på Öland med Titti katt efter att yngsta dotter med familj åkte hem.

Det blev jättekonstigt!
Jag kände mig så fruktansvärt övergiven och ensam att jag bara gick omkring och gjorde ingenting.
Såg till att äta lite,drack kaffe.
Var ut på Facebook och pratade med vänner på nätet.
Inget hjälpte...jag var riktigt ledsen!

Min tid här på Öland är inte slut på långa vägar...har nästan 3 veckor kvar av min vistelse här.
En vistelse som jag har längtat efter och sett fram emot.

Såg till att komma till ro och sov en timme ungefär medans åskan gick och det smattrade på husvagnstaket av regnet.
Var nog ganska trött efter för lite sömn inatt.

Vaknade till för en liten stund sedan.
Ute har regnet upphört och vinden torkar upp efter regnet.
Folk har börjar röra på sig runt sina husvagnar.
Misstänker att många tycker att det är bra med en mellandag från den strålande solen och starka hettan.

Känslan inom mig var kvar fast mera som en fråga...som att sömnen hjälpte till att få klarhet i hjärnan.

Jag har ju efter mitt sista avbrott från kärleken jag levt med och krånglat med,under många år,hamnat inne i en process av total frigörelse från människor som inte tillför mig någonting.
Har helt enkelt raderat ut energitjuvar som jag inte finner någon mening med att ha kvar i min närhet.

En sådan sak gör man inte bara hursomhelst och sedan rycker på axlarna och går vidare.
Det behöver bearbetas inom mig och sedan sakta men säkert läggas åt sidan.

Likaså hamnade jag i tanken och känslan ...ska jag verkligen leva ensam resten av mitt liv för att jag inte litar på en mans kärlek...?
Ska jag verkligen tillåta detta?

Svaret är nej!
Det tänker jag inte göra.
Jag vet att kärleken finns även för mig någonstans.
Det som behöver göras,är att jobba bort misstänksamheten inom mig.
Våga öppna hjärtat som jag trodde att jag redan gjort...men så var det inte.
Så fort en man visar ett närmare intresse för mig så börjar skyddsmuren byggas upp...sten för sten.
Så ska det inte vara om jag ska kunna leva som en fri själ med mig själv.

Så där sitter jag ...med den insikten.
Det finns en del att jobba med.
Det kommer jag att göra:)

Saknaden av min familj har avtagit och jag vet ju att de återvänder till helgen.

Denna dag ska jag bara ägna åt vila och imorgon börjar så resten av min semester:)

Jag har precis som alla andra människor rätt att trilla ner i gropar längs livets väg,mitt hjärta är inte gjort av sten:)

Jättekul!
Nu när jag har tid att skriva lite mera då jag har semester så har intresset ökat för min blogg:)
Det är jätteskoj!

Att följa en annan människas liv kan nog i mångt och mycket vara ganska intressant.
Man kanske jämför med sitt eget liv och sitt eget tänk.
Kanske får ideer till att göra något mera av sitt liv,våga mera.
Eller rent av använda en blogg som en sorts bok,en livsberättelse i steg.

Jag följer själv ingens blogg utan ägnar mig åt att leva själv istället och blogga om det.
För mig känns det fullt naturligt att skriva om mina tankar och förehavanden.
Jag har skrivit dagbok ända sedan jag lärde mig skriva.

Självklart hänger jag inte ut allt i mitt liv för allmän beskådan och heller inte någon annans liv.
Jag är noga med bilder...frågar alltid om det är ok.
Likaså skriver jag inget illa om någon eller går till personligt angrepp mot någon.
Helt enkelt petar ner mina tankar i text.

Tack alla ni som följer mig:)
Jag lovar,det kommer att ske mycket spännande i mitt och Titti katts liv framöver.
Vi tar en dag i taget och lever i nuet.

För som sagt...ingen vet hur morgondagen ser ut
Så LEV NU <3

Vaknade jättetrött till mobilens glada väckningspinglande.
Kändes riktigt motigt i kroppen och hjärnan att gå upp.
Blev sent igår då mina kära grannar hade fest och det var livat länge:)

Det är jätteskoj att de har kul,vill absolut inte ta ifrån dem det roliga.
Vi har ju alla ledigt och semester på våran gata på campingen.
Lät härligt när de skrattade och skojade:)

Min yngsta dotters familj packade under kvällen för hemfärd idag,deras semester är slut för sommaren.

Vi skulle ha givit oss ut på en kortare strandpromenad men hon var för trött,som jag:)
Så vi avstod.

Bryggde på kaffe och tände ett ljus.
Gav min älskade sambo Titti,hennes frukost.
Hon njuter de gånger jag blir kvar i sängen extra:)
Då ska det pussas,klappas och kramas.Vi småpratar och hon svarar:)
Hon är så gullig min lilla livskamrat.
Vi har hängt ihop i 14 år.

Ute är det molnigt och det känns lite skönt med en mellandag från solen.
Det har ju varit varmt och stundtals gassande hett de sista dagarna:)
Fantastiskt semesterväder.

Ser ut att kunna bli regn idag.
Bra för familjen som ska hem för då känns det kanske inte lika motigt att åka.
Hade det varit sol och bad så har det varit jobbigare att lämna sommarparadiset.

Titti sitter ute i förtältet och pratar med någon:)det är troligen småfåglarna på tält och husvagnstaket som hon diskuterar något med.

Vi har dörren öppen ut i tältet och det är svalare idag,blåser lite.
Skönt att bara sitta här och må gott:)
Till tänt ljus.

Tänker på mina kommande veckor som är fyllda av aktiviteter av olika slag.De veckor jag har kvar av min semester här på Öland.
Tittis och min tid:)

Nu har hon lagt sig tätt intill mig och spinner förnöjsamt.
Min lilla Älskling:)
Jag är så glad för varje dag vi får tillsammans hon och jag.
Tacksam för att det finns möjligheter att leva vidare trots sjukdom.
Hon har ju diabetes min lilla.
Jag ger henne Insulinsprutor varje dag.
Ser på henne hur hon mår och de dagar då det var livat här hos oss i vagnen med lilla barnbarnet,fullt stoj nästan dygnet runt,så visade hon sin godhet,klokhet och kärlek till sina nära.
Hon hade en ängels tålamod trots lite ryck i pälsen och hårdare klappar som det blir från en 10 månaders bebis:)
Hon är underbar!

Hon har ju varit med så länge att hon vet att ingen vill henne ont.
Jag litar på henne också,att hon inte slår tillbaka.
Hon kan säga till på skarpen och sedan går hon istället för att göra något.
Hon förstår.

Nu håller hon span på en fluga som sökt sig in i husvagnen

Flugsmällan ligger bredvid henne:)

Nu ska jag ta mig den andra koppen kaffe för idag och planera min dag lite,men bara lite:)för detta får vara en lite mellandag totalt sett:)

Drällaruntochgöraingenting kanske:)
Behövs sådana dagar också i livet