Imorse vaknade jag jättetidigt av att morsan var uppe, på toa.
Hörde hennes besvikna röst när hon sedan konstaterade att det bara var 30 minuter kvar tills hon skulle gå upp för att börja jobba.

Så vi tände ett ljus och småpratade en stund i sängen innan det var dags för Sheba och kaffe.

Morsan var väldigt trött för hon har nu jobbat många dagar med långa pass och mycket körningar.
Hennes oro för min hälsa har också tagit på henns krafter.
Min älskade morsa <3
Hon och jag är ett team.

När hon åkt kurade jag ihop mig på soffan och fortsatte sova.
Många timmar.Var bara på toa ett par gånger och åt lite i köket.
Känner mig ganska törstig för morsan har inte riktigt vågat öka på insulinet för fort.
Bättre så än att jag får insulinkänning och mår pyton.
Det kommer att vara i balans under veckan.

När sedan morsan kom hem på eftermiddagen så var jag pigg och lite hungrig.
Jag fick min spruta och go gourmetmat som husse kom med i Söndags när han var hit till oss.

Jag släppte inte morsan ur sikte på flera timmar när hon kommit hem.
Vi hade mycket att prata om.
Morsan är så glad och tacksam över att jag mår bra igen att hennes tårar rinner när hon smeker min päls och kramar på mig.
Det är så mysigt att kramas, men inte för länge...jag bestämmer hur långa kramar det blir.

Den kurrande motorn inom mig går hela tiden nu när jag mår bra.
Livet är härligt!

Men jag blir trött emellanåt och drar mig lite åt sidan då och kurar ihop mig som en räv

Nu är det kväll och vi har soffan som huvudkvarter till det är dags att sova natt.
Då ska jag krypa in under täcket:)

När jag kom in på rast efter första körningarna idag, väntade ett helt gäng med nybakade, väldoftande Semlor på jobbet.

Underbart!
Precis vad jag behövde i stunden efter timmar av intensivt arbete.

Det enda som fick mig lite fundersam var lappen som satt på kartongkanten.
Vi fick Semlor för vi var så duktiga....
Ehh....ok?!
Duktig är ett ord som jag inte direkt är kompis med.För mig ger ordet dålig smak i munnen.Ett ord som känns som en klapp på huvudet.
Duktig du är! Klapp Klapp!

I mina ögon har vi Alla samma värde som människa.Vi sitter i samma båt och ror skeppet tillsammans.
Vi är värda, utan att behöva vara Duktig.

Jag valde själv att formulera om det som stod på lappen till:

En Semla till Dig för att Du är värd det, varsågod!

Det kändes mycket bättre att tänka så när jag med god aptit mumsade i mig den underbara, färska och fluffiga Semlan.
Kände att jag verkligen hade förtjänat den.
Jag var värd att få sitta där och mumsa på godsaken :)

Tack Västerås Lokaltrafik!

Alla är vi värda en klapp på axeln då och då från dem vi jobbar för.
Jag är själv oerhört stolt över att vara en VL are:) vi är proffs på det vi gör och de flesta av oss har själva valt det yrket.
Att vara Bussförare.

Jag älskar mitt arbete och det innebär inte att det ständigt är en dans på rosor.
Vissa dagar kan vara ett rent helvete och jag önskar i dessa stunder att jag valt ett annat yrke.
Dagar då allt är emot en och bara krånglar.Kunder som är elaka, bussar som jävlas och du har lust att bara dra i handbromsen, resa dig upp och gå därifrån.

Men de dagarna är få som tur är.
Du vet att nästa dag kan bara bli bättre och att du bär din uniform med stolthet och glädje.

Jag är stolt!
En gla o go busschaffis :)

Det låter kanske som att jag är otacksam.
Så är det inte!

Jag är glad och tacksam över att vi får denna bekräftelse och lite uppmärksamhet.