Det känns så grymt bra med känslan att snart kunna stänga min egen dörr och bara vara mig själv.

Nu är det ju i stort sett bara drygt ett dygn kvar.
30 timmar till flyttbilen kommer och vi kan lasta in allt jag äger och köra till min lägenhet:)

Känns som det är i en behaglig tidpunkt i mitt liv också, då jag hunnit landa och bearbeta allt efter den förra, på gränsen till, katastrofala satsningen på arbetsplats.

Har hunnit nu under min influensamånad, tänka, sortera intryck och upplevelser.
Komma till insikten att jag faktiskt inte gjorde något fel, som trodde så starkt på denna nysatsning.
Gav mitt yttersta för att räcka till och det bar sig inte bättre än att allt bara vara en illusion.
En satsning som var så illa igenomtänkt att den lilla människan kom ikläm.
Hade inget annat värde än att inkassera siffror i statisktik.
Allt annat var oviktigt!

Nu har jag kommit över detta och kan skratta åt den helt bisarra situationen som allt blev :)
Jag lärde mig en läxa, att inte lita på det som blänker och glimmar, som lovar mer än det kan hålla.

Sånt händer ju då och då i livet.

Allt detta fördröjde mina möjligheter till att få tag i ett boende.Jag hade intr orken att satsa på sökning av det också, samtidigt som arbetslivet kraschade och ekonomin kom i gungning.

Nu ligger allt där...tillrättalagt!
Bearbetat och klart.

Min nya arbetsplats är härlig och jag trivs verkligen, mer och mer, vartefter jag lär mig rutiner och sätter mig in i allt.Skapar struktur och hittar min plats på Swebus.
Här hör jag hemma:)
Tryggt och stabilt.
Självklart inte problemfritt det heller, men det vill jag heller inte ha.
Det som lever och verkar, det kräver sina krafter till att hitta strukturer.
Alla måste fungera som en helhet, tillsammans.

Så om en drygt dygn kan jag stänga min dörr, om mina saker, mitt liv och allt jag står för.

Jag älskar min familj men det var inte meningen att vi skulle boa så länge under samma tak.
Skulle flyttat redan innan årsskiftet.

Märkte ju på de saker som jag tagit fram för att få vardagen att fungera.Det skulle inte gå över i vinter, vilket det gjorde.

Snart kan jag packa upp allt jag behöver och ge det sin egen plats.
Kläder, mina tillhörigheter som jag känner att jag vill leva bland.
Min egen tv i mitt eget vardagsrum.
Min soffa som jag kan slappna av i och bara vara som jag själv vill.

Bjuda hem de människor jag vill ha i mitt liv.Fika, mat och bara sitta och prata i lugn och ro.

Det är inte förrän man är utan vissa saker och rutiner som man förstår att sakna dessa:)

Jag kommer alltid att vara tacksam över denna möjlighet jag fick till att bo här dessa månader.
Närheten till min dotter och mitt lilla barnbarn.
Guldtid i tillvaron!

Sålänge jag hade husvagnen att vara i så funka det hur bra som helst.
Jag hade mitt liv där.
Med Titti katt.

Nu är också hon borta och det är för mig en stor sorg och saknad.
Det kan också då kännas som ett bra steg, i det nya boendet.
En nystart utan min lilla sambo.
En oas att kunna sörja henne ifred.

Rummet jag nu boar i är fylld av sorgen efter henne.
En tomhet som gör så ont i mig.

I det nya har hon inte funnits...så allt kommer in i en ny dimension.
Jag kan börja om där och låta henne leva i ett vackert minne.

Min älskade lilla livskamrat!

Mina tankar här och nu, mitt i natten...de är glada, förväntansfulla, lite sorgsna och mitt i allt jättespännande:)
Min nystart i livet, igen!

Nu vill jag landa i trygghet och idissla de senaste årens satsningar.
Mitt prästkall som inget blev av.
Min satsning på att leva med C i Örebro...vilket visade sig vara helt fel.
Språnget därifrån och mitt liv med husvagn och bil.
Mitt Öland som blivit en stor kärlek och källa till energipåfyllning.
Skuttet in i nya jobbet och snabbt bort därifrån igen, till det som är idag.

Husvagnen och bilen finns kvar :) mina njutningar.
Säsongsplatsen på Öland som står betald och klar, bara väntar på våren.

Allt detta vill jag lägga till handlingarna och bara låta livet flyta på.Jag har drömmar och visioner som ligger framför mig:)
En tillvaro som jag med tiden får se hur den blir.

Straxt kommer strukturen in i mitt liv igen.Boende, närheten till mitt arbete.
Min egen vardag:) som jag längtat efter ett tag nu.

Få tillbaka hälsan helt och med den även orken.Träningen
Den goda sömnen och glädjen.
Gnistan och spraket i mina ögon:)
Närheten till kyrkan, som jag tappat helt den senaste tiden.

Hitta mig själv igen och få landa i själen.
Allt har bara rusat fram nästan hysteriskt ett tag.
Jag har själv inte hunnit med.

Så att stänga min egen dörr....på Måndag efter lunch någon gång:) kommer att kännas underbart!!
Min egen dörr om mitt eget liv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...