Tisdagen blev en dag som gav både stor glädje, många hesa skratt och på det stelfrusna fötter och hostan riktigt jobbig ....

Jösses....
Börjar känna mig som att jag har lust att sätta mig mitt på golvet någonstans, sluta ögonen och bara låtsas att allt som jag kämpar med just nu bara kunde försvinna.

Att jag sedan kunde öppna ögonen, andas fritt utan att hosta eller med pip i luftrören.
Att vara pigg igen och kunna njuta av mitt härliga arbete och den kommande flytten.

Mina härliga kollegor och jag satt och skrattade så vi kiknade på rasten.
Vi är lika tossigt knäppa hela gänget och jag bara älskar det.

Skrattet gjorde att jag började hosta igen så jag nästan kräktes och då skrattade vi ännu mera:)

Jag låter som en sprucken pinkpotta när jag pratar.

Hade fel på värmen i första bussen jag tog ut imorse så den blev inte varm förrän på Arlanda för kunderna och framme vid mig var det kallt.

Via trafikledningen fick jag så köra den till verkstaden och tog ut en Ax buss istället och lånade.
Den var så härligt varm och go.
Tycker jättemycket om Axelssons bussar.De är så välskötta och snygga

Kunderna lika förtjusta de också över den lilla skönheten.

Slutade vid 15.30
Åkte och köpte syrsor åt min spindelgumma.
10 stycken fick hon till middag.

Kom hem jättetrött!

På med kaffe...rostbröd.
Packade vidare på mitt rum.

Var i kontakt med lägenhetsinnehavaren som nyss kommit hem från sin resa.
Får se om jag kan börja flytta i helgen...

Vore toppen!

Detta segdragna elände har ingen ände.

Hör nu hur vänner kroknar med influensasymptom och min egen familj går på penicillin för öroninflammation.

Samma sak överallt.
Huvudvärk, ledvärk och kraftig nästäppa och tjocka luftrör.
Hosta och halsont.

Mitt eget kvarstår med kraftlöshet och halsont.
Hosta som sliter i luftrören så tårarna rinner.

Var så trött efter en riktigt tuff och rörig arbetsdag igår att jag bara satt i min svinkalla bil på vägen hem och lät tårarna rinna.
Jag var helt slut!!

Var in och handlade sådant som mina sjuka töser hemma behövde.
De är så mycket värre därann och helt utan hjälp.
Lillungen är bara en svag skugga av sig själv så jag hoppas att penicillinet gör verkan snart.
Hon är så liten och späd sen innan redan.
Hennes mamma kämpar på trots att hon är lika sjuk själv.

Nu är det dags för en ny arbetsdag och jag ber om styrkan att orka.
Min bil skall in på verkstad efter jobbet och äntligen få bakbromsarna fixade.

Hur jag sedan fixar det ekonomiskt, visar sig.
Känner sådan oro över den biten.

Nåja...det löser sig på nåt vis.