Ligger här i min säng, borde sova.
Ska gå upp om knappt 6 timmar och bege mig till Uppsala, för att jobba i över 12 timmar.

Tankarna snurrar i mitt huvud....

Funderar på de människor jag känner som mår dåligt i sig själv.
Hur beroende vissa individer gör sig av sina nära, sin partner, sina barn.

Människor som inte har styrkan att bära sina egna liv, utan måste ha någon annan att leva igenom.

Som inte har någon egen identitet.

Jag värnar mycket just om mitt eget värde.Jag är glad och lycklig över att vara just den jag är.
Kämpar med mitt och strävar framåt, trots motgångar.
Självklart vill jag ha mina nära och vänner hos mig i både glädje och sorg, men jag står inte och faller om jag bär ensam.

Tvärtom så ökar det min viljestyrka.

Sedan har jag också lärt mig att tillåta mig falla, krascha fullständigt om så blir.
Att tillåta sig vara svag är ingen svaghet, utan en stor styrka.

Steget ur ett nederlag är ju alltid ett steg av styrka och framåtsträvan, oavsett hur litet det än är.

Jag lever i tron att man inte skall göra sig beroende av någon snnan människa.
Även fast kärlek finns så måste det egna få finnas.
Egentiden och egenvärdet måste leva i gemenskapen.

Man får aldrig ge sig in för att härska eller kräva en massa från den man lever med.

Fungerar inte kommunikation utan härskarteknik, krav och hot så är det gemensamma inget att bygga på.
När livet bara suger och det blir ett enda dystert molntäcke över tillvaron.
Då är det dags att ge livet en chans på olika håll.

Offerrollen träder ofta in i sådana lägen också.Man talar om åren som gått som ett offer man gjort för den andre.
Man är ju två i en relation...
I sådana fall har ju båda offrat tiden som gått.

Så många, mår så dåligt till ingen som helst nytta.
Livet bara väntar på att få levas om man själv är mottaglig för att tillåta sig göra det.

Jag lever själv som en stark individ efter mina kraschade relationer.
Har byggt en styrka ur nederlagen men heller inte tillåtit mig att stanna kvar i något som inget tillför.

Jag vill må bra och jag hoppas på att en dag få med kärleken på samma färd i livet.
Livet är nu, här, idag...ingen vet nåt om morgondagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det blev en tidig väckning denna morgon. Redan innan 3 var jag uppe och packade ner det sista i resväskan. Tog mig en kopp kaffe, bäddade sängen noga och klädde mig i bekväma resekläder. 3.50 satte jag mig i bilen och styrde mot Arlanda. Tanka...

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...