Alla inlägg den 1 mars 2018

Av Sirpa Niva - 1 mars 2018 12:16

Gjorde ett sånt där larvigt test på Fb med foto på mig själv.
Det är bara så att jag sällan lägger ut bilder som jag ser "normal" ut på och nu i testet blev det ordenligt vridet :)
Skrattade så jag trillade av stolen nästan.

Mittersta fotot är det jag lade ut. Där är huden utslätad och tjusig, annars orginal.

Visst är jag söt :) :)

ANNONS
Av Sirpa Niva - 1 mars 2018 10:49

Vaknade innan väckningen imorse.
Hade tvättstugan 7.00 så det var bara att pallra mig upp, ladda kaffebryggaren och traska ner med tvättkassarna till tvättstugan i källaren.

Sorterade och körde igång alla tre maskinerna. Upp igen till min nyss uppstigna käresta. Försåg oss med kaffet och frukost.

Ringde min chef om dagens avsaknad av jobb. Vi gör ett byte med Lördag då vi skall ut på linjekännedom till Stockholm, Solna, Cityterminalen och Junibacken.
Jag jobbar då istället och ledig idag.
Passar mig bra.
Har att göra ändå med hem och hjälpa dotter.

Hämtade upp första laddningen tvätt och hängde upp hemma.
Väldoft och välbehövlig fukt i det torra då elementen gasar på för fullt.
-12 ute idag så det behövs ju värmas i bostäderna.

Tog upp den sista tvätten innan jag hängde med kärestan då han skulle till gymet. Han fick släppa av mig vid Återvinningsstationen på Ängsgärdet.
Där plockade jag med tre buntar kompostpåsar, som varit slut i en veckas tid nu i vårt soprum.
Gick hem med dem och lade in på hyllan så grannarna får påsar också.
Tog hem ett gäng.

Jag är inte den som står handfallen utan löser problemen själv. Hyresvärden väntar nog en leverans då det var slut i bägge soprummen.
Nu har vi lite sålänge :)
Jag har svårt att kasta matrester i soporna. De skall bli biogas och inte kastas bort.

Gick sedan vidare utomhus i det vackra vädret.
Strålande sol och kallt.
Lite vind bara som inget gjorde.
Gick bort förbi badet mot Blåsbo och runt hem därifrån längs Vasagatan.
Full sol och jätteskönt.
Blev nog 3 km iallafall.
Kändes bra i kropp och knopp och jag var lite lagom trött vid hemkomst.

Bytte om till mysklänning och försåg mig med förmiddagskaffe.
Sitter nu och njuter av kaffet och hettande kinder, efter kylan ute.
Det doftar gott härhemma från all tvätt.
Straxt kommer jag att fixa lunch till oss, då älsklingen kommer från gymet.
Han ska äta, duscha och direkt i uniformen för att jobba 12.30

Jag själv ska sätta mig med kundmejl nån timme, vila lite innan dottern hämtar. Då blir det fullt upp. Hämta släp och bära dubbelsäng.
Tredje våningen hos henne, ingen hiss.

ANNONS
Av Sirpa Niva - 1 mars 2018 02:40

Nu är det natten till Torsdag och jag har tagit mig ut till soffan.
Somnade gott vid 21.30 tiden och vaknade vid 1 tiden av toabesök.
Blev lite för mycket kaffe igår och det driver ju vätska.

Kunde inte somna om då kärestan sågade kraftiga timmerstockar intill mig.
Lät honom sova utan att peta på honom och väcka.
Han behöver sin sömn min hårt jobbande älskling.
Den enda vecka han har som det är drägliga arbetstider för hans dygnrytm.
Sedan börjar hans plåga igen, med tidiga mornar.

Jag själv är förbryllad då jag inte fått någon körning imorgon, trots att jag har kördag.
Tänkte faktiskt jobba med supporten som jag inte hann klart igår.
Det var så mycket att hantera då.
Först på morgonen har jag bokat tvättstugan.

Lördag har jag utbildning av en ny linje för oss. Ja inte helt ny, vi har haft den ett tag, men den dras om i sträckningen och är schemalagd från 12/3.
Alla behöver lära sig den.
Även jag som annars sitter på Arlandagrupp.

Jag känner mig orolig inför framtiden.
Så mycket kommer att göras om och på ett sätt jag inte gillar.
Jag har inte så många år kvar att jobba och känner att jag vill ha trygghet utan stress och oro framför mig.
Stressen gör mig sjuk och så vill jag inte leva.

Kanske är det dags för mig att lämna bussbranchen helt, som jag nu funderat på ett par år.
Känns oroväckande just detta att inte ens få jobb på en schemalagd arbetsdag.
Nåt stämmer inte.
Vi har förarbrist och jag står utan tjänst.
Betalt får jag ändå eftersom jag anses vara dagbeordrad och full tid.

Tilldelas jag inget jobb så kan jag ju inget göra åt det. Vi har ju ingen bestämmanderätt vi förare.

Nåja, jag har jobb med det andra, så det ordnar sig.
Mitt liv står inte och faller av detta.
Sedan imorgon eftermiddag/kväll skall yngsta dottern ha hjälp att hämta en dubbelsäng.
Jag har hyrt släpkärra här i stan och hon hämtar mig vid 15.30 så vi kan plocka med kärran och hämta sängen.
Det kommer kosta mig enorm kraft att lyfta tungt och bära, så sent på dygnet då jag egentligen vilar.
Men jag är den enda hjälp hon kan få.
Ingen annan är tillgänglig.

Igår fick jag kallelser, två stycken till Fysiologkliniken för Lungtest och arbetsprov under belastning.
Det blir den 22/3 så jag hinner bygga lite mera kraft och ork.
Det skall noga undersökas om jag har något knas åt lyngorna och den läckande hjärtklaffens påverkan under fysisk ansträngning.
Trampa cykel med mask på mig och annan utrustning som mäter och har sig.

Bra att allt kollas upp.
Sedan har jag remissen kvar till öron, för tjutandet i mina öron.
Troligtvis har jag åkt på Tinnitus. Det är också något som påverkas av stress.
Ju tröttare jag är, dess mera tjuter det i öronen.

Får se när den kallelsen kommer.
Det är kö och väntetid till allting.
Jag har ju ingen brådska, då jag ändå jobbar och nästan fungerar som människa ändå.

Börjar bli ett praktexempel på hur stress förstör en människa. Sakta bryter ner och förgör.
Livet är förunderligt.
Det går mängder med människor i vårt samhälle och gör ingenting.
Driver omkring och lever på bidrag.
Sedan finns det vi som jobbar livet ur oss istället och som försörjer alla dessa som inte har någon ambition av att göra något själva för att bidraga till sin försörjning.
Nåt är helt galet fel i systemet.

Inga bostäder för våra ungdomar och lika dåligt med jobb.
Ändå dräller det in människor över gränserna hit som vi knappast har resurser till att försörja.
Varför kan vi inte få ordning på vårt eget först?
På omsorg, skola och äldrevård.
Sedan ta hand om övriga världen.

Vi har inte råd med detta, vi går redan på knä. Jag har inget emot att hjälpa, men inom rimliga gränser.
Bidrag är livet i vårt land, men inte för den egna befolkningen. Det är ju bara att se hur sjukförsäkringen fungerar för så många.
Du drivs som förvrvsarbetande in i sjukdom och ställs sedan utan det skydd du själv jobbat ihop till.
Det drabbar så oerhört många. När du är förbrukad kastas du på tippen.
Har inget värde nånstans.
Sverige, världens samvete.
Jösses! Vad är det våra förtroendevalda håller på med.
Brottslingar skyddas och daltas med medans offren förnedras och trycks ner.

Tankarna på att flytta härifrån till ett land med annorlund politik lockar.
Till ett land där du behöver ha intyg på att du kan försörja dig själv innan gränsövergång.
Tanken lockar.

Nu kommer sömntåget tuffande så det är dags att stänga igen hjärnverksamheten några timmar till.


Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9
10
11
12 13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se