Nu är det natten till Torsdag och jag har tagit mig ut till soffan.
Somnade gott vid 21.30 tiden och vaknade vid 1 tiden av toabesök.
Blev lite för mycket kaffe igår och det driver ju vätska.

Kunde inte somna om då kärestan sågade kraftiga timmerstockar intill mig.
Lät honom sova utan att peta på honom och väcka.
Han behöver sin sömn min hårt jobbande älskling.
Den enda vecka han har som det är drägliga arbetstider för hans dygnrytm.
Sedan börjar hans plåga igen, med tidiga mornar.

Jag själv är förbryllad då jag inte fått någon körning imorgon, trots att jag har kördag.
Tänkte faktiskt jobba med supporten som jag inte hann klart igår.
Det var så mycket att hantera då.
Först på morgonen har jag bokat tvättstugan.

Lördag har jag utbildning av en ny linje för oss. Ja inte helt ny, vi har haft den ett tag, men den dras om i sträckningen och är schemalagd från 12/3.
Alla behöver lära sig den.
Även jag som annars sitter på Arlandagrupp.

Jag känner mig orolig inför framtiden.
Så mycket kommer att göras om och på ett sätt jag inte gillar.
Jag har inte så många år kvar att jobba och känner att jag vill ha trygghet utan stress och oro framför mig.
Stressen gör mig sjuk och så vill jag inte leva.

Kanske är det dags för mig att lämna bussbranchen helt, som jag nu funderat på ett par år.
Känns oroväckande just detta att inte ens få jobb på en schemalagd arbetsdag.
Nåt stämmer inte.
Vi har förarbrist och jag står utan tjänst.
Betalt får jag ändå eftersom jag anses vara dagbeordrad och full tid.

Tilldelas jag inget jobb så kan jag ju inget göra åt det. Vi har ju ingen bestämmanderätt vi förare.

Nåja, jag har jobb med det andra, så det ordnar sig.
Mitt liv står inte och faller av detta.
Sedan imorgon eftermiddag/kväll skall yngsta dottern ha hjälp att hämta en dubbelsäng.
Jag har hyrt släpkärra här i stan och hon hämtar mig vid 15.30 så vi kan plocka med kärran och hämta sängen.
Det kommer kosta mig enorm kraft att lyfta tungt och bära, så sent på dygnet då jag egentligen vilar.
Men jag är den enda hjälp hon kan få.
Ingen annan är tillgänglig.

Igår fick jag kallelser, två stycken till Fysiologkliniken för Lungtest och arbetsprov under belastning.
Det blir den 22/3 så jag hinner bygga lite mera kraft och ork.
Det skall noga undersökas om jag har något knas åt lyngorna och den läckande hjärtklaffens påverkan under fysisk ansträngning.
Trampa cykel med mask på mig och annan utrustning som mäter och har sig.

Bra att allt kollas upp.
Sedan har jag remissen kvar till öron, för tjutandet i mina öron.
Troligtvis har jag åkt på Tinnitus. Det är också något som påverkas av stress.
Ju tröttare jag är, dess mera tjuter det i öronen.

Får se när den kallelsen kommer.
Det är kö och väntetid till allting.
Jag har ju ingen brådska, då jag ändå jobbar och nästan fungerar som människa ändå.

Börjar bli ett praktexempel på hur stress förstör en människa. Sakta bryter ner och förgör.
Livet är förunderligt.
Det går mängder med människor i vårt samhälle och gör ingenting.
Driver omkring och lever på bidrag.
Sedan finns det vi som jobbar livet ur oss istället och som försörjer alla dessa som inte har någon ambition av att göra något själva för att bidraga till sin försörjning.
Nåt är helt galet fel i systemet.

Inga bostäder för våra ungdomar och lika dåligt med jobb.
Ändå dräller det in människor över gränserna hit som vi knappast har resurser till att försörja.
Varför kan vi inte få ordning på vårt eget först?
På omsorg, skola och äldrevård.
Sedan ta hand om övriga världen.

Vi har inte råd med detta, vi går redan på knä. Jag har inget emot att hjälpa, men inom rimliga gränser.
Bidrag är livet i vårt land, men inte för den egna befolkningen. Det är ju bara att se hur sjukförsäkringen fungerar för så många.
Du drivs som förvrvsarbetande in i sjukdom och ställs sedan utan det skydd du själv jobbat ihop till.
Det drabbar så oerhört många. När du är förbrukad kastas du på tippen.
Har inget värde nånstans.
Sverige, världens samvete.
Jösses! Vad är det våra förtroendevalda håller på med.
Brottslingar skyddas och daltas med medans offren förnedras och trycks ner.

Tankarna på att flytta härifrån till ett land med annorlund politik lockar.
Till ett land där du behöver ha intyg på att du kan försörja dig själv innan gränsövergång.
Tanken lockar.

Nu kommer sömntåget tuffande så det är dags att stänga igen hjärnverksamheten några timmar till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skrållan som fått ett nytt hem hos min äldsta dotter. Skrållan är en Maine Coon dam. Jättesnäll, kelig och nyfiken. Lekfull och helt underbar. ...

Igår var jag bjuden hem till min äldsta dotter och barnbarnet för att bli firad i efterskott då jag var i Norge i jobbet den 13/5 när jag fyllde 66. Det blev jättegod Räkmacka och till efterrätt Fruktsallad. Fick dessutom möjligheten att bli nä...

Jag har nu varit hemma nästan en vecka från mina körningar i Norge. Inte har jag slöat direkt utan kört för ett annat bolag.Dagkörningar så jag kunnat komma hem varje kväll. Först i Söndags hämtade jag en dubbeldäckare med släp och körde till K...

Nu förstår vi verkligen inte vad det är som straffar oss i familjen så grymt hårt. Inom loppet av några veckor har vi mist 3 stycken av vårt gäng. Först hittade jag min tarantellaspindel Gumman död i sitt terrarium när jag kom hem efter jobbres...

Efter de fyra dagarna med mina Japanska gäster och den härliga reseledaren så har jag kommit hem. Lämnade av gänget vid färjan till Danmark igår eftermiddag och körde sedan hemåt i full fart. Inte det enklaste att ta sig ut från Oslo en Fredag ef...