Göteborgsvarvet, det helt underbara loppet som är en stor folkfest i Göteborg varje år.

Mängder med människor från väldigt många länder kommer och deltar i detta halvmarathon.

Jag har själv genomfört loppet två gånger.
Varit med som åskådare flera gånger.
2015 var semaste gången jag kom hem med medaljen runt halsen.

I år 2020 blir det inget Göteborgsvarv.
Inga andra lopp heller tyvärr.

Covid19 sätter stopp för allt som är helt underbart och efterlängtat.

Människor drabbas i alla led, överallt i hela världen.

Vi som hade startplats i Göteborgsvarvet fick flera möjligheter till att göra något med startavgiften som vi betalat för att delta i loppet och allt därikring.

Jag valde det första alternativet.

Självklart låter jag pengarna vara kvar där jag betalat dessa så att Göteborgsvarvet får en chans att komma tillbaka nästa år.

Jag skänker min startavgift till Göteborgsvarvets överlevnad.
Jag hoppas att så många som möjligt följer mitt exempel.

Visst vill vi ha det fantastiska kvar, eller hur??

Som tack fick jag ett fint diplom via mejl.

Vi ses igen 2021.
Träna vidare och håll formen.
Vi återkommer.

Det var ett tag som jag och Nova var riktigt oroliga då vinden slet i husvagnen och haglet slog mot taket så Nova satt i handfatet och tittade förskräckt upp mot takluckan.

Jag var också bekymrad över våra 5 hönor och tuppen som var ute i det hemska ovädret.
De hade sökt skydd bland buskarna i hästhagen som tur var.
När det började skymma kom de hem och jag kunde stänga dörren om dem i hönshuset, vilande på sin pinne i trygghet.

Massor med träd har blåst omkull över vägar. Tusentals hushåll är utan ström här i Sörmland
Tak har blåst av och kycklingar har fått sätta livet till.

Förbannat också!!!
Som om det inte räcker med elände för folk nu med det jävla viruset härjande.

Efter häftig hagelskur på kvällen är nu marken helt vit.

Svärsonen ställde sin bil intill min vagn som vindskydd
Dottern och jag hade redan parkerat våra bilar nära vagnarna så det bryter vinden något.

Nu är det kväller och det blåster kraftigt ännu. Hoppas strömmen stannar kvar för annars får vi problem. El behövs för värmen i våra husvagnar.

Blir nog en småjobbig natt.

Min onsdag blev mestadels bara dega i husvagnen.

Grejerna jag beställt från Apotea hade kommit till utlämningsstället så med dotterns hjälp åkte vi dit och löste ut paketet.
Handlade på Lidl efter det.
Tog en liten biltur för att se våren lite mer än bara hemma på gården.

Sedan var jag så trött att det var bara att inta viloläge.
Säkert reagerar någon över att jag varit ute där det är människor.
Det jag bär i min kropp är inte viruset som dödar. Det är en vanlig förkylning i en utmattad kropp.
Ingen i min närhet är sjuk och dessutom har symptomen gått över och min trötthet och ledvärk kvarstår.
Återhämtning är nu det som kvarstår innan det är dags att jobba igen.
Kommer ganska säkert att vara redo på Måndag att inta ratten igen i bussen.

Jag lyssnar hela tiden på min kropp nu och ger den vila när den säger till
Finns liksom inget annat val.
En vecka har nu gått sen jag blev hemma och det är ungefär den tid det brukar ta för mig att komma ur en förkylning.

Jag vill känna att genom mitt jobb kunna bidra till allting som sker.
Det är det minsta jag Kan göra.
Nu har det gått en vecka av mitt liv till att kurera och hålla mig borta från att smitta någon på jobbet.

Så nerkörd i orken efter allt jobb innan och flytten så är det inte konstigt att det tar en stund att komma i balans.

Torsdag idag.
Nya tag och nya krafter. Lite mer än igår.

Var rädd om er!!
Stanna hemma om du känner dig sjuk
Det är det minsta vi kan göra.

Vi måste få stopp på detta så livet kan återvända.