En syssla som jag tycker är väldigt rogivande är att stå och stryka tvätt
Det är ju inte ofta förekommande längre tyvärr.
I stort sett bara när det är dags att stryka/pressa dukar när dessa måst tvättas.

Nu är det ju snart Påsk och pyntet är framtaget. Likaså alla dukar som jag satte igång att stryka och göra fina.

Många av dukarna är sådana som jag fått ärva efter min mormor
Jag har fått dem via min moster i finland och mamma.

Lägger direkt ut en bild på just såna dunar som mormor virkat.

Jaghar en hel del andra också i olika färger som hon virkat.
Både stora och små.

Dessa dukar måste ju vara minst 50 år gamla. Mormor var ju helt blind sina sista år i livet.
En sorg för henne att inte kunna handarbeta.
Tänk alla mattor, vepor och löpare somhon vävt på sin gamla vävstol som stod uppe på vinden.
Det är ju många år sedan som mormor gick bort.

Sedan kan jag inte låta bli att köpa på loppisar.
Dukar som flinka fingrar virkat så vackra.

Jag har många Juldukar också som jag är så rädd om.

Det doftar så gott när jag står där vid strykbrädan.
Ska nog stryka på några jobbsjalar och ett par skjortor som inte är strykfria.