Två dagar fyllda av otäcka händelser har alldeles har vi alldeles lagt bakom oss.

Första som hände var att min yngsta dotters tösabit som snart blir 4,ramlade med en snurrande kontorsstol så illa att hon slog i bakhuvudet,tappade medvetandet en stund och gjorde sig fruktansvärt illa.

Lite senare började hon må väldigt illa så min dotter ringde 1177 och rådgjorde med dem.
Vid det laget var hon jättesvullen på det stället hon landat på,bakhuvudet.

Hon blev rådd att åka till sjukhuset i Västerås med henne direkt.
De gjorde så,min dotter och svärson,fyllda av oro,det kunde ju vara hjärnskakning.
Hon var väldigt trött och dåsig vid det laget.

Allt gick bra!
De kunde inte inte vara helt säkra ändå utan blev rådda att övervaka henne ett dygn hemma.
Väcka var tredje timme för att se att hon var kontaktbar.

Det var bra att de åkte in med henne.
Kändes tryggt!
Mormors lilla tjej <3

När detta lugnat sig ser jag att äldsta dottern försökt ringa mig.
Jag arbetade när allt detta utspelade sig.Körde buss,så jag är inte nåbar på telefonen när jag kör utan checkar av telefonen vid ändhållplats och rasten.

Ringde upp henne.Hon var helt förstörd.Grät och lät helt slut!
Hon hade haft migrän i 8 timmar och kräkts i stort sett konstant i säkert 6 timmar.
Herrejösses vilket anfall.

Jag rådde att de skulle åka in till sjukhus direkt.I sådant läge är det fara för hjärnblödning när anfallet inte ger sig,utan bara tilltar.

Lilla barnbarnet hade sin farmor på väg så de kunde åka in.

Åhh vad jag kände mig bakbunden när jag inte kunde hjälpa till med något!
Bara vänta.P min svärson höll mig uppdaterad.När de var framme och vad som gjordes.

Först hade sjukhuspersonal varit otrevlig mot min dotter och menat på hur hon kunde vara så slarvig att inte ha stolpiller hemma för sådant här.
Hon stackarn,mitt i sitt tillstånd försökte förklara att hon ALDRIG haft en sådan fruktansvärd attack,så länge.
Då hade de blivit trevligare och agerade istället för att kritisera.

Jag blev riktigt arg när jag hörde hur människan hade mage att prata på det viset mot en kund/patient som kommer in i sådant tillstånd.
Min unge springer inte till doktorn för minsta lilla krämpa!!
Det gör vi inte i vår familj..utan söker råd,vårdar själva och hjälps åt sins emellan så långt det bara går.

Min dotter fick migränmedicin och även en spruta med muskelavslappnande,så krampen lossnade.

Jag VET hur det är att ha en sådan attack,man är helt försvarslös,utlämnad och mår så illa,kräks våldsamt,kräks frätande galla till sist och huvudet gör så ont att man försöker krypa ur sin egen kropp.
Jag brukar ligga och trycka och slå mot mitt huvud och benen krampar i spasmer när det är som värst.
Jag gråter och skriker på hjälp.
Det är fruktansvärt!

Gud så jag led med mitt barn!
Har hon inte kunnat ärva något bättre från mig än migrän?!!

De fick åka hem från sjukhuset när attacken var hävd.
Med sig fick hon ett recept med riktig migränmedicin,för det kommer ju tillbaka med säkerhet,någon gång.
Hoppas det växer bort så småningom.
Mitt var borta i många år och det var jätteskönt.Det var när livet var något lugnare och tempot mera stillsamt.

Jag somnade sent den natten innan allt hade lugnat sig.
Åkte dit dagen efter och var med mitt barnbarn några timmar så min dotter fick lite lugnard och svärsonen fick ägna sig åt sitt företag.

Livet ställs ju på sin ända när sådant där händer.Båda har de ju fullt upp och tiden räcker inte alltid ens till.
Min dottef var väldigt medtagen då dagen efter.
Mitt hjärta blödde när jag såg hennes trötta ögon <3 Försökte krama in lite energi i henne.
Vilken pärs hon genomgick!!

Samma dag brakar det loss igen hos yngsta dottern
Lilla barnbarnet som ramlat dagen innan hade nu tappat ett glas och lyckats skära upp sin handled och handens fingrar.
Herregud!
Dottern hade försökt stoppa blodflödet och få överblick över skadorna,men det blödde så kraftigt att hon valde att tillkalla hjälp.

Ambulans var snart på plats,svärsonen likaså.
Ambulanspersonalen var så bra att de lyckades få stopp på blodflödet och tejpa ihop skadorna på plats,hemma under lugna förhållanden.
De gjorde alla tänkbara tester och kunde konstatera alla senor och allt hade klarat sig.
Vilken tur!!

Lilla gumman<3
Sådan tur i oturen,båda gångerna!

All heder åt underbar Ambulanspersonal!!
Ni är fantastiska med ert lugn och all kynskap ni innehar.

Stort tack från Mormor till lilla J som ni tog hand om så fint!

Så dessa två dagar lägger vi bakom oss nu!

De tog stor kraft och gav livet återigen en ny dimension.
Vi älskar varandra så högt i vår familj och månar om varandra så det blir ett samarbete åt alla håll när något sker.
Inget som någon av oss tar förgivet utan den finns i kärleken till varandra och respekten för människan.
Vi håller ihop för vi mår bra i det

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu är det tidig Tisdag morgon och jag vaknade efter en natt med djup, nästan medvetslös sömn. Natten innan var det svårt att komma till ro då jag anlände rätt sent och skulle upp tidigt. Det blev slarv med matintaget också igår och det gjorde nog...

Söndagen bjöd på jättefint somigt väder, men hu så kyligt. Men kylan märkte jag inte av där vid bussratten. Hann äta frukost denna morgon innan det bar iväg till Kristinehamn för lastning av tågresenärer till Karlstad och Oslo. Jag fick med mång...

Kände mig trött och hungrig när jag gick ut till bussen och hämtade laddsladden till min mobil. Passerade receptionen på hotellet och kunde inte motstå att köpa mig en Linssallad med handskalade räkor och kokt ägg som kostade 89:- Har köpt nåt...

Vaknade jättetidigt i husbilen. Det bar minusgrader ute och det kändes inne hos mig där i bilen. Pannan gick igång ofta. Bryggde på gott starkt kaffe och låg sedan kvar i söngvärnen en stund. Hörde hur kollegor hämtade sina bussar. Jag fick ...

Måndagen började jag med att haltande av smärta kliva upp tidigt och få igång kroppen innan det var dags att köra barnbarnet till skolan och direkt därefter åka och besiktiga min lilla bil. Jättetrevlig besiktning. Dekra i Svista hemma i Eskilstun...