Alla inlägg den 19 mars 2015

Av Sirpa Niva - 19 mars 2015 06:17

I Fredags för snart en vecka sedan var min yngsta dotter med familj till fjälls och åkte skidor.
Nu gick det så illa med min älskade unge att hon ramlade med skidorna och slog i svanskotan samt ryggen.

Hon ringde och sms:ade till mig och bad om lite råd hur hon skulle bete sig när det gjorde så himla ont.
Jag har själv halkat för rätt många år sedan och landat på svanskotan, så pass att den åkte upp.
Jag kunde inte ens känna den, försvann helt enkelt.
Jag var hjälplös i nästan 3 veckor innan det började läka ihop

Hon tog värktabletter och led i stor smärta.Jag var orolig att hon brutit något och ville att hon skulle söka hjälp.
Där de befann sig var det långt till sjukvård så hon ringde under Måndagen, hemma.
Till den egna vårdcentralen.

Fick svaret då av sköterskan i telefon att hon skulle ta Alvedon och vila.
Inget mera!
Ingen tid för koll av läget utan bara gå hemma med oro och smärta.
Hon har enormt hög smärttröskel min unge och nu hade hon så ont så hon grät av smärta.

Tiden gick och hon hade svårt att röra sig.Inget läge var smärtfri.
Nätterna gav inte många blund av sömn.
Jag ville att hon skulle ringa igen men det bar emot för henne då hon inte blev trodd förra samtalet.
Hon kände sig liten och betydelselös, pga av det tidigare samtalet och bemötandet hon fått.
Jag tjatade vidare på henne och igår fick hon så pass med ork att hon ringde igen, fick genast en tid till eftermiddagen.

Kom till läkaren och han blev förskräckt när han såg hennes smärta.
Efter kort undersökning bar det av till akutröntgen i Västerås.
Röntgen gjordes och förhållningsregler utdelades till henne att fasta ifall det blev operation.

De hittade avvikelser på röntgen och oron var stor för oss alla.
Vad var det som var galet med min 25 åriga dotters rygg?!

Som tur var fanns det ingen fraktur och vi kunde andas ut.
Hela nedre delen av ryggen hade fått en stor smäll och förskjutits uppåt och fullt förtåerligt att smärtan då var outhärdlig.

Hon fick komma hem sent på kvällen med recept på starkare smärtlindring och löfte om andra sorter också om dessa inte hjälpte.
Avvaktan över helgen och se hur det såg ut nästa vecka.

Hennes oro var mindre nu och hon kunde slappna av och vila när hon fått bekräftat att inget var brutet.

Varför skall det behöva vara så svårt att bli tagen på allvar vid första samtalet.
Varför skall det behöva gå så lång tid i stor smärta och oro innan ordentligt hjälp kan fås??
Varför måste en människa i stor smärta behöva utstå negativism och näbbighet från sjukvårdutbildad...
Så kul är det inte att behöva söka hjälp om man inte måste!!


Jag förstår det som vissa säger ...
Att man måste vara frisk för att få vård för när en person är i stor, stor smärta så har denne inte orken att stå på sig för att få den hjälp som krävs.Personen är redan nere för räkning och så lätt att trampa ytterligare på i sådant, sårbart tillstånd.

Min unge är bara 25 år år!
Vad skulle hänt om det varit någonting brutet och hon gått så länge med skadan?
Varför skall det vara så svårt att få hjälp när vi behöver det??
Jag förstår inte!

Som mamma blir jag gaken på detta när inte mina ungar får hjälp.
Jag vet att de inte gnäller i onödan och nu var hennes smärta enorm.
Hela hennes liv hade stannat upp.

Jag är idag tacksam över att allt gick bättre än vi trott och nu haf hon veckor av smärta franför sig, mitt barn.
Men vi vet att det läker!
Känns tryggt.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5 6 7 8
9 10 11
12
13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28 29
30 31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minatankebanor med Blogkeen
Följ minatankebanor med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se